1993 vp Kirjallinen kysymys 181 Dromberg ym.: Itämeren suojelemisen edellyttämistä toimenpiteistä Eduskunnan Herra Puhemiehelle Uudenmaan läänin kansanedustajien neuvottelukunta käsitteli kokouksessaan 29.3.1993 Itämeren ja erityisesti Suomenlahden vesiluontoon kohdistuvia erilaisia ympäristöhaittoja. Menneenä kesänä Suomenlahdelta löydettiin mm. joukoittain kuolleita ruokkeja. Lisäksi Suomenlahteen on todistettavasti upotettu ekologisesti haitallisia sotamateriaalijätteitä. Erityisesti ruokkikuolemien yhteydessä todettiin, ettei kriisin selvittämisen kannalta toimivaltaista ja vastuullista kansallista viranomaista pystytty yksiselitteisesti osoittamaan. Siksi Iintukuolemien syiden selvittäminen hidastui ratkaisevasti. Edellä olevan perusteella ja valtiopäiväjärjestyksen 37 :n 1 momenttiin viitaten esitämme kunnioittavasti valtioneuvoston asianomaisen jäsenen vastattavaksi seuraavan kysymyksen: Onko Hallituksen mielestä Suomenlahden ja Itämeren ekologisten kriisitilanteiden vastuukysymykset selvitetty riittävän tarkasti kansallisella ja kansainvälisellä tasolla siten, että ympäristöhaittoihin voidaan reagoida tarpeeksi nopeasti haittojen minimoimiseksi, ja katsooko Hallitus, että merialueen vesiluontoon kohdistuvien ympäristöhaittojen minimointiin ja selvittämiseen on varattu riittävät taloudelliset resurssit? Helsingissä 30 päivänä maaliskuuta 1993 Kaarina Dromberg Outi Ojala Matti Louekoski Minna Karhunen Margareta Pietikäinen Tarja Halonen Eero Paloheimo Paavo Lipponen Lauri Metsämäki Paavo Nikula Jaakko Laakso Hannele Luukkainen Jouni J. Särkijärvi Päivi Varpasuo Pirjo-Riitta Antvuori Tarja Kautto Pekka Haavisto Olli Rehn Eva Biaudet Ulla Anttila Ben Zyskowicz 2300321
2 1993 vp - KK 181 Eduskunnan Herra Puhemiehelle Valtiopäiväjärjestyksen 37 :n 1 momentissa mainitussa tarkoituksessa Te, Herra Puhemies, olette 30 päivänä maaliskuuta 1993 päivätyn kirjeenne n:o 469 ohella toimittanut valtioneuvoston asianomaiselle jäsenelle kansanedustaja Drombergin ym. kirjallisen kysymyksen n:o 181, jossa tiedustellaan: Onko Hallituksen mielestä Suomenlahden ja Itämeren ekologisten kriisitilanteiden vastuukysymykset selvitetty riittävän tarkasti kansallisella ja kansainvälisellä tasolla siten, että ympäristöhaittoihin voidaan reagoida tarpeeksi nopeasti haittojen minimoimiseksi, ja katsooko Hallitus, että merialueen v:esiluontoon kohdistuvien ympäristöhaittojen minimointiin ja selvittämiseen on varattu riittävät taloudelliset resurssit? Vastauksena kysymykseen esitän kunnioittaen seuraavaa: Ympäristöministeriö ja sen alainen ympäristöhallinto ovat määrätietoisesti parantaneet valmiutta tutkia merialueilla ilmeneviä ympäristövahinkoja. Vesi- ja ympäristöhallinnon toimialaan kuuluvat ympäristövahinkojen torjuntaja valvontatehtävät sekä meri- ja sisävesi- että maa-alueilla. Ympäristöministeriön yksityiskohtaisissa tulostavoitteissa vesi- ja ympäristöhallit on velvoitettu kehittämään mahdollisuuksiaa ympäristövahinkojen tutkimiseen myös virka- n ulkopuolella. Tätä varten on vesi- ja ympärisc hallituksessa päivystysyksikkö, jonka hälytysjärj telmää tehostettiin tammikuun 1. päivästä 199 alkaen siten, että ilmiöihin, joista on tehtävä häl s, lisättiin eläinten joukkokuolemat merialueen a myrkylliset leväkukinnat. Päivystyksen on va vissa ympäristövahingoissa ryhdyttävä selvittäm~än tilannetta, mikä tarvittaessa tehdään yhteistyössä muiden asiantuntijalaitosten kanssa. Vesi- ja ympäristöhallitus on myös käynnistänyt keväällä 1993 tehostetun seurannan itäisellä Suomenlahdella. Tärkeimmät valtion tutkimuslaitokset tiedottavat välittömästi toisilleen havainnoistaan, jotka mahdollisesti liittyvät ympäristövahinkoihin. Ainakaan paikallis- ja aluehallinnossa ei puolestaan mikään viranomainen voi yksin olla vastuussa laajojen ekologisten kriisitilanteiden selvittämisestä. Syiltään tuntemattoman ilmiön tutkimuksiin joutuvat siten osallistumaan monen hallinnonalan viranomaiset. Ympäristöministeriö on muiden hallinnonalojen kanssa aktiivisesti ja määrätietoisesti toiminut Itämeren suojelukomissiossa Itämeren merellisen ympäristön suojelusopimuksen edellyttämällä tavalla. Itämeren pilaantumisen pysäyttämiseksi ja sen ekologisen tasapainon palauttamiseksi on laadittu erityinen suojeluohjelma. Toteutuessaan ohjelma vaikuttaa myös siihen, että nyt Itämerta uhkaavia pilaantumisesta aiheutuvia ekologisia kriisitilanteita ei esiintyisi. Itämeren suojelusopimus velvoittaa sopimuspuolia huolehtimaan öljyn ja muiden haitallisten aineiden aiheuttamien vahinkojen valvonnasta ja ryhtymään tarvittaviin torjuntatoimiin ja yhteistyöhön. Vastuu on jaettu meren keskiviivan mukaan alueittain. Suomen ja Viron välinen torjuntayhteistyösopimus, joka on lähes valmis allekirjoitettavaksi, tehostaa valmiutta torjua pilaantumisvahinkoja Suomenlahdella ja Pohjois-Itämerellä. Suomen ja Venäjän välillä on toistaiseksi voimassa Neuvostoliiton kanssa muutamia vuosia sitten solmittu samanlainen sopimus. Itämerellä sattuneista vahingoista ja epätavallisista ilmiöistä tiedotetaan kansainvälisen hälytysjärjestelmän kautta Itämeren suojelusopimuksen osapuolille; vesi- ja ympäristöhallituksen hälytysjärjestelmä on sen osa. Näin ollen merellä ilmeneviin kriisitilanteisiin voidaan Suomessa reagoida nopeasti ja ryhtyä tarvittaviin torjunta- ja selvitystoimiin myös kansainvälisesti. Jos ilmiötä, kuten vuoden 1992 lintukuolemia, on mahdoton selkeästi osoittaa onnettomuudeksi, on mahdollista, ettei selvityksissä aina onnistuta. Ellei ilmiön syytä saada selville, on puolestaan vaikeata ryhtyä torjuntatoimiinkaan. Itämeressä, Suomenlahdessakin, on useita ammuksien upotuspaikkoja. Helsingin komissiolla on Itämereen upotettuja kemiallisia aseita
1993 vp - KK 181 3 käsittelevä työryhmä, joka on kerännyt Itämeren mailta tiedot Itämereen upotetuista kemiallisista sotatarvikkeista ja niiden upotuspaikoista. Raportin mukaan kaikki kemiallisten sotatarvikkeiden upotuspaikat sijaitsevat Gotlannin eteläpuolella; niitä siis ei ole minkään todennettavissa olevan tiedon perusteella upotettu Suomenlahteen. Työryhmä valmistelee komissiolle selvityksen ja ehdotuksen siitä, mitä upotetuille kemiailisille sotatarvikkeille tulisi tehdä. Ympäristöministeriö osallistuu työryhmän työhön asianmukaisten muiden viranomaisten, kuten puolustusministeriön asiantuntijoiden kanssa. Ympäristöministeriön hallinnonalalla on ympäristövahinkojen torjunta järjestetty asianmukaisesti. Siihen on toistaiseksi pystytty varaamaan kohtuulliset voimavarat. Vastuu laajojen ekologisten kriisitilanteiden selvittämisestä on kuitenkin jakautunut monelle hallinnonalalle ja tutkimuslaitokselle. Ympäristöministeriö, jolla on suurin vastuu siitä, että toimitaan mahdollisimman aloitteellisesti, on omalta osaltaan pyrkinyt ja pyrkii edelleen varmistamaan, että ympäristö haittojen vähentämiseen ja vahinkojen mahdollisimman nopeaan selvittämiseen tarvittavat voimavarat ja selkeä orgahisointi voidaan taata. Helsingissä 3 päivänä toukokuuta 1993 Ympäristöministeri Sirpa Pietikäinen
4 1993 vp - KK 181 Tili Riksdagens Herr Talman I den ordning 37 1 mom. riksdagsordningen föreskriver har Ni, Herr Talman, med Er skrivelse nr 469 av den 30 mars 1993 till vederbörande medlem av statsrådet översänt följande av riksdagsman Dromberg m.fl. undertecknade spörsmål nr 181: Anser Regeringen att ansvarsfrågorna beträffande ekologiska krissituationer i Finska viken och Östersjön har utretts tillräckligt ingående på det nationella och internationella planet så att det är möjligt att reagera tillräckligt snabbt för att minimera olägenheterna, och anser Regeringen att tillräckliga ekonomiska resurser har reserverats för att de miljöolägenheter som kan påverka havsmiljön i våra vatten skall kunna minimeras och undersökas? Såsom svar på detta spörsniål får jag vördsamt anföra följande: Miljöministeriet och den underlydande miljöförvaltningen har målmedvetet gått in för bättre beredskap för undersökning av miljöskador i havsområdena. Det ankommer på vatten- och miljöstyrelsen att bekämpa och övervaka miljöskador både i havs- och insjövattnen och på torra land. I miljöministeriets detaljerade resultatmål har vatten- och miljöstyrelsen förpliktats att utveckla beredskap för undersökning av miljöskador också utanför tjänstetiden. För detta ändamål har vatten- och miljöstyrelsen en dejoureringsenhet, vars alarmsystem 1.1.1993 effektiverades så att de fenomen som orsakar alarm också inbegriper massdöd av djur i havsområden och giftiga algblomningar. Vid allvarliga miljöolyckor kör dejoureringsenheten i gång den oundgängliga situationsbedömningen vid behov i samråd med andra sakkunnigverk. Vatten- och miljöstyrelsen har också våren 1993 börjat med effektiverad övervakning i östra delen av Finska viken. Statens viktigaste forskningsinrättningar informerar varandra omgående om observationer som eventuellt anknyter till miljöolyckor. I synnerhet inom lokal- och regionalförvaltningen kan ingen myndighet ensam svara för undersökningen av allvarliga ekologiska krissituationer. Därigenom tar myndigheter inom många olika förvaltningsområden del i undersökningen av fenomen vilkas orsaker är okända. Miljöministeriet har i samråd med andra förvaltningsområden inom kommissionen för skydd av Östersjöområdets marina miljö aktivt och målmedvetet arbetat på det sätt som konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö förutsätter. Ett särskilt skyddsprogram ~ar lagts upp för att stoppa föroreningen av Ostersjön och för att återställa dess ekologiska balans. Genomförandet av detta program inverkar också på förekomsten av sådana av förorening orsakade ekologiska krissituationer som nu hotar Östersjön. Konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö förpliktar parterna att övervaka skador förorsakade av olja och andra skadliga ämnen och vid behov inleda bekämpning och samarbete. Ansvaret har delats upp områdesvis enligt den linje som delar havet. Avtalet mellan Finland och Estland om samarbete vid bekämpning, som är i det närmaste färdigt att undertecknas, effektiverar beredskapen att bekämpa föroreningsskador i Finska viken och norra Östersjön. Mellan Finland och Ryssland gäller tills vidare det motsvarande avtalet med Sovjetunionen. Information om olyckor och ovanliga fenomen i Österjön går över det internationella alarmsystemet till parterna i Östersjökonventionen; vatten- och miljöstyrelsens alarmsystem är en del av detta. Därigenom har Finland möjlighet att snabbt reagera på krissituationer till havs och att också inleda bekämpning och undersökningar internationellt. Om ett fenomen inte klart kan visas vara en olycka, vilket var fallet med fågeldöden våren 1992, kan det hända att undersökningen inte lyckas. Om orsakerna till ett fenomen inte kan spåras är det svårt att bekämpa det. I Östersjön och också i Finska viken har ammunition sänkts i havet på flera ställen. Helsingforskommissionen har en arbetsgrupp som hos Östersjöländerna har samlat in uppgifter om kemiska krigsförnödenheter och de ställen i
1993 vp - KK 181 5 Österjön där de deponerats. Enligt rapporten ligger alla dessa ställen söder om Gotland; sådant materia! har alltså inte enligt verifierbara uppgifter deponerats i Finska viken. Arbetsgruppen bereder för kommissionen en rapport och förs1ag om vilka åtgärder som skall vidtas beträffande de deponerade kemiska krigsförnödenheterna. Miljöministeriet deltar i arbetsgruppens verksamhet tillsammans med andra behöriga myndigheter såsom försvarsministeriets experter. Inom miljöministeriets förvaltningsområde har bekämpningen av miljöskador ordnats på vederbörligt sätt. Tills vidare har skäliga resurser kunnat reserveras för ändamålet. Men ansvaret för undersökningen av omfattande ekologiska krissituationer är i alla fall fördelat på ett antal förvaltningsområden och forskningsinrättningar. Miljöministeriet, som har ett stort ansvar för initiativen, har för sin del gått in för och strävar fortlöpande efter att säkerställa att de resurser som behövs för att minska miljöskadorna och så snabbt som möjligt undersöka dem samt en klar organisation kan säkras. Helsingfors den 3 maj 1993 Miljöminister Sirpa Pietikäinen