KIRJALLINEN KYSYMYS 4/2011 vp Ansionmenetyskorvauksen ja erityishoitorahan maksuperusteiden muuttaminen Eduskunnan puhemiehelle Alle 16-vuotiasta sairasta lastaan hoitavalle vanhemmalle voidaan maksaa erityishoitorahaa korvaamaan lyhytaikaista ansionmenetystä, joka johtuu lapsen sairaudesta tai vammasta, kun vakuutettu on lapsen hoitoon osallistumisen vuoksi estynyt tekemästä työtään eikä saa poissaolon ajalta palkkaa. Kotona tai sairaala- ja poliklinikkahoidossa olevaa lastaan hoitava vanhempi on oikeutettu erityishoitorahaan vain silloin, kun sairauden laatu on vaikea. Lasta hoitava lääkäri määrittelee sairauden vaikeuden. Kuitenkin, jos lääkäri on todennut lapsen sairauden vaativan kotihoitoa sairaalahoitojakson jälkeen, ei tältä kotihoidon jaksolta enää ole mahdollista saada erityishoitorahaa, mikäli lapsen kuntoutuminen ja paraneminen etenee siten, että sairautta ei enää katsota vaikeaksi. Vanhemman on kuitenkin lääkärin määräyksestä tässäkin tapauksessa oltava poissa ansiotyöstään ja hoidettava lastaan kotona, kuten sairauden vaiheen ollessa vaikea. Edellä olevan perusteella ja eduskunnan työjärjestyksen 27 :ään viitaten esitän asianomaisen ministerin vastattavaksi seuraavan kysymyksen: Mitä hallitus aikoo tehdä erityishoitorahan tai muun vastaavan korvauksen maksamiseksi vanhemmille ansionmenetyksestä siltäkin ajalta, jolloin lasta on lääkärin määräyksestä hoidettava kotona mutta lapsen sairauden astetta ei enää normaalin paranemistahdin vuoksi katsota vaikeaksi? Helsingissä 3 päivänä toukokuuta 2011 Elsi Katainen /kesk Versio 2.1
Ministerin vastaus Eduskunnan puhemiehelle Eduskunnan työjärjestyksen 27 :ssä mainitussa tarkoituksessa Te, Herra puhemies, olette toimittanut asianomaisen ministerin vastattavaksi kansanedustaja Elsi Kataisen /kesk näin kuuluvan kirjallisen kysymyksen KK 4/2011 vp: Mitä hallitus aikoo tehdä erityishoitorahan tai muun vastaavan korvauksen maksamiseksi vanhemmille ansionmenetyksestä siltäkin ajalta, jolloin lasta on lääkärin määräyksestä hoidettava kotona mutta lapsen sairauden astetta ei enää normaalin paranemistahdin vuoksi katsota vaikeaksi? Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa: Erityishoitoraha on tarkoitettu korvaamaan lyhytaikaista tai tilapäistä ansionmenetystä, joka johtuu alle 16-vuotiaan lapsen sairaudesta tai vammasta, kun lapsen vanhempi on lapsen hoitoon tai kuntoutukseen osallistumisen vuoksi estynyt tekemästä työtään, eikä saa poissaolon ajalta palkkaa. Myös kotiäideillä on eräin edellytyksin oikeus saada erityishoitorahaa. Lapsen vanhempi voi saada erityishoitorahaa, jos hän osallistuu alle 7-vuotiaan lapsensa hoitoon tai kuntoutukseen erikoissairaanhoidon tasoisessa terveydenhuollon toimintayksikössä tai erityishuoltopiirin toimintayksikön erikoissairaanhoidon tasoisella poliklinikalla. Erityishoitorahaa lapsen vanhempi voi saada myös osallistuessaan 7 15-vuotiaan vaikeasti sairaan lapsen hoitoon tai kuntoutukseen edellä mainitussa paikassa tai alle 16-vuotiaan vaikeasti sairaan lapsen kotihoidon ajalta, kun kotihoito liittyy lapsen sairaalahoitoon tai sairaalan poliklinikkahoitoon. Lisäksi edellytetään mainituissa tapauksissa, että lasta hoitava lääkäri pitää vanhemman osallistumista hoitoon tai kuntoutukseen tarpeellisena. Erityishoitorahaa voi myös saada vanhempi, joka osallistuu lakiin perustuvalle lapsensa sairauden tai vamman vuoksi järjestetylle sopeutumisvalmennus- tai kuntoutuskurssille tai muuhun niihin rinnastettavaan lakiin perustuvaan kuntoutustoimintaan. Lapsen vanhemman tulee olla estynyt tekemästä omaa työtään tai ansiotyötään lapsensa intensiiviseen hoidolliseen vaiheeseen osallistumisen tai lapsen kuntoutuksen takia. Nopeasti kehittyviä ja intensiivisiä hoidollisia vaiheita sisältävinä sairauksina voidaan sairausvakuutuslain perustelujen mukaan pitää esimerkiksi akuuttia leukemiaa, epilepsian pahenemisvaihetta ja suurten leikkausten jälkitiloja. Erityishoitoraha on lähtökohtaisesti tarkoitettu hoidollisen kriisivaiheen ylipääsemiseksi tiloissa, joita voidaan pitää hengenvaarallisina tai jotka vaativat hengenvaarallisia hoitoja ja äkilliset muutokset huonompaan suuntaan ovat mahdollisia. Vaikeita sairauksia tai vammoja, jotka oikeuttavat erityishoitorahaan, ovat valtioneuvoston asetuksen mukaan esimerkiksi leukemiat ja muut pahanlaatuiset kasvaimet, vaikeat sydänviat, vaikeat tapaturmat ja palovammat, vaikeasti tasapainotettava sokeritauti ja sokeritaudin hoidon aloitusvaihe, vaikeat mielenterveyden häiriöt, vaikea kehitysvammaisuus, vaikea keuhkoastma ja vaikea nivelreuma. Vaikeita sairauksia ja vammoja ovat lisäksi muut edellä mainittuihin sairauksiin vaikeusasteeltaan verrattavat sairaudet, vammat ja sairaudentilat. Erityishoitorahaa maksetaan hoidollisen tasapainon savuttamiseksi lasta kohden saman sairauden perusteella erikoissairaanhoidon yksikössä tai kuntoutuskurssin ajalta yhteensä enintään 60 arkipäivältä, kotihoidon ajalta enintään 60 ar- 2
Ministerin vastaus KK 4/2011 vp Elsi Katainen /kesk kipäivältä ja erityisestä hoidollisesta syystä lisäksi enintään 30 arkipäivältä taikka vieläkin pidemmältä ajalta, jos painavat lääketieteelliset syyt puoltavat sitä, että lapsen vaikeaan sairauteen liittyvän hoidon toteuttaminen tai sairauden odottamaton paheneminen edellyttää edelleen vanhemman jatkuvaa läsnäoloa. Erityishoitoraha rahoitetaan sairausvakuutuksen työtulovakuutuksesta, jonka rahoittavat pääosin työnantajat ja palkansaajat. Valtio rahoittaa vähimmäismääräiset päivärahat ja 0,1 % kuluista, jotka aiheutuvat muista työtulovakuutuksen menoista kuin vähimmäismääräisistä päivärahoista. Sosiaali- ja terveysministeriö on käynnistänyt viimeksi vuoden 2002 syksyllä erityishoitorahaa koskeneen selvitystyön, jonka tarkoituksena oli selkiyttää erityishoitorahan myöntämisedellytyksiä etuuden toimeenpanossa havaittujen soveltamisongelmien vuoksi. Soveltamisongelmat johtuivat muun muassa lasten vaikeiden sairauksien hoitokäytäntöjen kehittymisestä ja hoitopaikkoja koskevista muutoksista, joissa kotihoidon lisääntyminen erityisesti vaikutti etuuksien myöntämiseen. Selvitystyötä tehtiin sosiaali- ja terveysministeriön johdolla epävirallisessa työryhmässä, johon osallistuivat Kansaneläkelaitoksen ja keskeisten työmarkkinajärjestöjen edustajat. Selvitystyö oli mahdollista ottaa huomioon vuoden 2005 alusta voimaan tullutta sairausvakuutuslakia valmisteltaessa. Hallituksen esityksen HE 50/2004 vp perustelujen mukaan erityishoitorahaa koskeva lain 10. luku on valmisteltu edellä mainitun selvitystyön ehdotusten mukaisesti. Ansiosidonnaisen erityishoitorahan suorittamista kotihoidon ajalta silloin, kun lapsen sairautta tai vammaa ei pidetä vaikeana, voidaan edellä mainitun mukaisesti pitää erityishoitorahan tarkoituksen vastaisena. Sairaan lapsen hoitaminen kotona siinä tapauksessa, että sairautta ei voida luokitella vakavaksi, eikä sen hoitaminen edellytä sairaalassa oloa, liittyy laajempaan kysymykseen vanhempien oikeudesta saada taloudellista tukea lapsensa sairastaessa. Erityishoitorahakauden jälkeen lapsen vanhemmat voivat saada muita lapsen sairauteen liittyviä tukia. Alle 16-vuotiaan vammaistukea voidaan maksaa Suomessa asuvalle lapselle, jonka sairauteen, vikaan tai vammaan liittyvästä hoidosta, huolenpidosta ja kuntoutuksesta aiheutuu vähintään kuuden kuukauden ajan tavanomaista suurempaa rasitusta ja sidonnaisuutta verrattuna vastaavanikäiseen terveeseen lapseen. Tukea maksetaan kolmeen ryhmään porrastettuna ja tuki on sidottu kuluttajahintojen muutosta mittaavaan kansaneläkeindeksiin. Perusvammaistuki on 85,93 euroa/kk, korotettu vammaistuki on 200,51 euroa/kk ja ylin vammaistuki on 388,80 euroa/kk vuonna 2011. Tuki voidaan myöntää määräajaksi tai siihen asti, kun lapsi täyttää 16 vuotta. Vammaistuen saaminen ei ole riippuvainen lapsen tai vanhempien muista tuloista tai varallisuudesta ja se on verovapaata tuloa. Kunnan sosiaalitoimi voi maksaa omaishoidon tukea kunnan siihen tarkoitukseen varaamasta määrärahasta omaiselle, joka hoitaa sairasta tai vammaista lasta. Tällöin kunta ja hoitaja tekevät keskenään sopimuksen omaishoidon tuesta, johon liitetään hoidettavan hoito- ja palvelusuunnitelma. Omaishoidon tuki sisältää aina rahana suoritettavan hoitopalkkion. Hoitopalkkion taso määräytyy hoidon sitovuuden ja vaativuuden perusteella. Hoitopalkkio on 1.1.2011 lukien vähintään 353,62 euroa kuukaudessa. Hoitopalkkio suoritetaan omaishoitajalle ja se on veronalaista tuloa, josta suoritetaan veron ennakonpidätys sekä pidätetään myös työntekijän eläkemaksu. Hoitopalkkiot tarkistetaan kalenterivuosittain työntekijän eläkelain mukaisella palkkakertoimella. Lisäksi riippumatta lapsen sairaudesta vanhemmat voivat saada vanhempainpäivärahakauden jälkeen lasten kotihoidon tukea ja osittaista hoitorahaa. Lasten kotihoidon tuen saamisen edellytyksenä on, että perheessä on alle 3-vuotias lapsi, joka ei ole kunnan järjestämässä päivähoidossa. Kotihoidon tukea maksetaan myös muista perheen alle kouluikäisistä lapsista, jotka hoidetaan samalla tavalla. Tukeen kuuluu hoitoraha, joka maksetaan erikseen jokaisesta tukeen oikeuttavasta lapsesta. Hoitolisä sen sijaan maksetaan vain yhdestä lapsesta. Tuki on veronalaista tuloa. Kotihoidon tuen hoitoraha on 3
Ministerin vastaus 313,54 euroa/kk vuonna 2011. Se maksetaan yhdestä alle 3-vuotiaasta lapsesta. Alle 3-vuotiaista sisaruksista maksetaan lisäksi 94,47 euroa/kk ja alle oppivelvollisuusikäisistä sisaruksista 60,70 euroa/kk. Hoitolisä määräytyy perheen tulojen mukaan. Sitä maksetaan vain yhdestä lapsesta ja sen määrä on enintään 168,86 euroa/kk. Tuki päättyy viimeistään, kun perheen nuorin lapsi täyttää 3 vuotta. Vanhempainvapaan jälkeen vanhemmat voivat jäädä osittaiselle hoitovapaalle lyhentämällä palkattomasti päivittäistä tai viikoittaista työaikaansa. Kansaneläkelaitos tukee perhettä maksamalla osittaisen hoitovapaan ajalta osittaista hoitorahaa. Hoitorahaa ei makseta koko hoitovapaan ajalta, vaan ainoastaan alle 3-vuotaista lapsista sekä koulunsa aloittaneista ensi- ja toisluokkalaisista. Osittainen hoitoraha on 90,36 euroa/kk vuonna 2011. Se on veronalaista tuloa. Sitä ei voi saada, jos vanhempi hoitaa lasta itse ja saa kotihoidon tukea. Osittaista hoitorahaa maksetaan kerralla vain yhdestä lapsesta, vaikka perheessä olisi useampi tukeen oikeutettu lapsi. Kotihoidon tuki- ja osittainen hoitoraha on sidottu kuluttajahintojen muutosta mittaavaan kansaneläkeindeksiin ja niitä ei makseta kuukautta lyhyemmältä ajalta. Sosiaaliturvan uudistamiskomitea (SATA) on esittänyt tammikuussa 2009 sosiaaliturvan kokonaisuudistuksen keskeisissä linjauksissaan (STM, Selvityksiä 2009:10), että alle puolitoistavuotiaasta lapsesta maksettava kotihoidon tuki korotettaisiin vähimmäispäivärahan tasolle. Samalla komitea on ehdottanut myös sisarkorotusten nostamista. Vanhempainvapaatyöryhmä (STM, Selvityksiä 2011:12) on selvitystyöhönsä liittyen pitänyt tarpeellisena parantaa vanhempien mahdollisuuksia yhdistää lasten kotona hoitamista ja työelämään osallistumista. Työryhmässä ovat saaneet kannatusta muun muassa ehdotukset, joiden mukaan lasta tulisi voida hoitaa kotona vakuutusperusteisen päivärahan turvin noin yhden vuoden ikään saakka, vanhempien osa-aikatyön mahdollisuuksia tulisi lisätä osittaista hoitorahaa korottamalla ja ulottamalla se asteittain uusiin ikäluokkiin (3 6-vuotiaat), ja vastaavasti kuin SATA-komitea on esittänyt, lasten kotihoidon tuen taso tulisi korottaa lapsen 1 1,5 vuoden ikään saakka vähimmäismääräisen vanhempainpäivärahan tasolle. Sosiaali- ja terveysministeriössä selvitetään julkisen talouden kantokyky huomioon ottaen mahdollisuuksia toteuttaa uudistuksia Sosiaaliturvan uudistamiskomitean vielä toteuttamatta olevien ehdotusten ja Vanhempainvapaatyöryhmän selvitystyön pohjalta. Helsingissä 25 päivänä toukokuuta 2011 Sosiaali- ja terveysministeri Juha Rehula 4
Ministerns svar KK 4/2011 vp Elsi Katainen /kesk Till riksdagens talman I det syfte som anges i 27 i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 4/2011 rd undertecknat av riksdagsledamot Elsi Katainen /cent: Vad ämnar regeringen göra så att specialvårdspenning eller en motsvarande ersättning betalas till föräldrar för inkomstförlusten också under den tid då ett barn på ordination av en läkare ska vårdas hemma, men sjukdomsgraden vid normalt tillfrisknande inte längre anses vara svår? Som svar på detta spörsmål anför jag följande: Specialvårdspenningen är avsedd att ersätta kortvarig eller tillfällig inkomstförlust som beror sjukdom eller handikapp hos ett barn som är under 16 år, då barnets förälder deltar i barnets vård eller rehabilitering och därför är förhindrad att utföra sitt arbete och inte får lön för frånvarotiden. Också hemmamammor har under vissa förutsättningar rätt att få specialvårdspenning. Barnets förälder kan få specialvårdspenning om han eller hon deltar i vården eller rehabiliteringen av ett barn som är under 7 år vid en verksamhetsenhet på nivån för specialiserad sjukvård eller på en poliklinik på nivån för specialiserad sjukvård vid specialomsorgsdistriktets verksamhetsenhet. En förälder kan också få specialvårdspenning om han eller hon deltar i vården eller rehabiliteringen av ett svårt sjukt barn i åldern 7 15 år på en sådan enhet som nämns ovan eller ett svårt sjukt barn som är under 16 år under den tid barnet vårdas i hemmet, om vården i hemmet hänför sig till den vård barnet fått på ett sjukhus eller sjukhusets poliklinik. I de ovan nämnda fallen krävs det dessutom att barnets läkare anser det vara nödvändigt att föräldern deltar i vården eller rehabiliteringen. Specialvårdspenning kan också betalas till en förälder som deltar i en på lag grundad kurs i anpassningsträning eller rehabilitering som ordnats på grund av barnets sjukdom eller handikapp eller i någon annan därmed jämförbar, på lag baserad rehabiliteringsverksamhet. Det krävs också att barnets förälder är förhindrad att utföra eget arbete eller förvärvsarbete på grund av deltagandet i ett intensivt behandlingsskede eller rehabiliteringen av barnet. Som sjukdomar som inrymmer snabbt avancerande och intensiva terapeutiska faser kan enligt motiveringen till sjukförsäkringslagen betraktas t.ex. akut leukemi, epilepsi som är inne i en fas då sjukdomen förvärras och tillstånd efter stora operationer. Specialvårdspenning är närmast avsedd som stöd vid en kritisk fas i vården vid sådana tillstånd som kan anses vara livsfarliga eller som kräver livsfarliga behandlingar och där plötsliga försämringar kan förekomma. Svåra sjukdomar och handikapp som berättigar till specialvårdspenning är enligt en förordning av statsrådet t.ex. leukemier och andra maligna tumörer, svåra hjärtfel, svåra olycksfall och brännskador, svårbalanserad diabetes och inledningsskedet vid behandling av diabetes, svåra mentala rubbningar, svår utvecklingsskada, svår bronkialastma och svår ledgångsreumatism. Som svåra sjukdomar och handikapp räknas också andra sjukdomar, handikapp och sjukdomstillstånd som i fråga om svårighetsgrad kan jämföras med de sjukdomar som nämns ovan. I syfte att uppnå terapeutisk balans betalas specialvårdspenning per barn på basis av en och samma sjukdom för sammanlagt högst 60 varda- 5
Ministerns svar gar för tiden för vård på en enhet inom den specialiserade sjukvården och för rehabiliteringskurser, för högst 60 vardagar för tiden för vård i hemmet, och av särskilda terapeutiska skäl för ytterligare högst 30 vardagar, eller på vägande medicinska grunder för en längre tid om det på grund av genomförandet av vården i anslutning till barnets svåra sjukdom eller ett oväntat förvärrande av sjukdomen fortfarande förutsätts att föräldern är närvarande utan avbrott. Specialvårdspenningen finansieras ur arbetsinkomstförsäkringen inom ramen för sjukförsäkringen, vilken till största delen finansieras av arbetsgivarna och löntagarna. Staten finansierar dagpenningförmånens minimibelopp och 0,1 % av de kostnader som förorsakas av andra utgifter för arbetsinkomstförsäkringen än dagpenningförmånens minimibelopp. Social- och hälsovårdsministeriet har senast hösten 2002 inlett en utredning av specialvårdspenningen i syfte att, på grund av de problem med tillämpningen som uppdagats i samband med verkställandet av förmånen, göra förutsättningarna för beviljande av specialvårdspenning klarare. Problemen med tillämpningen berodde bl.a. på att vårdpraxisen i fråga om svåra sjukdomar hos barn har utvecklats och att det har skett förändringar i fråga om vårdplatserna. Vad beträffar dessa förändringar inverkade i synnerhet den ökade hemvården på beviljandet av förmåner. Utredningsarbetet utfördes under ledning av social- och hälsovårdsministeriet av en inofficiell arbetsgrupp, i vilken företrädare för Folkpensionsanstalten och de centrala arbetsmarknadsorganisationerna deltog. Utredningsarbetet kunde beaktas vid beredningen av den sjukförsäkringslag som trädde i kraft vid ingången av 2005. Enligt motiveringen i regeringspropositionen RP 50/2004 rd har 10 kap. om specialvårdspenningen beretts i enlighet med förslagen från utredningsarbetet. Att betala ut inkomstrelaterad specialvårdspenning för tiden för vård i hemmet i sådana fall där graden av barnets sjukdom eller handikapp inte anses svår kan enligt det som nämnts ovan anses strida mot syftet med specialvårdspenningen. Vård av sjukt barn i hemmet i sådana fall där sjukdomen inte kan klassificeras som allvarlig och behandlingen av den inte kräver sjukhusvistelse hänför sig till en mera omfattande fråga om föräldrarnas rätt till ekonomiskt stöd då deras barn insjuknar. Efter tiden med specialvårdspenning kan barnets föräldrar få andra bidrag som hänför sig till barns sjukdom. Handikappbidrag kan betalas till barn under 16 år som bor i Finland och i fråga om vilka vården, omvårdnaden och rehabiliteringen i anslutning till sjukdom, lyte eller skada i minst sex månader innebär större belastning och bundenhet än vad som är vanligt jämfört med friska barn i samma ålder. Bidraget är graderat på tre nivåer och bundet till det folkpensionsindex som mäter ändringar i konsumentpriserna. Handikappbidrag med grundbelopp är 85,93 euro i månaden, handikappbidrag med förhöjt belopp är 200,51 euro i månaden och handikappbidrag med högsta belopp är 388,80 euro i månaden år 2011. Bidraget kan beviljas för en viss tid eller tills barnet fyller 16 år. Rätten till handikappbidrag är inte beroende av barnets eller föräldrarnas övriga inkomst eller förmögenhet och det är skattefri inkomst. Kommunens socialväsende kan betala stöd för närståendevård ur det anslag som kommunen reserverat för detta ändamål till en anhörig som vårdar det sjuka eller handikappade barnet. Då ingår kommunen och närståendevårdaren sinsemellan ett avtal om stöd för närståendevård. Den vårdbehövandes vård- och serviceplan ska bifogas avtalet. I stöd för närståendevård ingår alltid ett vårdarvode som betalas i pengar. Vårdarvodet bestäms enligt hur bindande och krävande vården är. Från och med den 1 januari 2011 är vårdarvodet minst 353,62 euro i månaden. Vårdarvodet betalas till närståendevårdaren och är skattepliktig inkomst, på vilken förskottsinnehållning ska verkställas och arbetstagarens pensionsavgift innehållas. Vårdarvodet justeras varje kalenderår med den lönekoefficient som avses i lagen om pension för arbetstagare. Dessutom kan föräldrarna oberoende av barnets sjukdom få stöd för hemvård av barn och partiell vårdpenning efter föräldradagpenningsperioden. Ett villkor för beviljande av stöd för hemvård av barn är att familjen har ett barn som 6
Ministerns svar KK 4/2011 vp Elsi Katainen /kesk är under 3 år och inte får kommunal dagvård. Stödet för hemvård betalas också för familjens övriga barn som är under skolåldern och vårdas på samma sätt. Stödet omfattar en vårdpenning som betalas skilt för varje barn som är berättigat till stödet. Vårdtillägg betalas däremot endast för ett barn. Stödet är skattepliktig inkomst. Den vårdpenning som ingår i stödet för hemvård är 313,54 euro i månaden 2011. Den betalas för endast ett barn som är under 3 år. För syskon som är under 3 år betalas 94,47 euro i månaden och för syskon som är under läropliktsåldern 60,70 euro i månaden. Vårdtillägget bestäms enligt familjens inkomster. Det betalas för endast ett barn och uppgår till högst 168,86 euro i månaden. Betalningen av stödet upphör senast då familjens yngsta barn fyller 3 år. Efter föräldraledigheten kan föräldrarna få partiell vårdledighet genom att utan lön förkorta sin arbetstid per dag eller vecka. Folkpensionsanstalten stöder familjen genom att betala partiell vårdpenning för tiden med partiell vårdledighet. Vårpenning betalas inte för hela vårdledighetsperioden, utan endast för barn under 3 år samt barn i årskurs 1 eller 2 som inlett sin skolgång. Den partiella vårdpenningen är 90,36 euro i månaden 2011. Den är skattepliktig inkomst. Partiell vårdpenning beviljas inte om en förälder vårdar barnet själv och får stöd för hemvård. Den partiella vårdpenningen betalas endast för ett barn åt gången, även om det i familjen finns flera barn som har rätt till stödet. Stödet och den partiella vårdpenningen för hemvård är bundna till det folkpensionsindex som mäter förändringar i konsumentpriserna och betalas inte för kortare tid än en månad. Kommittén för reform av den sociala tryggheten (SATA) föreslog i januari 2009 i sina centrala riktlinjer för helhetsreformen av den sociala tryggheten (SHM, Rapporter 2009:10) att stödet för hemvård av barn som är under 1,5 år ska höjas till samma nivå som minimidagpenningen. Samtidigt föreslog kommittén att också syskonförhöjningen skulle höjas. Arbetsgruppen för föräldraledighet (SHM, Rapporter 2011:12) har i anslutning till sitt utredningsarbete ansett det nödvändigt att förbättra föräldrarnas möjligheter att förena vård av barn i hemmet och deltagande i arbetslivet. I arbetsgruppen har man bl.a. understött förslag om att barn ska kunna vårdas i hemmet fram till cirka ett års ålder med hjälp av den försäkringsbaserade dagpenningen, att föräldrarnas möjlighet till deltidsarbete ska ökas genom att den partiella vårdpenningen höjs och stegvis utvidgas att gälla nya åldersgrupper (3 6 år), och, på motsvarande sätt som SATA-kommittén har föreslagit, att stödet för hemvård av barn ska höjas till nivån på föräldradagpenningens minimibelopp tills barnet är 1 1,5 år gammalt. Med beaktande av den offentliga ekonomins bärkraft utreds vid social- och hälsovårdsminsteriet möjligheterna att genomföra reformer utgående från de fortfarande ogenomförda förslag som Kommittén för reform av den sociala tryggheten har utarbetat samt det utredningsarbete som Arbetsgruppen för föräldraledighet har gjort. Helsingfors den 25 maj 2011 Social- och hälsovårdsminister Juha Rehula 7