Alueelliset ympäristöjulkaisut 419

Alueelliset ympäristöjulkaisut 419 1

2 Alueelliset ympäristöjulkaisut 419

Alueelliset ympäristöjulkaisut Regionala miljöpublikationer 419 Kyrönjoen vesistöalueen alustava hoito-ohjelma Preliminärt skötselprogram för Kyro älvs vattendragsområde Koonnut: / Sammanställt av: Liisa Maria Rautio, Eeva-Kaarina Aaltonen, Karl-Erik Storberg Logot: EU, LSU, VSY, Kyrönjokirahasto Vaasa / Vasa 2006 L Ä N S I - S U O M E N Y M P Ä R I S T Ö K E S K U S V Ä S T R A F I N L A N D S M I L J Ö C E N T R A L Alueelliset ympäristöjulkaisut 419 3

SISÄLLYS 1. Johdanto 4 2. Alueen pinta- ja pohjavesien kuvaus 5 2.1 Kyrönjoen valuma-alue 5 2.2 Maankäyttö 7 2.3 Pohjavedet 8 2.4 Merenkurkun saaristo 8 3. Kuormittava ja muuttava toiminta 10 3.1 Ravinnekuormituksen kehitys 10 3.2 Pistekuormitus 11 3.3 Hajakuormitus 13 3.4 Maaperästä tuleva happamuus 16 3.5 Vedenotto 17 3.6 Vesistöjen säännöstely ja rakentaminen 18 4. Vesien tilan alustava arviointi 20 4.1 Sisävesien alustava arviointi 20 4.2 Rannikkovesien alustava arviointi 24 4.3 Pohjavesien alustava arviointi 24 5. Erityiskäyttöön otetut alueet 26 6. Vesienhoidon tavoitteet 30 6.1 Vesiensuojelun valtakunnalliset tavoitteet 30 6.2 Kyrönjoen neuvottelukunnan asettamat tavoitteet 31 6.3 Vesipuitedirektiivin mukaiset tavoitteet 31 7. Alustava toimenpideohjelma 35 7.1. Perustoimenpiteet 35 7.1.1 Pistekuormitus 35 7.1.2 Hajakuormitus 36 7.1.3 Vedenotto 40 7.1.4 Toiminta pohjavesialueilla 40 7.1.5 Vesistöjen säännöstely, padot ja penkereet 41 7.1.6 Haitalliset aineet 42 7.1.7 Arvio perustoimenpiteiden riittävyydestä 44 7.2 Täydentävät toimenpiteet 45 7.2.1 Taloudellinen tuki 45 7.2.2 Tutkimus ja koulutus 46 7.2.3 Kunnostukset 47 7.2.4 Sopimukset ja suunnitelmat 49 8. Arvio toimenpiteiden vaikutuksista 51 8.1 Happamuushaittojen vähentäminen 51 8.2 Ravinne- ja kiintoainekuormituksen vähentäminen 52 8.3 Vesistöjen kunnostukset 60 8.4 Kokonaisarvio 60 9. Seurantaohjelma 61 9.1 Nykyinen seurantajärjestelmä 61 9.2 Seurannan kehittäminen 63 10. Taloudellinen analyysi 66 10.1 Happamuushaittojen vähentämisen kustannukset 66 10.2 Ravinne- ja kiintoainekuormituksen vähentämisen kustannukset 69 11. Yhteenveto tiedotuksesta ja yhteistyöstä 76 Kirjallisuusluettelo 78 4 Alueelliset ympäristöjulkaisut 419

INNEHÅLL 1. Inledning 4 2. Beskrivning av yt- och grundvattnet på avrinningsområdet 5 2.1 Kyro älvs avrinningsområde 5 2.2 Markanvändning 7 2.3 Grundvattenförekomsterna 8 2.4 Kvarkens skärgård 8 3. Belastande och modifierande verksamhet 10 3.1 Utveckling av näringsbelastningen 10 3.2 Punktbelastning 11 3.3 Diffus belastning 13 3.4 Surhet från jordmånen 16 3.5 Vattentäkt 17 3.6 Reglering och utbyggnad av vattendragen 18 4. Preliminär klassificering av vattendragen 20 4.1 Preliminär klassificering av inlandsvattnen 20 4.2 Preliminär bedömning av kustvattnen 24 4.3 Preliminär bedömning av grundvattnen 24 5. Specialutnyttjade områden 26 6. Mål för vattenvården 30 6.1 Nationella mål för vattenskyddet 30 6,2 Kyro älvdelegationens mål 31 6.3 Mål enligt vattenramdirektivet 31 7. Preliminärt åtgärdsprogram 35 7.1 Basåtgärder 35 7.1.1 Punktbelastning 35 7.1.2 Diffus belastning 36 7.1.3 Vattentäkt 40 7.1.4 Verksamhet på grundvattenområden 40 7.1.5 Reglering av vattendrag, dammar och invallningar 41 7.1.6 Skadliga substanser 42 7.1.7 Bedömning av basåtgärdernas tillräcklighet 44 7.2 Kompletterande åtgärder 45 7.2.1 Ekonomiskt stöd 45 7.2.2 Forskning och utbildning 46 7.2.3 Restaureringar 47 7.2.4 Avtal och planer 49 8. Uppskattning av åtgärdernas effekter 51 8.1 Minskning av surhetsskadona 51 8.2 Minskning av närings- och partikelbelastningen 52 8.3 Restaurering av vattendrag 60 8.4 Helhetsbedömning 60 9. Övervakningsprogram 61 9.1 Nuvarande system 61 9.2 Utveckling av övervakningen 63 10. Ekonomisk analys 66 10.1 Kostnaderna för att minska försurningsolägenheterna 66 10.2 Kostnaderna för att minska närsalts- och partikelbelastningen 69 11. Sammanfattning av informationen och samarbetet 76 Litteratur 78 Alueelliset ympäristöjulkaisut 419 5

1JOHDANTO INLEDNING Suomessa vesipolitiikan puitedirektiivi on pantu toimeen lailla vesienhoidon järjestämisestä, joka hyväksyttiin joulukuussa 2004. Lisäksi on soveltuvin osin muutettu ympäristönsuojelulakia ja vesilakia. Laki vesienhoidon järjestämisestä sisältää perussäädökset vesienhoidon järjestämisestä ja sen edellyttämistä menettelyistä. Lainsäädännön mukaan jokaiselle vesienhoitoalueelle tehdään vesienhoitosuunnitelma ja se hyväksytään valtioneuvostossa vuoden 2009 aikana. Bernet Catch -hankkeessa tehtiin vesipolitiikan puitedirektiivin mukaisia selvityksiä kuudella Itämereen laskevalla vesistöalueella vuosina 2002-2005. Suomesta tässä hankkeessa oli mukana Kyrönjoki. Tämä Bernet Catch -hankkeen pilottialue käsittää Kyrönjoen koko valuma-alueen ja myös sen edustalla olevan Merenkurkun merialueen. Tämä alustava hoito-ohjelma on tehty Bernet Catch -hankkeen osassa 2 ja selvityksessä on pääosin pyritty noudattamaan vesipuitedirektiivin liitettä VII, sillä asiaa koskevat kansalliset säädökset olivat vielä valmisteilla, kun selvitystä tehtiin vuosina 2004-2005. Laajapohjainen Kyrönjoen neuvottelukunta ja erityisesti Kyrönjokityöryhmä ovat osallistuneet Bernethankkeeseen ja siinä tehtyihin selvityksiin. Selvitysten teosta on vastannut Pohjanmaan vesiensuojeluyhdistys ja Länsi-Suomen ympäristökeskus sekä Kyrönjokityöryhmä. Kyrönjoki kuuluu Kokemäenjoen- Saaristomeren-Selkämeren vesienhoitoalueeseen ja raportissa on osin käytetty myös tämän alueen tietoja, jotka raportoitiin EU:lle maalisuussa 2005. Tämän raportin ovat koonneet Liisa Maria Rautio ja Karl- Erik Storberg Länsi-Suomen ympäristökeskuksesta ja Eeva-Kaarina Aaltonen Pohjanmaan vesiensuojeluyhdistyksestä. Toimenpideohjelman valmisteluun ovat lisäksi osallistuneet Charlotte Haldin Pohjanmaan TE-keskuksesta (kalatalousyksikkö), Yrjö Ojaniemi Etelä-Pohjanmaan MTK:sta ja Stefan Nyman ympäristökeskuksesta. Anna Bonde on tehnyt raportissa käytetyt kartat, Maarit Vuorela on tehnyt VEPSajot ja Merja Antikainen on kerännyt pohjavesitiedot. I Finland har EU:s ramdirektiv för vattenpolitiken förverkligats med lagen om vattenförvaltningens organisation. Dessutom har man till valda delar ändrat miljöskyddslagen och vattenlagen. Lagen om vattenförvaltningens organisation godkändes i december 2004. Lagen innehåller grundförfattningar om hur vattenförvaltningen skall organiseras och de tillvägagångssätt som organiseringen förutsätter. I enlighet med lagstiftningen uppgörs för varje vattenvårdsområde en vattenvårdsplan som skall godkännas av statsrådet under år 2009. Under åren 2002 2005 gjorde man inom ramen för Bernet Catch-projektet utredningar enligt ram-direktivet för vattenpolitiken på sju vattendragsområden som rinner ut i Östersjön. Från Finland deltog Kyro älv i projektet. Detta pilotområde för Bernet Catch-projektet omfattar hela Kyro älvs avrinningsområde och även havsområdet utanför i Kvarken. Detta preliminära skötselprogram har gjorts inom ramen för Bernet Catch-projektets arbetsgrupp 2 och i utredningen har man i huvudsak strävat till att följa bilaga VII i vattenramdirektivet, eftersom de nationella författningarna som berör ärendet ännu var under arbete åren 2004-2005, då utredningen färdigställdes. Delegationen för Kyro älv och speciellt Arbetsgruppen för Kyro älv har deltagit i Bernet Catch-projektet och i de utredningar som gjorts inom projektet. Fonden för Kyro älv, Österbottens vattenskyddsförening r.f. och Västra Finlands miljöcentral har ansvarat för utredningarna. Kyro älv hör till Kumo älv Skärgårdshavet Bottenhavets vattenförvaltningsområde och i rapporten har man också delvis utnyttjat de uppgifter om området som rapporterades till EU i mars 2005. Rapporten har sammanställts av Liisa Maria Rautio och Karl-Erik Storberg på Västra Finlands miljöcentral och Eeva-Kaarina Aaltonen vid Österbottens vattenskyddsförening r.f. Vid utarbetandet av åtgärdsprogrammet har dessutom Charlotte Haldin på Österbottens TE-central (fiskerienheten), Yrjö Ojaniemi från den Södra Österbottens lantbruksproducentorganisation och Stefan Nyman från miljöcentralen medverkat. Anna Bonde har gjort de kartor som behövts, Maarit Vuorela har gjort VEPSberäkningarna och Merja Antikainen på miljöcentralen har sammanställt grundvattenuppgifterna. Jenni Roth och Karl- Erik Storberg har översatt programmet till svenska. 6 Alueelliset ympäristöjulkaisut 419

ALUEEN PINTA- JA POHJAVESIEN KUVAUS BESKRIVNING AV YT- OCH GRUNDVATTNET I AVRINNINGSOMRÅDET 2 2.1 Kyrönjoen valuma-alue 2.1. Kyro älvs avrinningsområde Kyrönjoki on Etelä-Pohjanmaan ja Pohjanmaan valtavirta (valuma-alue 4 923 km 2 ). Kyrönjoen isojen latvahaarojen, Seinäjoen, Jalasjoen ja Kauhajoen lähteet ovat Suomenselän vedenjakajalla lomittain Kokemäenjoen ja Karvianjoen lähteiden kanssa. Kyrönjoen pääuoma alkaa Kauhajoen ja Jalasjoen yhtymäkohdasta Kurikassa. Kyrönjoki laskee Perämeren Vassorfjärdeniin Vaasan pohjoispuolella (kuva 1 ja 2). Vesistöalueen luonnonolosuhteille on tyypillistä loivapiirteinen topografia ja maaperän hienorakeisuus. Vallitsevana maalajina on rannikolla moreeni ja jokilaaksoissa savi ja siltti. Muualla vallitsevat turve ja moreeni. Vedenjakajaseuduilla Kauhajoen ja Kurikan kunnissa esiintyy sora-, hiekka- ja hieta-alueita. Kyrönjoen valuma-alueen erityispiirre ovat alunamaat eli happamat sulfaattimaat. Nämä Itämeren nk. Litorinameren aikana (noin 5000 1000 v e.kr.) muodostuneet sedimentit ovat nykyisin tehokkaassa hapettumisvaiheessa. Sulfaattimaaesiintymät ovat keskittyneet Pohjanlahden rannikon vanhoille vesijättömaille ja mereen laskevien jokien suistoihin. Alunamaa ei ole maalaji, vaan maannostyyppi, jota tavataan monissa eri maalajeissa. Alunamaiden sisältämä sulfidi on peräisin maata peittäneestä merivedestä. Kun sulfidi pohjaveden laskiessa hapettuu rikkihapoksi, muodostaa se helposti veteen liukenevia suoloja eli alunoita. Tästä on seurauksena happamuuden ja metallihuuhtoutumien voimakas lisääntymi- Kyro älv är den största älven i södra Österbotten (avrinningsområde 4 923 km 2 ). Seinäjoki, Jalasjoki och Kauhajoki åar är stora tillflöden till Kyro älv och deras källflöden ligger omlott med Kuva 2. Kyrönjoen valuma-alue ja yli 50 hehtaarin järvet. Bild 2. Kyro älvs avrinningsområde och sjöar större än 50 ha. Alueelliset ympäristöjulkaisut 419 7

Kuva 1. Kyrönjoen valuma-alueen maaperäkartta (lähde: GTK). Bild 1. Jordartskarta över Kyro älvs avrinningsområde. Kumo älvs och Sastmola ås källor på Suomenselkä-åsens vattendelare. Kyro älvs huvudfå ra börjar i Kurikka, där Kauhajoki å och Jalasjoki å flyter samman. Älven rinner ut i Vassorfjärden i Bottenviken norr om Vasa (bild 1 och 2). Svagt sluttande topografi och finkornig jordmån är typiska drag för vattendragsområdets naturförhållanden. Den dominerande jordarten vid kusten är morän och i älvdalarna lera och silt. På andra ställen dominerar torv och morän. På vattendelarområdena i Kauhajoki och Kurikka kommuner förekommer grus-, sand- och mo-områden. Alunjordarna dvs. de sura sulfatjordarna utgör ett karakteristiskt drag för Kyro älvs avrinningsområde. Dessa jordar, som består av de sediment, som uppstod under den s.k. Litorina perioden i Östersjöns historia cirka 5000 1000 f.kr, är i dag i ett intensivt oxidationsskede. Förekomsten av sulfatjordar har koncentrerats till gamla tillandningar och till åarnas och älvarnas deltan, där de rinner ut i havet. Alunjord är ingen jordart utan en jordmånstyp som påträffas i många olika jordarter. Alunjord innehåller sulfid som härstammar från det havsvatten som täckt marken. Sulfiden oxideras till svavelsyra då grundvattnet sjunker och bildar då lättlösliga salter, dvs. aluner. Detta leder till en kraftig ökning av surheten och metallurlakningen i vattnet. (Se avsnitt 3.4.) Taulukko 1. Kyrönjoen suurimpien sivuhaarojen keskimääräiset virtaamat ja suurimpien järvien perustiedot. Tabell 1. Medelflödet i de största biflödena och grunduppgifter om de största sjöarna på Kyro älvs avrinningsområde. 8 Alueelliset ympäristöjulkaisut 419

nen jokivedessä. (Kts. kohta 3.4). Kyrönjoen vesistöaluetta luonnehtivat suuret virtaama- ja vedenkorkeusvaihtelut sekä tulvaherkkyys. Kyrönjoen ja sen suurimpien sivuhaarojen keskimääräiset virtaamat ja suurimpien järvien perustiedot ovat taulukossa 1. Jokiuoman kaltevuus on kauttaaltaan pieni ja joen keskiosalla se on erityisen pieni. Siten Ilmajoen Koskenkorvan padon ja Ylistaron Malkakosken välillä on lähes 50 km pitkä suvantojakso, jolla pudotus on vain muutamia senttimetrejä/ km. Tulvahaittojen torjumiseksi on tehty runsaasti vesistötöitä: purojen ja jokien perkauksia, uoman oikaisuja, pengerryksiä ja tekojärviä. 2.2 Maankäyttö Kyrönjoen valuma-alueen maankäyttö on suomalaisessa mittakaavassa erittäin intensiivistä. Valuma-alueen pinta-alasta on peltoa keskimäärin 25 %. Joillakin osavaluma-alueilla pellon osuus on jopa 60 %. Nämä alueet sijaitsevat jokilaakson tasaisilla ja hienorakeisilla alueilla, joille peltoja on ollut helppo raivata. Koko Suomen pinta-alasta on keskimäärin 9 % peltoa ja Etelä-Pohjanmaan maakunnan pinta-alasta 20 % (Tilastokeskus 2003). Asutuksen, teiden ja muuhun erityiskäyttöön otettujen alueiden osuus Kyrönjoen valuma-alueesta on 1,2 % ja vesistöjen osuus on 1,3 %. Kyro älvs vattendragsområde karakteriseras av stora flödes- och vattennivåskillnader samt variationer i översvämningskänslighet. Medelflödet i Kyro älv och i de största sidoflödena framgår av tabell 1. Älvfårans fall är överlag litet och i älvens mellersta lopp är fallet speciellt litet. Därmed finns det en nästan 50 km lång sträcka med lugnvatten i älven mellan Koskenkorva damm i Ilmajoki och Malkakoski i Ylistaro, där fallet är endast några centimeter per kilometer. För att försvara sig mot översvämningsskador har man gjort omfattande vattendragsarbeten: rensning av bäckar och åar, uträtning av fåror, invallningar och anläggande av konstgjorda sjöar. 2.2. Markanvändning Markanvändningen i Kyro älvs avrinningsområde är mycket intensiv i förhållande till övriga Finland. Avrinningsområdets yta utgörs i medeltal till 25 % av åkrar. På en del av delavrinnings-områdena bildar åkrarna till och med 60 % av arealen. Dessa områden finns på de jämna och fin-korniga områdena där det varit lätt att röja upp åkrar. I medeltal utgörs 9 % av Finlands areal av åkrar och i södra Österbotten är andelen 20 % (Statistikcentralen 2003). Vägar, tomter och andra områden för speciella ändamål utgör 1.2 % av området. Vattenområdenas andel är 1.3 %. Moränområdena som ligger längre bort från älvdalen består av skog och myrar. Momarken Kuva 3. Peltojen, kangasmaiden ja turvemaiden osuus Kyrönjoen valuma-alueella. Bild 3: Andelen åkrar, momark och torvmark på Kyro älvs avrinningsområde. Alueelliset ympäristöjulkaisut 419 9

Jokivarresta etäämpänä sijaitsevat moreenialueet ovat metsää ja suota. Kangasmaiden osuus koko valuma-alueen pinta-alasta on 50 % ja turvemaan osuus 22 %. Vesistön latvaosissa soiden osuus on paikoitellen yli 60 % valuma-alueen pinta-alasta. Soista ja soistuvista metsistä on 80 % ojitettu. 2.3 Pohjavedet Muuhun Suomeen verrattuna pohjavesiesiintymät ovat jakaantuneet erittäin epätasaisesti (kuva 4). Kyrönjoen valuma-alueen merkittävimmät pohjavesialueet sijaitsevat Kauhajoen kaupungin alueella. Suurimmat pohjavesialueet ovat Pahalähteen, Lumikankaan (I) ja Hyypänmäen pohjavesialueet, joiden vesivarastoja hyödynnetään johtamalla vettä Seinäjoen, Närpiön ja Kaskisten alueille. Myös Kurikassa, Ilmajoella ja Ylistarossa on tuottoisia pohjavesialueita. Näistä ovat merkittävimmät alueet Ilmajoen Salonmäki ja Koskenkorva sekä Kurikan Pitkämönkangas (A) ja Ylistaron Kokkokangas. Niukimmat pohjavesivarat ovat Seinäjoella ja Kyrönmaalla. 2.4 Merenkurkun saaristo Kyrönjoen suisto sijaitsee Merenkurkun saariston pohjoisosassa. Jokivesi ja merivesi kohtaavat monimuotoisella saaristoalueella, jolle maankohoaminen antaa vahvasti leimansa. Maankohoaminen on jäänne edelliseltä jääkaudelta, jolloin kilometrejä paksu mannerjää painoi Keski-Fennoskandian maisemia 800 metriä normaalitasoa alemmas. Nyt maaalue on kohoamassa takaisin noin 9 mm:n vuosivauhdilla, mikä on havaittavissa erityiutgör 50 % av hela avrinningsområdets areal och torvmarkernas andel är 22 %. I vattendragets källflöden utgör myrarna ställvis över 60 % av avrinningsområdets areal. Av myrarna och de skogar som håller på att försumpas har 80 % dränerats. 2.3. Grundvattenförekomsterna Jämfört med övriga Finland är grundvattenförekomsterna i västra Finland mycket ojämnt fördelade (bild 4). De mest betydande grundvattenområdena i Kyro älvs avrinningsområde finns i Kauhajoki stad. De största grundvattenområdena är Pahalähde, Lumikangas (I) och Hyypänmäki grundvattenområden, vilkas vattenreserver utnyttjas genom att vatten leds till Seinäjoki, Närpes och Kaskö. Produktiva grundvattenområden finns även i Kurikka, Ilmajoki och Ylistaro. Av dessa är Salonmäki i Ilmola, Koskenkorva och Pitkämönkangas (A) i Kurikka samt Kokkokangas i Ylistaro de viktigaste. Seinäjoki och Kyrolandet har de minsta grundvattenreserverna. 2.4 Kvarkens skärgård Kyro älvs mynning ligger i norra delen av Kvarkens skärgård. Älv- och havsvattnet möts i det mångskiftande skärgårdsområdet som präglas starkt av landhöjningen. Landhöjningen är en följd av den senaste istiden, då en flera kilometer tjock inlandsis tryckte ner landskapen 800 meter under normalnivån i mellersta av Fennoskandien. Nu håller marken på att stiga igen med cirka 9 mm per år, vilket märks speciellt på Pertti Sevola 10 Alueelliset ympäristöjulkaisut 419

Kuva 4. Kyrönjoen valuma-alueen pohjavesialueet. Bild 4. Grundvattenområden på Kyro älvs avrinningsområde. sesti alavilla mailla. Merenkurkun maisema on pienipiirteistä ja kivikkoista, kuten saaristovedetkin, missä saaria on eniten koko Pohjanlahden rannikkoalueella. Merenkurkun saaristoa on esitetty UNESCO:n maailmanperintökohteeksi geologisten arvojen perusteella. Rannikkovedet ovat matalia ja Merenkurkun saaristossa keskisyvyys on alle 25 metriä. Erityinen ilmiö Kyrönjoen edustan merialueella on alunamaiden aiheuttama happamoituminen. Tämä on havaittavissa selvimmin keväällä, kun happamat jokivedet laskevat mereen sekoittuen suolaiseen veteen. Hapan vesi aiheuttaa aika ajoin suistossa kalakuolemia ja se saattaa myös häiritä Kyrönjoen edustan mataliin ja suojaisiin vesiin kutemaan tulevien kalojen lisääntymistä. Kyrönjoen edusta on kalataloudellisesti erittäin merkittävä alue ja alueella on useita kymmeniä ammattikalastajia. låglandet i västra Finland. Landskapet i Kvarken är småskaligt och stenigt precis som vattenområdena, där det finns flera öar än på något annat ställe längs hela Bottniska vikens kustområde. Kvarkens skärgård har nominerats till ett av UNESCO:s världsarvsområden på basis av områdets värdefulla geologiska särdrag. Det är grunt längs kusten och medeldjupet i Kvarken är under 25 meter. Kustvattnen kan tidvis lida av försurning, vilket är ett typiskt fenomen i västra Finland och Kyro älvs deltaområde. Detta märks tydligast på våren då det sura ytvattnet rinner ut i havet och blandas med saltvattnet. Det sura vattnet orsakar tidvis fiskdöd och kan även störa leken för de fiskar som kommer för att leka i de grunda och skyddade vattnena utanför Kyro älv. Området utanför Kyro älv är fiskeriekonomiskt ett mycket värdefullt område och där finns flera tiotal yrkesfiskare. Alueelliset ympäristöjulkaisut 419 11

3 3.1 KUORMITTAVA JA MUUTTAVA TOIMINTA BELASTANDE OCH MODIFIERANDE VERKSAMHET Ravinnekuormituksen kehitys Kyrönjoesta mitattujen virtaamien ja pitoisuuksien perusteella vuosien 1968-2003 keskimääräinen fosforivirtaama on noin 150 t P/a ja typpivirtaama 2500 t/a (taulukko 2). Vuosien väliset vaihtelut ovat kuitenkin suuria. Kyrönjoen keskimääräiset fosfori- ja typpipitoisuudet sekä keskivirtaamat eri vuosilta on esitetty kuvassa 5. Fosforipitoisuudet ovat olleet laskussa, mutta typpipitoisuuksissa on lievää nousua. Nousu johtuu osittain lisääntyneistä talvivalumista, mutta kaikkia syyseuraussuhteita ei ole selvitetty. Lisäksi Kyrön- 3.1. Utveckling av näringsbelastningen På basis av uppmätta flöden och halter har fosforutflödet under perioden 1968 2004 varit ca 150 t P/a och kväveutflödet 2500 t N/a. Variationerna mellan åren är dock stora. Medelfosfor- och medelkvävehalterna samt medelflödena under olika år framgår av bild 5. Fosforhalterna har sjunkit, medan kvävehalterna har stigit en aning. Ökningen i kvävehalterna beror delvis på ökat utflöde under vintern, men också försurningen ökar kväveurlakningen och minskar fosforutflödet. Orsakerna är inte klarlagda i detalj. Kuva 5. Kyrönjoen (Skatila) ravinnepitoisuuksien vuosikeskiarvot sekä keskivirtaamat vuosina 1968-2004. Bild 5. Näringsämneshalterna i medeltal årligen samt medelflödena i Kyro älv åren 1968-2004. 12 Alueelliset ympäristöjulkaisut 419

Taulukko 2. Arvio Kyrönjoen kokonaisfosfori- ja typpikuormituksen jakautumisesta (VEPS-malli). Tabell 2. Uppskattning av fördelningen av totalfosfor- och totalkvävebelastningen från olika belastningskällor (VEPSmodellen). joen vesien happamuus lisää typpihuuhtoumia ja pienentää fosforihuuhtoumia. Kyrönjoen ainevirtaaman ositus eri kuormitustekijöiden suhteen VEPS-laskennan pohjalta on taulukossa 2. VEPS-mallia selvitetään tarkemmin kohdassa 3.3. 3.2 Pistekuormitus Yhdyskuntien jätevedet Kauhajoen, Kurikan ja Seinäjoen kaupunkien, Jalasjärven, Ilmajoen, Ylistaron ja Mustasaaren (Koivulahti) kuntien sekä Kyrönmaan Jätevesi Oy:n (Isokyrö ja Vähäkyrö) jätevedenpuhdistamoilla käsitellään noin 70 000 asukkaan ja kuuden suurehkon teollisuuslaitoksen jätevedet. Viemäriin liittyneitä asukkaita on suhteessa eniten Seinäjoella (97 %) ja vähiten Mustasaaren Koivulahdessa (32 %). Keskimääräinen liittymisaste on 70 %. Turvetuotanto Kyrönjoen valuma-alueella oli vuonna 2003 toiminnassa 77 turvetuotantoaluetta, joiden yhteenlaskettu kokonaispinta-ala oli noin 7 900 ha. Yksittäisen tuotantokentän keskimääräinen pinta-ala oli siis noin 100 ha, pienimmät alle 10 ha ja isoimmat noin 600 ha (Länsi-Suomen ympäristökeskus). Fördelningen av näringsämnesbelastningen i Kyro älv mellan olika belastningskällor på basis av VEPS-beräkningar finns i tabell 2. VEPSmodellen förklaras noggrannare under punkt 3.3. 3.2. Punktbelastning Samhällenas avloppsvatten Vid avloppsreningsverken för städerna Kauhajoki, Kurikka och Seinäjoki, kommunerna Jalasjärvi, Ilmajoki, Ylistaro och Korsholm (Kvevlax) samt Kyrönmaan Jätevesi Oy (Storkyro och Lillkyro) behandlas avloppsvatten från ca 70 000 invånare och sex större industrianläggningar. Anslutningen till avloppssystemet är proportionellt sett störst i Seinäjoki (97 %) och lägst i Kvevlax i Korsholms kommun. (32 %). Anslutningsgraden är i genomsnitt 70 %. Torvtäkt På Kyro älvs avrinningsområde fanns 77 torvtäktsområden i användning i slutet av år 2003. Den sammanlagda arealen på torvtäktsområdena var nästan 7 900 ha. Medelarealen för enskilda produktionsområden var alltså ca 100 ha; de minsta var under 10 ha och de största ca 600 ha (Västra Finlands miljöcentral). Alueelliset ympäristöjulkaisut 419 13

Kuva 6. Kyrönjoen valuma-alueella sijaitsevat jätevedenpuhdistamot, suljetut kaatopaikat, alueellinen jätekeskus ja turvetuotantoalueet. Bild 6. Kommunala avloppsvattenreningsverk, stängda avstjälpningsplatser, regional avfallshanteringsanläggning och torvtäktsområden på Kyro älvs avrinningsområde. Muu pistekuormitus Kyrönjoen valuma-alueella on vain yksi toimiva jätteidenkäsittelylaitos. Lakeuden Jätekeskus Etappi aloitti toimintansa vuonna 2004. Lisäksi valuma-alueella on suljettuja kuntien kaatopaikkoja yhteensä 28 kpl ja yksi suljettu teollisuuden kaatopaikka Jalasjärvellä. Suljetut kaatopaikat ovat jälkitarkkailussa. Kyrönjoen pistekuormittajien sijainti selviää kuvasta 6. Annan punktbelastning På Kyro älvs avrinningsområde har man endast en verksam avfallshanteringsanläggning. Lakeuden Jätekeskus Etappi som inledde sin verksamhet i början av september 2004. Dessutom finns det sammanlagt 28 stängda kommunala avstjälpningsplatser på avrinningsområdet och i Jalasjärvi en stängd avstjälpningsplats för industrin. De stängda avstjälpningplatserna är under uppföljning. Punktbelastarnas läge på avrinningsområdet framgår av bild 6. 14 Alueelliset ympäristöjulkaisut 419

3.3 Hajakuormitus Hajakuormitusta koskevat tiedot on laskettu Suomen ympäristökeskuksessa kehitetyllä VEPS-arviointijärjestelmällä, jonka avulla voidaan arvioida vuositasolla (kg/km 2 /a) kolmannen jakovaiheen vesistöalueiden ravinnekuormituksen suuruutta. VEPS arvioi erikseen maatalouden, metsätalouden, luonnonhuuhtoutuman, laskeuman ja haja-asutuksen kuormituksen. VEPS-mallin mukaiset fosfori- ja typpihuuhtoumat on esitetty kuvissa 7 ja 8. Peltoviljely Kyrönjokilaakson kunnissa on peltoa 124 000 ha, mikä on 42 % koko Etelä-Pohjanmaan pelloista. Tilojen keskimääräinen peltoala on 32 3.3. Diffus belastning Uppgifter om den diffusa belastningen har räknats ut med hjälp av VEPS-systemet som utvecklats av Finlands miljöcentral. Med dess hjälp kan man bedöma storleken av näringsbelastningen på årsnivå (kg/km 2 /a) med en noggrannhet motsvarande vattendragsområden på tredje delavrinningsområdesnivån. VEPS uppskattar skilt belastningen från jordbruk, skogsbruk, naturlig urlakning, nedfall och glesbebyggelse. Den enligt VEPS-modellen beräknade kväveoch fosforutsköljningen på olika delavrinningsområden framgår av bilderna 7 och 8. Åkerbruk Av hela Södra Österbottens åkerareal finns 42 % i kommunerna i Kyro älvdal (124 000 ha). Går- Kuva 7. Arvio Kyrönjoen valuma-alueelta tulevan fosforin hajakuormituksen (kg/km 2 /a) jakaantumisesta (VEPS-malli). Bild 7. Uppskattning av fördelningen av den diffusa belastningen av fosfor (kg/km 2 /a) mellan olika delavrinningsområden. Kuva 8. Arvio Kyrönjoen valuma-alueelta tulevan typen hajakuormituksen (kg/km 2 /a) jakaantumisesta (VEPS-malli). Bild 8. Uppskattning av fördelningen av den diffusa belastningen av kväve (kg/km 2 /a) mellan olika delavrinningsområden. Alueelliset ympäristöjulkaisut 419 15

ha eli lähes 3 ha suurempi kuin Etelä-Pohjanmaalla keskimäärin. Kyrönjokilaaksossa viljellään pääasiassa nurmea säilörehuksi sekä ohraa, kauraa ja rehuviljaa. Eniten viljeltyjen lajien, heinän, kauran ja ohran hehtaarisadot vaihtelevat enimmäkseen välillä 3500-4000 kg/ ha. Keinolannoitteiden käyttö on vähentynyt voimakkaasti viimeisten 10 15 vuoden aikana (kuva 9). Etelä-Pohjanmaalla levitetään nykyisin keinolannoitteiden mukana fosforia noin 11 kg ja typpeä 80 kg hehtaarille, kun suurimmat levitysmäärät olivat 1980- luvun lopussa 31 kg fosforia ja 120 kg typpeä hehtaarille. Keinolannoitteiden lisäksi käytetään orgaanisia lannoitteita. darnas medelåkerareal är 32 ha dvs. nästan 3 ha större än i Södra Österbotten i medeltal. I Kyro älvdal odlar man främst hö till ensilage samt korn, havre och fodersäd. Hektarskördarna för de mest odlade arterna hö, havre och korn varierar för det mesta mellan 3500 4000 kg/ha. Under de senaste 10 15 åren har användningen av konstgödsel minskat kraftigt i Finland (bild 9). Utvecklingen har varit likadan i södra Österbotten. I södra Österbotten sprider man med konstgödsel numera ca 80 kg kväve och 11 kg fosfor per hektar medan de största mängderna i slutet av 1980-talet var 120 kg kväve och 31 kg fosfor per hektar. Utöver konstgödsel används också organiska gödselmedel. 120 kg N / P /ha 100 80 P N 60 40 20 0 1919 1929 1939 1949 1960 1970 1980 1990 2000 Kuva 9. Väkilannoitteiden käyttö Suomessa 1919 2001 (Kemiran myyntitilastot). Bild 9. Användningen av konstgödsel i Finland åren 1919-2001 (Kemiras försäljningsstatistik). 16 Alueelliset ympäristöjulkaisut Alajoki/Unto Tapio 419

Karjatalous ja turkistarhaus Etelä-Pohjanmaan ja erityisesti Kyrönjokilaakson maatalous perustuu pitkälle kehittyneeseen lihan- ja maidontuotantoon sekä näiden jalostukseen lähialueella sijaitsevissa elintarviketeollisuuden laitoksissa. Etelä-Pohjanmaalla tuotetusta sianlihasta tuotettiin Kyrönjokilaaksossa 62 % (19 700 t/vuosi), naudanlihasta 37 % (4000 t/v) ja maidosta 37 % (103 200 milj. l/v). Karjatiloja Kyrönjokilaaksossa on runsaat 3600 (Etelä-Pohjanmaan Agronomit ry 2003). Turkistarhausta harjoitetaan vain muutamassa Kyrönjokilaakson kunnassa. Enemmän kuin viisi tarhaa on Mustasaaressa, Kauhajoella, Ilmajoella, Isossakyrössä ja Ylistarossa. Vuosittain tuotetaan runsaat 40 000 minkinja ketunnahkaa. Metsätalouden toimenpiteet Etelä-Pohjanmaalla tehtiin vuonna 2002 kunnostusojituksia yhteensä noin 13 000 ha alalla, joista 2760 ha ojitettiin Kyrönjokivarren kunnissa. Ojitukset keskittyivät valuma-alueen yläosiin siten, että kaksi kolmasosaa Kyrönjokivarren ojituksista tehtiin Kauhajoella ja Jalasjärvellä. Uudistushakkuita tehtiin Etelä-Pohjanmaalla noin 6500 ha:lla (laskeva suuntaus) ja kasvatushakkuita 17 000 ha:lla (nouseva suuntaus). Lannoituksia tehtiin reilun 2000 ha:n alalla eli vain puolella siitä alasta, joka lannoitettiin vuonna 1996 (Etelä-Pohjanmaan metsäkeskus, 2003). Haja- ja loma-asutus Kyrönjokivarressa asuu noin 30 000 asukasta 12 000 taloudessa kunnallisen viemäriverkoston ulkopuolella. Haja-asutusta on eniten Kauhajoella, Ilmajoella ja Kurikassa. Lomaasuntoja on Kyrönjokilaakson kunnissa yhteensä noin 3000. Noin neljäsosa loma-asunnoista on Kauhajoella ja vähiten niitä on Seinäjoella (Väestörekisterikeskus 2001). Boskapsskötsel och pälsdjursfarmning Jordbruket i södra Österbotten och speciellt i Kyro älvdal grundar sig på en välutvecklad köttoch mjölkproduktion och förädling av dessa vid livsmedelsindustrianläggningar i närområdet. Av svinköttet i södra Österbotten producerades 62 % (19 700 t/år) i Kyro älvdal, av nötköttet 37 % (4000 t/år) och av mjölken 37 % (103 200 milj.l/år). Husdjursgårdarnas antal i Kyro älvdal är drygt 3600 (Etelä-Pohjanmaan Agronomit ry. 2003). Pälsdjursfarmning bedrivs enbart i några kommuner i Kyro älvdal. Flera än fem farmer finns i Korsholm, Kauhajoki, Ilmola, Storkyro och Ylistaro. Årligen produceras drygt 40 000 mink- och rävskinn. Åtgärder inom skogsbruket År 2002 utförde man i södra Österbotten kompletteringsdikningar på ett område som sammanlagt omfattade 13 000 ha, varav 2760 ha utdikades i kommunerna i Kyro älvdal. Utdikningarna koncentreras till de övre delarna av avrinningsområdet på så sätt att två tredjedelar av utdikningarna i de nämnda kommunerna utfördes i Kauhajoki och Jalasjärvi. Föryngringsavverkning utfördes på ett område på 6500 ha (sjunkande trend) och beståndsvårdande avverkning på ett område på 17 000 ha (stigande trend). Gödsling utfördes på ett 2000 ha stort område, dvs. endast på hälften av det område som gödslades år 1996 (Etelä-Pohjanmaan metsäkeskus, 2003). Gles- och fritidsbebyggelse I Kyro älvdal bor ca 30 000 invånare i 12 000 hushåll utanför det kommunala avloppsnätet. Det finns mest glesbebyggelse i Kauhajoki, Ilmajoki och Kurikka. Det finns sammanlagt cirka 3000 semesterbostäder i Kyro älvdal. Ungefär en fjärdedel av semesterbostäderna finns i Kauhajoki och minst finns det i Seinäjoki (Befolkningsregistercentralen 2001). Alueelliset ympäristöjulkaisut 419 17

3.4 Maaperästä tuleva happamuus Kyrönjoen valuma-alueella sulfaattimaat sijaitsevat pääosin korkeuskäyrän 60 m alapuolella. Kuvassa 10 on esitetty Erviön (1975) kartoittamat Kyrönjoen valuma-alueen pelloilla sijaitsevat sulfaattimaat, joita on 26 400 ha eli 22 % peltomaasta. Suot ja metsät mukaan lukien happamia sulfaattimaita arvioidaan olevan yhtensä 35 000 40 000 ha, mikä tarkoittaa sitä, että koko valuma-alueesta on happamia sulfaattimaita 7 8 %. Happamuuden syntyä, alueellista jakautumista, huuhtoutuvia ainemääriä ja valumavesien käsittelymahdollisuuksia on tutkittu perusteellisesti Ilmajoen Rintalan pengerrysalueella tehdyissä tutkimuksissa (Ramboll 2005). Åbo Akademin tekemien geokemiallisten tutkimusten mukaan happamilta mailta huuhtoutuu suuria määriä rikkiä, mangaania, alumiinia, sinkkiä, nikkeliä, kobolttia, 3.4. Surhet från jordmånen De sura sulfatjordarna i Kyro älvs avrinningsområde finns i huvudsak på det område som ligger lägre än 60 meter över havet. På bild 10 visas sulfatjordarna på åkrarna på Kyro älvs avrinningsområde som kartlagts av Erviö (1975). Det finns 26 400 ha sulfatjordar, vilket motsvarar 22 % av åkerjorden. Man uppskattar att förekomsten av sulfatjordar dit även skogar och myrar medräknats, uppgår till 35 000 40 000 ha, vilket innebär att sulfatjordarna utgör 7 8 % av hela avrinningsområdet. I undersökningar vid Rintala invallningsområde i Ilmola, vilka letts av Västra Finlands miljöcentral, har man gjort utförliga undersökningar om uppkomsten av surhet, surhetens fördelning mellan områden, mängden urlakning av ämnen och behandlingsmöjligheter för avrinningsvattnet (Ramboll 2005). Enligt de geokemiska undersökningar, som utförts av Åbo Aka- Kuva 10. Kyrönjoen yli 10 ha:n sulfaattimaa-alueet (Erviö 1975). Bild 10. Över 10 ha stora sulfatjordsområden vid Kyro älv (Erviö 1975). 18 Alueelliset ympäristöjulkaisut 419

kalsiumia ja natriumia ja huuhtoumat jatkuvat suurina vielä useita vuosikymmeniä ja jopa vuosisatoja. Kyrönjoen alimmat vuosittaiset ph arvot on esitetty kuvassa 11. Vaasan kaupunki/ Vaasan Vesi Vaasan Veden vedenjakelun piirissä on 61 000 asukasta Vaasassa ja Vähässäkyrössä. Vaasan Vesi ottaa kaiken raakavetensä (n. 15 000 m 3 /d) Kyrönjoesta. Kyrönjoesta pumpattava raakavesimäärä on noin 0,3 % Kyrönjoen vuosivirtaamasta, eikä sillä vähäidemi, urlakas det stora mängder svavel, mangan, aluminium, zink, nickel, kobolt, kalcium och natrium från de sura jordarna och urlakningen fortsätter i stor skala ännu under flera årtionden eller t.o.m. århundraden. De lägsta årliga ph-värdena i Kyro älv framgår av bild 11. 7 6 5 4 ph 3 2 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 vuosi / år Kuva 11. Vuoden matalin ph-arvo Kyrönjoella (Skatila) vuosina 1960-2004. Bild 11. Det lägsta ph-värdet i Kyrå älv (Skatila) årligen åren 1960-2004. 3.5 Vedenotto Kyrönjoen alueen selvästi suurimmat vedenottajat ovat Vaasan Vesi ja Kyrönjokilaakson Vesi Oy. 3.5. Vattentäkt De som tar mest vatten på Kyro älvs avrinningsområde är Vasa Vatten och Kyrönjokilaakson Vesi Oy. Vasa stad/vasa Vatten Det finns 61 000 invånare i Vasa och Lillkyro som hör till Vasa Vattens vattendistributionsområde. Vasa Vatten tar allt sitt råvatten (ca 15 000 m 3 /d) ur Kyro älv. Mängden råvatten som pumpas ur Kyro älv motsvarar ca 0,3 % av Kyro älvs årsflöde och på grund av den ringa mängden Alueelliset ympäristöjulkaisut 419 19

sen suhteellisen määränsä vuoksi ole merkitystä Kyrönjoen vedenlaatuun tai määrään. Kyrönjokilaakson Vesi Oy Kyrönjokilaakson Vesi Oy ottaa pohjavettä erityisestia Kauhajoen, Ilmajoen ja Kurikan alueella sijaitsevilta pohjavesialueilta: Pahalähde, Nummikangas, Iso-Nummikangas, Heikinkangas ja Autionmaa. Vedenotolla on vaikutuksia Hyypänjoen virtaamaan ja yhtiön on lupapäätösten mukaisesti huolehdittava siitä, että Hyypänjoessa virtaa jatkuvasti vähintään 100 l/s Pahalähteen alapuolella. 3.6 Vesistöjen säännöstely ja rakentaminen Kyrönjoen pääuoman kaltevuus on keskimäärin 0,31 m/km, mutta Ilmajoen ja Ylistaron koskien välillä vain 0,041 m/km. Joki on siis tulvaherkkä ja alueella on tehty runsaasti tulvasuojelutöitä. Kyrönjoen erityissuojelulain säätämisen jälkeen (Lex Kyrönjoki 1991) Kyrönjoen yläosan tulvasuojelu toteutettiin ilman voimalaitoksia. Kyrönjoen tekojärvien yhteyteen on rakennettu 1970-luvulla neljä voimalaitosta (taulukko 3), jotka harjoittavat lyhytaikaissäännöstelyä. Kyrkösjärven voimalaitoksen putouskorkeus on iso (44 m) ja myös sen teho on suurin. Näiden lisäksi joessa on lukuisia, lähinnä kotitarvekäytössä olleita pieniä myllylaitoksia, joiden rakenteet ovat pääosin huonokuntoisia (Savea-Nukala ym 1997). har detta ingen inverkan på vattenkvaliteten och flödet i Kyro älv. Kyrönjokilaakson Vesi Oy Kyrönjokilaakson Vesi Oy tar grundvatten från flera grundvattenområden i Kauhajoki, Ilmola och Kurikka: Pahalähde, Nummikangas, Iso-Nummikangas, Heikinkangas och Autionmaa. Uttaget påverkar flötet i Hyypänjoki å och bolaget bör se till att flödet i Hyypänjoki å nedanom Pahalähde alltid är minst 100 l/s. 3.6. Reglering och utbyggnad av vattendragen Lutningen i Kyro älvs huvudfåra är i medeltal 0,31 m/km, men mellan Ilmola och Ylistaro forsar faller älven endast 0,041 m/km. Eftersom älven är känslig för översvämningar gäller de största byggnadsarbetena översvämningsskydd. Efter stiftandet av speciallagen (Lex Kyro älv) förverkligades översvämningsskyddet i Kyro älvs övre lopp utan kraftverk. I anslutning till Kyro älvs konstgjorda sjöar har man på 1970-talet byggt fyra kraftverk (Tabell 3) där man utför korttidsreglering. Fallhöjden vid kraftverket i Kyrkösjärvi är högst (44 m) och även dess effekt är störst. Förutom dessa kraftverk finns det längs älven flera små kvarnverk som främst varit i husbehovsbruk De här kvarnverkens konstruktioner är i huvudsak i dåligt skick (Savea-Nukala et al. 1997). De konstgjorda sjöarna på Kyro älvs avrin- Taulukko 3. Kyrönjoen vesistöalueen voimalaitokset. Tabell 3. Kraftverk på Kyro älvs vattendragsområde. Valmistumis- Putous Teho Energia Rakennus vuosi kork, m MW GWh/a virt, m 3 /s Kalajärvi 1976 13,5 1,8 3,2 15 Kyrkösjärvi 1979 44 6,8 19,8 20 Pitkämö I 1970 28,3 6,3 23,9 25 Pitkämö II (Niileksen vl) 1970 10,5 1,1 4,4 10 Hiirikoski 1921 4,2 0,3 10 Voitilankoski 1920-luku 2,9 0,05 3,5 Grundningsår Fallhöjd Effekt Energi Byggnadsm MW GWh/a flöde, m 3 /s Kalajärvi 1976 13,5 1,8 3,2 15 Kyrkösjärvi 1979 44 6,8 19,8 20 Pitkämö I 1970 28,3 6,3 23,9 25 Pitkämö II (Niiles kraftv.) 1970 10,5 1,1 4,4 10 Hiirikoski 1921 4,2 0,3 10 Voitbyforsen 1920-talet 2,9 0,05 3,5 20 Alueelliset ympäristöjulkaisut 419