KIRJALLINEN KYSYMYS 1003/2001 vp Raskausajan palkkaus työtehtävien vaihtuessa terveyssyistä Eduskunnan puhemiehelle Kemiallisten aineiden kanssa työssään tekemisiin joutuvalle odottavalle äidille on tarjottava muuta työtä, jos kemiallisista aineista voi olla vaaraa sikiön kehitykselle. Itse perusajatuksen osalta ei ole ollut suuria ongelmia ainakaan suurilla työpaikoilla. Jonkin verran on tullut tietoon rajatapauksia eri kemiallisten aineiden vaarallisuudesta tai siitä, missä tilassa voi työskennellä, ettei haitallisia vaikutuksia enää ole. Suurempia ongelmia on sen sijaan siinä, minkä suuruista palkkaa raskaana olevalle äidille maksetaan korvaavasta työstä. Ei työturvallisuuslaki eivätkä mitkään työehtosopimukset tiettävästi takaa odottavalle äidille, että hänen ansiotasonsa pysyisi entisen suuruisena. Tältä osin nykyistä järjestelmää voidaan syystä sanoa eräänasteiseksi syrjinnäksi, onhan kyseessä ensinnäkin syntymättömän lapsen ja myös äidin terveydentilaan liittyvä väliaikainen tilanne ja toisaalta yhteiskunnan jatkuvuuden kannalta merkittävä ilon asia, joka ei saa heikentää odottavan äidin taloudellista asemaa. Siitä syystä ehdottomasti niissä tilanteissa, joissa odottava äiti joutuu työssään kemiallisten aineiden sikiölle aiheuttaman vaaran vuoksi siirtymään toisiin työtehtäviin, on turvattava se, etteivät hänen ansionsa siirron vuoksi heikkene. Edellä olevan perusteella ja eduskunnan työjärjestyksen 27 :ään viitaten esitämme kunnioittavasti valtioneuvoston asianomaisen jäsenen vastattavaksi seuraavan kysymyksen: Onko hallitus tietoinen, että odottavan äidin ansiotaso putoaa, jos hän on työskennellyt sikiölle vaarallisten kemiallisten aineiden kanssa ja joutuu odotusaikanaan siirtymään toisiin työtehtäviin ja aikooko hallitus ryhtyä toimiin, etteivät odottavan äidin edellä mainitusta syystä johtuvat työtehtävien siirrot raskauden aikana aiheuta hänen ansiotasonsa alenemista? Helsingissä 25 päivänä syyskuuta 2001 Esa Lahtela /sd Marjaana Koskinen /sd Pia Viitanen /sd Versio 2.0
Ministerin vastaus Eduskunnan puhemiehelle Eduskunnan työjärjestyksen 27 :ssä mainitussa tarkoituksessa Te, Rouva puhemies, olette toimittanut valtioneuvoston asianomaisen jäsenen vastattavaksi kansanedustaja Esa Lahtelan /sd ym. näin kuuluvan kirjallisen kysymyksen KK 1003/2001 vp: Onko hallitus tietoinen, että odottavan äidin ansiotaso putoaa, jos hän on työskennellyt sikiölle vaarallisten kemiallisten aineiden kanssa ja joutuu odotusaikana siirtymään toisiin työtehtäviin ja aikooko hallitus ryhtyä toimiin, etteivät odottavan äidin edellä mainitusta syystä johtuvat työtehtävien siirrot raskauden aikana aiheuta hänen ansiotasonsa alenemista? Vastauksena kysymykseen esitän kunnioittavasti seuraavaa: Työnantajan sopimusperusteita työturvallisuusvelvollisuutta koskevassa työsopimuslain 2 luvun 3 :ssä säädetään työnantajan erityisvelvoitteista raskaana olevaa työntekijää kohtaan. Säännöksen mukaan työnantajan on huolehdittava raskaana olevan työntekijän työtehtävien ja työympäristön työturvallisuudesta siten, ettei hänen työtehtävistään tai työolosuhteistaan aiheudu vaaraa sikiön kehitykselle tai raskaana olevalle työntekijälle. Jos raskaana oleva työntekijä työtä tehdessään altistuu esimerkiksi kemialliselle aineelle tai säteilylle taikka jos hän joutuu tekemisiin sellaisen tarttuvan taudin kanssa, joka vaarantaa sikiön terveyden ja luonnollisen kehityksen, työnantajan tulee pyrkiä poistamaan tällainen työympäristön vaaratekijä. Työnantajan ensisijaisena velvollisuutena on siten pyrkiä saattamaan työympäristö sellaiseksi, että siitä ei aiheudu vaaraa työntekijän eikä sikiön terveydelle. Säännöksessä ei määritellä sitä, minkälaiset vaaratekijät työympäristöstä tulee poistaa, vaan siinä tarkoitetaan kaikkia sellaisia vaaratekijöitä, joiden tiedetään aiheuttavan terveydellistä haittaa suojan kohteena oleville. Esimerkiksi työympäristössä oleva tupankansavu on edellä tarkoitettu sikölle vaarallinen aine. Jos edellä tarkoitetun vaaratekijän poistaminen työntekijän työympäristöstä ei ole mahdollista, työnantajan on selvitettävä, onko työntekijä siirrettävissä muihin hänelle sopiviin tehtäviin. Mikäli työnantajalla on tarjota työntekijälle muita tämän ammattitaito ja kokemus huomioon ottaen sopivia työtehtäviä, työntekijä on siirrettävä näihin tehtäviin raskauden loppuajaksi. Työsopimuslain 2 luvun 3 :ssä on edellä tarkoitetuin tavoin laajennettu työnantajan työn tarjoamisvelvollisuutta. Silloin kun työnantaja omat velvoitteensa täyttääkseen tarjoaa työntekijälle muuta kuin hänen sopimuksensa mukaista työtään, työntekijän palkkaus ja muut työsuhteen ehdot määräytyvät teetettävän työn mukaan, ellei työsopimuksesta tai työehtosopimuksesta muuta johdu. Tämä perusperiaate on omaksuttu työsopimuslaissa myös muissa sellaisissa tilanteissa, joissa työnantajalle on asetettu velvollisuus tarjota työntekijälle myös muita kuin työsopimuksessa sovittuja tai muutoin hänen työntekovelvollisuutensa piiriin kuuluvia tehtäviä. Näin on esimerkiksi silloin, kun perhevapaalta palaavalle työntekijälle ei ole mahdollista tarjota hänen aikaisempia tai niihin rinnastettavia tehtäviä tai kun työntekijälle tarjotaan irtisanomisen vaihtoehtona muita tehtäviä. Jos raskaana olevalle työntekijälle ei voida tarjota mitään sellaisia hänen ammattitaitoaan vastaavia töitä, joista hän vaarantamatta omaa tai 2
Ministerin vastaus KK 1003/2001 vp Esa Lahtela /sd ym. sikiön terveyttä kykenee selviytymään, työntekijällä on oikeus työsopimuslain 4 luvun 1 :ssä säädettyyn erityisäitiysvapaaseen siihen saakka, kunnes hänen oikeutensa sairausvakuutuslaissa säädettyyn äitiyspäivärahaan alkaa. Erityisäitiysvapaan ajalta työntekijällä on oikeus saada sairausvakuutuslain 23 g :ssä säädettyä erityisäitiysrahaa. Päiväraha turvaa sellaisen työntekijän taloudellisen aseman, joka ei raskauden vuoksi voi altistumatta työolosuhteista johtuville vaaroille tehdä työtään tai työnantajalla tarjolla olevaa muutakaan työtä raskausaikanaan. Raskaana olevan työntekijän ja sikiön turvallisuuden parantamiseksi työsopimuslain uudistamisen yhteydessä säädettiin työnantajan velvollisuudesta huolehtia työympäristöstä ja työntekijän työtehtävistä niin, ettei työntekijälle eikä sikiölle aiheudu vaaraa minkään työympäristössä olevan vaaratekijän vuoksi. Samassa yhteydessä myös sairausvakuutuslain mainittua 23 g :ää muutettiin vastaamaan työsopimuslain 2 luvun 3 :n säännöstä. Sääntelyn tavoitteena on siten ollut entistä korkeampi suojan taso sekä samalla työntekijän taloudellisen aseman turvaaminen viime kädessä erityisäitiyspäivärahalla. Uudet säännökset tulivat voimaan 1 päivänä kesäkuuta 2001, eikä tällä hetkellä on ole valmisteilla muutoksia työsopimuslain edellä tarkoitettujen säännösten muuttamiseksi. Helsingissä 9 päivänä lokakuuta 2001 Työministeri Tarja Filatov 3
Ministerns svar Till riksdagens talman I det syfte 27 riksdagens arbetsordning anger har Ni, Fru talman, till behöriga medlem av statsrådet översänt följande av riksdagsledamot Esa Lahtela /sd m.fl. undertecknade skriftliga spörsmål SS 1003/2001 rd: Är regeringen medveten om att en gravid moders inkomstnivå sjunker, om hon i sitt arbete har haft att göra med för fostret farliga kemiska ämnen och har under sin graviditetstid varit tvungen att flytta till andra arbetsuppgifter och ämnar regeringen vidta åtgärder för att gravida mödrars av nämnda orsaker beroende uppgiftsförflyttningar under graviditeten inte skall medföra sänkning i deras inkomstnivå? Som svar på detta spörsmål får jag vördsamt anföra följande: I 2 kap. 3 arbetsavtalslagen som handlar om arbetsgivarens avtalsenliga arbetarskyddsförpliktelser föreskrivs om arbetsgivarens särskilda förpliktelser gentemot gravida arbetstagare. Enligt bestämmelsen skall arbetsgivaren sörja för arbetarskyddet för gravida arbetstagare så att deras arbetsuppgifter och arbetsmiljö inte medför fara för fostrets utveckling eller arbetstagares egen hälsa. Om en gravid arbetstagare i sitt arbete utsätts för t.ex. kemiska ämnen eller strålning eller om hon kommer i beröring med en sådan smittsam sjukdom som äventyrar fostrets hälsa eller dess naturliga utveckling, skall arbetsgivaren försöka eliminera en sådan riskfaktor i arbetsmiljön. Arbetsgivarens primära uppgift är således att försöka skapa en sådan arbetsmiljö att den inte äventyrar arbetstagarens egen eller fostrets hälsa. I bestämmelsen föreskrivs inte vilka riskfaktorer i arbetsmiljön som skall elimineras, utan där avses alla sådana riskfaktorer som man vet att medför hälsorisker för dem som skall skyddas. Till exempel tobaksrök i arbetsmiljön är ett sådant för fostret farligt ämne som avses ovan. Om det inte är möjligt att eliminera nämnda riskfaktorer i arbetstagarens arbetsmiljö, skall arbetsgivaren utreda, om arbetstagaren kan flyttas till andra uppgifter som är lämpliga för henne. Om arbetsgivaren kan erbjuda arbetstagaren sådana andra, för henne med beaktande av hennes yrkesskicklighet och arbetserfarenhet lämpliga uppgifter, skall arbetstagaren flyttas till dem för resten av sin graviditetstid. I 2 kap. 3 arbetsavtalslagen har arbetsgivarens skyldighet att erbjuda arbete utvidgats på ovan anfört sätt. I de fall där arbetsgivaren för att uppfylla sina förpliktelser erbjuder arbetstagaren annat arbete än arbete enligt avtalet, bestäms arbetstagarens lön och övriga anställningsvillkor enligt det arbete som skall utföras, om inte annat följer av arbetsavtalet eller kollektivavtalet. Denna grundprincip gäller enligt arbetsavtalslagen även andra sådana situationer där arbetsgivaren har en skyldighet att erbjuda arbetstagaren även andra uppgifter än sådana som genom arbetsavtalet eller på annat sätt föreskrivits höra till dennes arbetsuppgifter. Detta gäller till exempel de fall där en arbetstagare som återvänder från en familjeledighet inte kan erbjudas sina tidigare eller med dem jämförbara uppgifter eller då en arbetstagare erbjuds andra uppgifter som alternativ till uppsägning. Om en gravid arbetstagare inte kan erbjudas några sådana uppgifter som motsvarar hennes yrkessicklighet och som hon kan klara utan att riskera sin egen eller fostrets hälsa, har hon rätt till särskild moderskapsledighet enligt 4 kap. 1 ar- 4
Ministerns svar KK 1003/2001 vp Esa Lahtela /sd ym. betsavtalslagen, tills hennes rätt till moderskapspenning enligt sjukförsäkringslagen börjar. Under särskild moderskapsledighet har arbetstagaren rätt till särskild moderskapspenning enligt 23 g sjukförsäkringslagen. Dagpenningen tryggar ekonomin för en arbetstagare som på grund av sin graviditet under graviditetstiden inte kan utan att bli utsatt för hälsorisker som beror på arbetsförhållanden utföra vare sig sitt eget arbete eller något annat arbete som arbetsgivaren har att erbjuda. I syfte att förbättra den gravida arbetstagarens och fostrets säkerhet föreskrevs i samband med revidering av arbetsavtalslagen om arbetsgivarens skyldighet att sörja för arbetsmiljön och arbetstagarens arbetsuppgifter så att varken arbetstagarens eller fostrets hälsa skall äventyras av någon riskfaktor i arbetsmiljön. I detta sammanhang ändrades också nämnda 23 g sjukförsäkringslagen i enlighet med arbetsavtalslagens 2 kap. 3. Syftet med denna reglering har alltså varit att ytterligare höja skyddsnivå och trygga arbetstagarens ekonomi i första hand med hjälp av särskild moderskapspenning. De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 juni 2001, och för närvarande pågår inga förberedelser för ändring av arbetsavtalslagens nämnda bestämmelser. Helsingfors den 9 oktober 2001 Arbetsminister Tarja Filatov 5