År 1997 Mitten av januari Ivan köpte Branders gamla villa och flyttade i den. I februari Anni flyttade hos honom. Såklart i början hennes föräldrar var förskräckta om deras stora åldersskillnad men till slut de accepterade Ivan som dotters pojkvän kompis efter att ha sett att han är skötsam. I maj månad Ivan och Anni ska gifta. Det var snabba bud; de han vara förlovade bara några månader och sedan de blir äkta par. Sådan är det riktiga sanna kärleken att ibland man vill bli ihop snabbt, annars stackars hjärter får banka separat. Det blev en stor bröllopsfest. Igor och Boel gav till brudparet en rosa Chevrolet med stor röd hjärta på bakrutan med text; Että sellainen tapaus som betyder ett sådant fall. Det stod på finska och på ryska. Efter bröllopet Ivan köpte hälften av Brickburgers. En vårdag Raymond råkade se en annons i finanstidningen Kauppalehti att det finns tre stora passagerarfärjor till salu i Uleåborg. Det är konkursstrandade rederiet Laaksolinjat Oy som vill sälja ut färjorna så fort som möjligt för att kunna betala sina miljonskulder. Rederiet gick i konkurs direkt efter huvudägarens död och arvingar kunde inte sköta företaget. De bara tänkte nöje och företagets pengar minskade. Det var ett gyllene tillfälle för Raymond; knappast sådant tillfälle skulle komma tillbaka. Färjorna är verkligen billiga men inte för vanligt folk men bara för mångmiljonärer som Raymond. Han kontaktade direkt Helmut att ska de verkligen köpa dessa tre båtar. Nästa dag Helmut åkte till Finland och de två bröder kollade färjorna som stod sida vid sida i Uleåborgs hamn. De blev intresserade eftersom båtarna är i bra skick. De beslöt att köpa dem eftersom sådan här tillfälle knappast kommer tillbaka. De har så länge funderat på att grunda ett företag, helst ett rederi. Nu är det bra tillfället. Innan de ska skriva under några papper då ska färjorna undersökas av myndigheter för att man inte skulle köpa grisen i säcken. Ja, det ska inte finnas några grisar i säcken utan det ska finnas tre fina passagerarbåtar. Slutet av maj när besiktningsmän hade kontrollerat och godkänt färjorna, så Raymond och Helmut gjorde det slutgiltiga beslutet och genomförde köpet. Så de två bröder har blivit skeppsredare. Färjorna är alldeles nya och Raymond tycker synd om förre ägarens arvingar att de inte kunde driva företaget. Han anställde den gamla besättningen eftersom de känner bäst båtarna men såklart administrationspersonal anställdes inte eftersom de inte klarade driva företaget. Raymond och Helmut bildade ett aktiebolag med namn Oy Brand Line AG. Länge funderade de att vilket namn skulle de ge till båtarna. De satt länge framför Raymonds skrivbord hemma i Sukeva. Raymond suckade till sin bror att vilket namn han skulle föreslå, då Helmut svarade: Was Du sagen om du skulle döpa en av färjorna efter dig själv? Raymond skrattade: Mja, skulle det låta tufft? Helmut svarar: Ja meine Bruder, M/s Raymond ist gut Name! Raymond skrev upp namnet på ett skrivblock med rödpärm och sedan frågade vad brorsan skulle säga om den ena färjan skulle döpas till M/s Helmut. Då Helmut gapskrattade: Ha ha, humorist, humorist! Jo, mitt namn passar inte till en färja! Helmut funderade ett tag och föreslog att ena av färjorna kunde heta M/s Jim. Raymond funderade ett tag och frågade sin bror om det är lämpligt att döpa båten enligt en sjukling, då Helmut svarade att varför inte, säkert Jim skulle bli jätteglad om han skulle få en egen båt. Så de bestämde sig döpa ena båten till M/s Jim. Den tredje båten de bestämde sig döpa efter dottern till M/s Vivi. Vivi var inte hemma just då så Raymond tog mobilen och ringde till henne och frågade om hon skulle vilja ha sitt namn på en färja. Det ville hon. Sedan han ringde till Lappviken och frågade Jim om han skulle vilja ha sitt namn på färjan. Jim tyckte det var bra idé och då han verkade vara mycket pigg. Det beror också på grund av medicinering. Raymond lovade för sin son att han får komma med idéer om sin båts inredning och tema. Raymond har bestämd att försöka vara extra snäll mot sonen eftersom han har haft så tufft och säkert han kommer att ha få svårt att få arbete på grund av morden. Raymond har beräknat att om Jim vill, så han kan börja jobba på Brand Line, men först han ska krya sig i sjukhuset. Raymond och Helmut köpte från Hangö ett gammalt hamnområde som länge har varit övergiven. Hangö stad har länge försökt sälja området men ingen har varit intresserad tills nu när Branders bröder kom med en rejäl sedelbunt. Om Raymond och Helmut inte skulle ha dykt upp då skulle Hangö stad ha byggt kontor eller lyxiga lägenheter på hamn området. Det blev billigare att sälja den till den nygrundade Brand Line som ger arbetstillfällen både på färjorna och iland. Hangö stad köpte lite grann rederiets aktier och det kan hända att de köper mer i framtiden om allting börjar rulla som tänkt. Sedan Raymond ansökte bygglov till terminalen som han fick fortare som han hade tänkt. Hangö stad vill hjälpa till att få trafiken igång mellan Hangö och Sassnitz.
På tyska sidan Helmut köpte en hamnområde i Sassnitz. Där bygger han precis likadan terminal som i Hangö; en gul tegelbyggnad med två våningar. De blev överens att Helmut skulle ansvara rederiets Tysklands verksamhet och Raymond den finska verksamheten samt båtarna. Eftersom färjor finns tre stycken så de bestämde att öppna flera rutter. M/s Vivi kunde trafikera mellan Nynäshamn och Hangö medan M/s Raymond och M/s Jim skulle trafikera på rutten Hangö-Ystad- Sassnitz. Så Raymond köpte en hamnområde även från Nynäshamn och Ystad. Rederiets huvudkontor kommer att ligga i Finland och i Tyskland så att ansvaret är delade mellan de två bröder för att man inte skulle bli slutbränd. Det finska huvudkontoret kommer ligga i Sukeva och därför han skulle säkert få anställningsstöd. Det finns många arbetslösa i norra Finland och speciellt i Kajanaland. Tysklands huvudkontor kommer ligga i Sassnitz eftersom den ligger i den forna DDR och även där finns mycket arbetslösa. Raymond frågade Charles och bröderna Retkutsenko om de skulle vilja komma som delägare. Igor avstod att köpa rederiets aktier eftersom han måste ta det lugnt. Däremot Ivan, Boel och Charles blev delägare i Brand Line. Övriga aktieägare är banken, städerna Hangö, Nynäshamn, Ystad- och Sassnitz samt byggbolag Toivosen Raksa Oy, som bygger terminalen i Hangö och huvudkontoret utanför Sukeva. Sassnitz terminal byggs av en tysk byggföretag Hoffnung AG. Raymond och Helmut gav uppdraget till ett skånsk liten byggbolag Hopp bygg AB att bygga Ystad och Nynäshamns terminaler. Det blev sådana små byggfirmor eftersom de större byggjättarna skulle ha kostat alldeles för mycket. Ägaren till Hopp Bygg AB är Mats Hopp som bor i Malmö. Han är en brunhårig medelålders man med några dagars skäggstubb. Företaget är ett familjeföretag. Även Toivosen Raksa Oy är ett familjeföretag och ägs av Matti Toivonen som bor i Tammerfors med sin dotter Stina. Han är skild på grund av sitt eget misstag; han råkade vara otrogen och detta hände i Stockholm då han blev kär i sin gamla flickvän som var också gift. Alltså han förstörde två äktenskap. Den första flickvännen var gift med med en rik änkeman. Innan hans gamla flickvän blev ihop med den rika änkemannen då hon och Matti hann få tvillingar; en pojke och en flicka. Flickvännen tog med sig flickan och lämnade honom ensam med pojken. Förgäves han sökte efter henne. Hon gick fräckt hos den rike änkemannen och ljög att hennes make hade misshandlat henne och ville ha skydd hos honom. Så småningom de gifte sig och kvinnan nästan lyckade glömma bort stackars Matti som så småningom träffade en ny kvinna, en rödhårig undersköterska från Göteborg. De gifte sig och fick två barn, en av dem är Stina. Ibland tänkte han på sin ex och undrade att vart hade hon tagit vägen. Om 20 år tvillingarna träffade helt slump varandra utan att veta om släktskapet och blev kära i varandra. I så småningom de fick reda på sanningen. Så fort när Matti hade fått reda på adressen till sin ex, så han åkte dit för att ställa upp några frågor. Hon bodde i en lyxig herrgård i Nacka. Han kunde inte vara arg till henne eftersom en gammal kärlek aldrig rostar. De började träffas i smyg av sina äkta makar. Till slut de blev avslöjade och båda äktenskapen slutade i en bitter skilsmässa. Efter skilsmässan Matti ville inte och vågade inte lita mer på sin ex fast hon försökte komma tillbaka. Sådan tur att han fick ett byggprojekt från Bahrain. Precis innan han hade grundat byggbolaget så Bahrain blev hans första viktiga byggprojekt. Stina dotter följde med honom till Bahrain. Efter byggprojektet Matti och Stina flyttade till Tammerfors för att börja ett nytt liv. Där bor Mattis föräldrar Esa och Sirkka. Matti bestämde sig att aldrig mer börja leka med fruntimmer eftersom dessa blandar hans tankar. Stina har alltid varit pappas flicka och lärde sig snabbt finska. Nu när Toivosen Raksa Oy fick byggprojekt från Brand Line, så Matti besökte flera gånger hos Branders. Raymond bjöd bastukväll till honom och snackade ett och annat. Så fort när Matti hade berättat om sin historia så även Raymond berättade om sin historia om smuggling i gamla Västberlin samt sonens psykiska ohälsan. Raymond tillade att nu har han slutat med alla skumma affärer och vill satsa på hederliga affärer. Då han kom ihåg sin hembrännare. Nu det är högtid att bli av med hembrännaren innan han skulle bli avslöjat. Det var nära ögat att bli avslöjat några år sedan då sonen försökte begå självmord. Om han skulle ha lyckats ta sitt liv så det skulle ha kommit poliser och i värsta fall de skulle ha undersökt hela huset och kanske hittat hembrännaren i källare. Tur att frun hann rätta sonens liv i tid.
Efter Matti hade åkt, så Raymond packade hembrännaren i bilbagaget och körde till en ödslig skogsväg vid riksväg femman strax söder om Sukeva och ställde kastrullen bakom en stor sten och mäsken dumpade han i diket. Därefter han gick hem och sparade den sista flaskan i barskåpet som minne. Han sade till sin fru: Jetzt willen ich nie mehr tue das Branntwein! Då Eva: Was, was Sie sagt, die Polizei kommen? Raymond skrattade: Es geht nicht, att det inte går göra olagligheter nu när jag blir skeppsredare! Eva suckade på lättnad: Endlich, du tog förnuft i fånga! Raymond skrattade: Es fühlt sicher! Och kramade sin fru. Raymond och Eva funderar på att säga sig upp från arbetet för att ha mer tid för rederiet. Innan färjorna körs från Uleåborg till Hangö, då ska sjöfartsmyndigheter göra ytterligare säkerhetskontroller så att färjorna skulle uppfylla alla säkerhetskriterier för att få transportera stora mängder av människor. Vivi lovade formge rederiets arbetskläder för att man skulle slippa beställa utifrån. Raymond och Eva är stolta över sin dotter. Hon är verkligen duktig på att designa plagg. Hon har planer att grunda ett designföretag tillsammans med Annika Hopeainen och Vivianne Palonen. Så fort när Viviannes far Ray hade hört om Brand Lines planer att bygga huvudkontoret utanför Sukeva, så även han blev intresserade komma med i projektet. Han håller på och grundar ett lågprisflygbolag. Brand Line och hans Palos Aero kunde ha ett gemensamt huvudkontor. Raymond tyckte att det var bra idé. Han fick en idé att försöka locka länsstyrelsen att bygga ett nytt samhälle runt huvudkontoret, en syster samhälle till Sukeva. Ivans och Annis Brickburgers har blivit mycket lönsam och de kommer i framtiden att öppna fler restauranger på närområdet. Charles har påbörjat att bygga ett gym i källaren i Leijonahalli. Den kommer heta; Einar's Gym eftersom det är hans idé. Charles ska köpa i så småningom mer aktier i Brand Line, men för dagsläget han vill ägna sig till sina egna affärer. Han kunde också ha ett kontor inne i Brand Lines och Palos Aeros huvudkontoret. Igor skulle så gärna vilja köpa mer aktier men det vågar han inte på grund av sin psykiska ohälsa samt planer på att ge upp sig till polisen. Det är bäst att han umgås med sin familj. Lille Harald bara växer så det knakar. Igor får tacka sin lycka att han använde ett pseudonym i samband med Ravepartys. Tänk om han skulle ha använd riktiga namn, då skulle han hamna bakom lås och bom fortare än kvickt. Han känner skuldkänslor till Jims självmordsförsök eftersom han hade smittat i honom Ravefeber och lockat till Helsingfors. Visst han förstår att dess innan Jim var sjuk. I telefon Jim brukar trösta honom att nu han mår bättre och har det bra i sjukhuset. Jim har bekantat sig med några andra patienter. Dagligen han brukar skoja med lika sinnade patienter som heter Vihtori Näsi, Elli Yrjölä och Mikko Kaaninen. Jim är lite förtjust i Elli eftersom hon är blond men försöker hålla sina känslor i styr för att inte tappa kontrollen. Det är inte heller bra för henne att ha kärleksrumba på sjukhuset. Jim och de tre medpatienter brukar ofta berätta fräckisar. Jim har berättat att han har hemma herrtidningar. En av dem är tysk-finska porrtidningen Fifi. Vihtori tycker att namnet är extra roligt eftersom hans föräldrar har en hund som heter samma. Jim och Vihtori brukar också skoja om elskåpen, nämligen häromdagen Vihtori såg en huvudströmbrytare i Jims sjukrum och skojade att han kunde bryta strömmen så att datorn skulle slockna. Sedan en dag Jim hade lagt en gammal kakburk ovanför strömbrytaren och påstod att det var elektriker som har monterat en tillfällig skyddskåpa. Så fort när Mikko hade hört om detta, då han skojade att Vihtoris pappa Hermanni kunde kolla läget eftersom han är elektriker. Elli och Mikko brukar på skoj pilla på kakburken ovanför strömbrytaren. Då Jim på låtsas blir orolig. Läkarna tycker att denna kvartett har härlig humor och det är bara bra att de kommer bra överens så att deras hälsotillstånd blir bättre. I maj månad Igor och Boel bestämde sig flytta söderut för att slippa ha den isande vinden från Ishavet. De flyttar till den fridfulla Gotland. Andra sidan av Östersjön i lettiska Liepaja bor numera Igors och Ivans föräldrar Nikolaj och Natalie. Igor och Boel ville inte flytta till Lettland eftersom Boel inte kan språket. Igor kan inte heller lettiska men där förstår de flesta även ryska på grund av Sovjet tiden. Svenska språket är nästan som norska så den fridfulla Gotland var ett perfekt plats för Igor och hans dåliga nerver. Det är också en bra uppväxt plats för lille Harald. Boel är verkligen trött att bo vid det isiga Ishavet där hon har bott hela sitt liv. Kriminalinspektör J-O Kasa sitter i sitt kontor och bläddrar en mörkblå mapp med plastpärmar dit han hade samlat all information om fallet Tuomas Ugander.
Han suckar djupt: Det är för jävligt att det inte finns en enda ledtråd om dessa Molskaya Men! Och lyfter upp blicken till kartan över huvudstadsregion som hänger på väggen dit han hade lagt knappnålar på den gamla kabelfabriken och vid Jorv sjukhuset. Dessa är de enda säkra ledtrådar, men i sjukhuset ingen vet något om Tuomas fast dessa mystiska Molskaya Men hade sagt till Tuomas kompisar att de skulle köra honom dit. Kasa kliar på flinten och funderar: Vilket håll körde dem? Det finns massor av alternativ. Jim säger att han inte vet någonting om Molskayas. Han vet inte om han inte vågar berätta mer och vill inte besvära honom eftersom han är inlagt på sluten psykiatrin. Bara Dj Kukkola mysteriet har lösts men han är helt oskyldig till Tuomas död men det har kommit fram Jims egna mordfall. Polisen håller och letar Mirjas kropp på Kajana soptipp. Det är mycket svårt eftersom det har hunnit bli mycket skräp och fyllnadsjord. Man vet inte exakt på vilken plats just den sopbilen lämnade avfallen. Samma problem även i Berlin. Bara en kropp är hittats men inte Marks kropp. Jim har ringt till Mirjas mamma Marianne och beklagat att han råkade mörda hennes dotter och sa att detta är helt oförlåtligt men han var då psykiskt sjuk, på klarspråk helt galen, äntligen Jim kan kalla sina forna hemska gärningar att han var tokig. Nu han känner sig som en ny människa. Såklart Marianne är chockat men kan inte göra någonting. Hänt som hänt men huvudsaken att Jim är på mentalsjukhuset och får vård. På Lappviken Jim brukar be mycket och läsa Bibel för att få extra kraft från Skaparen. Han vill göra förbättring. Torsdagar det brukar vara en andaktsstund i sjukhuskyrkan. Efter andakten Jim brukar prata med diakonissan Aune Van Der Puolala som kan bra tyska så det är lätt prata på moderspråk. Av detta samtal han mår bra. Början av juni Raymond började muddra hamnbassängen i Hangö. Det fanns massor av skrot i botten av hamnbassängen. Det hittades gamla rostiga cyklar, en skottkärra, avgasrör och massa annat bråten. Raymond stod på kajkanten och tittade när muddringsfirman rensade sjöbotten. Plötsligt han såg en människokropp dyka upp på ytan. Han ropade till arbetarna att de skulle lyfta upp kroppen på kajkanten. Så gjorde dem och då Raymond spydde kraftigt eftersom kroppen var en svullen manskropp som fiskar och kräftor hade nafsat. När hela magsäcksinnehållet hade kommit ut då tog Raymond fram sin mobiltelefon och ringde polisen som var mycket snabbt på platsen. Polisen hittade plånboken i den döde mannens bakficka och det visade sig att kroppen är den länge saknade Tuomas Ugander. Så fort polisen hade sagt namnet, då Raymond komihåg det som Igor och Jim hade sagt att killen som han hade dödat hette just det. Raymond var mycket nära ange sin gamla smugglarkompis men beslöt i alla fall tiga eftersom han hade lovat för honom tiga om saken. Han vill inte vara någon tjallare fast det borde han ha gjort. Raymond tycker synd om Igor. Han kan inte svika honom. Det vore hård bit för Boel och lille Harald. Raymond kommer ihåg att det är så trist i ett fängelse. Igor har lovat för honom att lite senare gå till polisen och erkänna allt men så länge tiden inte är mogen. Polisen tog kroppen med sig till statens rättsmedicinska laboratorium för vidare analys. J-O Kasas telefon ringde i tredje våning i Helsingfors polishuset. Han svarade: Haloo, det är kriminalinspektör J-O Kasa? Hans kolleger berättade att Tuomas Uganders kropp är funnen och den finns nu i labbet. Då Kasas bruna tjocka mustascher reste sig upp och han släppte en rejäl glädje vrål: Jabadabaduu! Han gick rakaste vägen till rättsmedicinska laboratoriet för att se kroppen. Han fick reda på att kroppen hittades från hamnbassäng i Hangö samband med muddring. Han åkte direkt dit för att ställa några frågor till upphittaren. Nu har några pusselbitar kommit till plats men det saknas de avgörande bitarna; vem eller vilka är gärningsmännen? Vilka är dessa Molskaya men? Kasa frågade Raymond bland annat att hur kroppen flöt och hur den såg ut i vattnet. Raymond svarade att den såg äckligt ut och att han spydde kraftigt. Raymond skulle så gärna ha angivit Igor men det går ju inte om man har lovat tiga. Man vill ju vara lojal mot sina kompisar. Kasa gav till honom sitt visitkort och bad ringa direkt om han skulle få reda på något speciellt. Raymond lovade att meddela och stoppade visitkortet i plånboken. Kasa frågade också om Jim, eftersom han hade ringt till Gunther. Raymond svarade att sonen mådde dåligt redan före Tuomas mordet och han tror inte att Jim skulle ha dödat honom eftersom Tuomas var en knarkförsäljare och Jim har alltid varit rädd för knarkare. Knappast han skulle döda någon i en folksamling. Han bad polisen ta lugnt med sonen eftersom han kryar just nu i Lappviken. Kasa frågade om Raymond vet vad Jim hade gjord i Helsingfors och med vems sällskap var han där. Raymond svarade att det inte vet han. Han påstod att sonen troligen hade träffat någon på stan. Kasa åkte tillbaks till sitt kontor i Helsingfors. Raymond ringde till sin son att eventuellt han skulle säga till polisen att han skulle ha umgåtts med okända män i Helsingfors och inte avslöja Igor. Jim lovade göra det.
På kvällen Raymond ringde till Igor och berättade att kroppen låg i Brand Lines hamnbassäng i Hangö och nu den finns hos polisen. Raymond berättade också att han teg om sanningen. Då Igor suckade för lättnad: Thank you, you are the real friend! Raymond berättade också att mitten av juni terminalen i Hangö blir färdig. Igor blev förvånad att den blir färdig så snabbt. Raymond är också förvånad att han fick bygglov så fort. Vanligtvis det tar månader och värsta fall år, men nu Hangö stad var mycket snabb att utfärda bygglov. Det rör sig om en blivande arbetsgivare. Samma gäller också i Ystad, Nynäshamn och Sassnitz. Norr om Sukeva vid riksväg femman Raymond köpte tillsammans med Ray Palonen ett stort skogsområde. Där det ska byggas ett huvudkontor för Brand Line och flygbolag Palos Aero. De har redan lämnat in bygglovs ansökan. Det blir en byggnad med fem våningar av rödbrunt tegel. Från fågelperspektiv den kommer att se ut som ett stor E-bokstav. Lokalerna som blir över, de kunde hyra ut till andra företag. Såklart underleverantörer och Toivosen Raksa Oy står på för tur. I terminalens gula tegelvägg det monterades en stor blå B-bokstavslogga. På taket det vajar redan flaggan med likadan logotyp. Mitt i andra våning det är rulltrappor och vanliga trappor. I första våning det finns plats för en kiosk, toaletter och biljettförsäljning. På andra våning högersida om trapporna det finns incheckningsluckorna och ingång till färjan. Vänster om trapporna det är en liten kafeteria som öppnas några veckor före trafikstart för att folk ska få försmak av kommande.
Vivi designade blåa arbetsvästar av siden för de anställda. På axlarna det står två guldfärgade knappar. Hon är verkligen duktig som designer och att sy kläder. Mitten av juni terminalerna i Hangö och Ystad blev färdiga och dessa två hamnar är klara att ta emot färjorna. Samtliga terminaler har precis samma utseende. Mellan terminal och färjeläge det monterades passagerarbron för fotgängare. I terminalens gula tegelvägg det monterades en stor blå B-bokstavslogga. På taket det vajar redan flaggan med likadan logotyp. Mitt i andra våning det är rulltrappor och vanliga trappor. I första våning det finns plats för en kiosk, toaletter och biljettförsäljning. På andra våning högersida om trapporna det finns incheckningsluckorna samt ingångsportar till färjan. Vänster om trapporna det är en liten kafeteria som öppnas några veckor före trafikstart för att folk skulle få försmak av kommande. Vivi designade blåa arbetsvästar av siden för de anställda. På axlarna det står två guldfärgade knappar. Hon är verkligen duktig som kläd designer. Jim brukar ge tips och råd via telefon. Han mår bättre nu när det sker intressanta saker på hemma fronten. Först han funderade börja ett nytt liv utan familjemedlemmar men nu han har ändrat sig. Pappa har tröstat honom att det inte är alls skamligt att ha psykisk ohälsa och bo på slutna avdelningen. Han bad sin som uppträda som folk för att ha chanser att bli frisläppt. Om sonen skulle riskera att hamna i fängelse så Raymond lovade skaffa toppadvokater. Han har också lovat för honom att få arbete från Brand Line. Slutet av juni färjorna kördes till Hangö. Samtidigt det var rederiets invigning men inte trafikens som blir vid årsskiftet. Samtliga aktieägare och journalister från Sverige, Finland och Tyskland var inbjudna. Gästerna delades till alla tre färjor. De allra största och viktigaste gäster samlades på M/s Raymond eftersom verkställande direktören själv var där. På M/s Jim var Helmuts familj. Journalisterna undrade på var är sonen Jim, då Raymond svarade att han inte kunde komma på grund av sjukdom. Såklart han inte berättade sonens psykiska ohälsa eftersom då skulle journalister börjat överdriva och skrivit illa om familjen. Helmut var som värd på M/s Jim. Vivi var värdinna på sin egen färja. På M/s Vivi var Einar, Gunther och Ellen samt Charles och Agatha. Retkutsenkos var på M/s Raymond. Så fort journalister började fotografera så Igor och Ivan gick bakom fotografer och sa att de är foto blyga och inte vill bli fotograferade. Såklart de inte kunde säga orsaken.
M/s Vivi ska få feminin inredning det vill sägas mycket rosa färger och spets. Jim har sagt via telefon att han vill att på hans färja det ska finnas en välsorterat bokhandel. Han har mål att publicera sina berättelser och sälja sina verk på sin egen färja. Även familjen Palonen var inbjudna. De var på M/s Raymond. Färjornas fart var stabil och gungade inte alls. Förgäves Jean-Sixten Palonen oroade att båten skulle börja gunga och då han skulle bli sjösjuk, men färjan gungade inget alls. Gunther och Ellen hånglade mycket i sin hytt låg mycket nära varandra så att det blev ett härligt samlag. Vivi och Einar tittade varandra med kärleksfulla blickar. Einar tycker att hennes långa svarta raka hår ser mycket sexigt ut. Vivi tycker mycket om Einars korta bruna igelkottsfrisyr. Vivi och Einar blandade och provsmakade olika sorts drinkar och namngav dem lustiga namn. Till exempel apelsinläsk med vodka döpte de till Snedsprång. På riktigt de tänker absolut inte bedra varandra, så mycket de tycker om varandra. På morgonen de båda hade till dunkande huvudvärk. De gick till färjans kafeteria som är döpt efter båtens namn till Café Vivi. Så länge kaféet inte är öppet eftersom detta inte är en officiell resa. Det finns bara nödvändig besättning. Bara buffé restaurangen är öppet med alla härliga maträtter för att journalister skulle skriva positiva saker om detta nya rederi. Från kaféet Vivi och Einar hittade en gammal chipspåse. De tillsatte mer salt i påsen och sedan de åt salamiskivor samt drack mycket vatten så att baksmälla skulle lätta. Det hjälpte faktiskt. Spritflaskorna de hade hämtat från den halvtomma Tax Free butiken. Egentligen man inte får röra på butikens varor eftersom de inte än är redovisade. Nu på morgonen Vivi och Einar ställde tillbaks de tomma flaskorna för att Raymond inte skulle se att vem som har supit. De hade ingen bråttom eftersom Raymond befann sig på sin egen färja och han hade ingen helikopter till hands. Därefter Vivi gick bakom informationsdisken och tog fram mikrofonen och sade: Mina damer och herrar, sjöfrukosten är klar i Á la Carte restaurang! Så här fick hon göra varje morgon under resan till Hangö. När färjorna hade anlänt till Hangö, så det var rederiets öppnings dansen. Då var det midsommarafton och man festade rejält. Det lanserades rederiets specialdrink; Raymond s Special som består av hälften kola och hälften hans egen tillverkade hembränt. Såklart Raymond avslöjade inte att det var hembränt eftersom det är förbjudet. Då trafiken har startat så för vanliga passagerare det serveras istället vanligt vodka för att han inte skulle bli avslöjat. Han vet att det är bra kvalitet så det inte är farligt för hälsan men heller någon hälsodryck. Många journalister gillade drinken och skrev varmt om detta nya färjerederi. Trafiken öppnas vid årsskiftet. Dessförinnan resten av besättning ska anställas och utbildas. Sjöfartsverket ska ännu en gång inspektera färjorna. I Hangö Raymond kollade M/s Vivis Tax Free butiken för att ingen har rörd varorna. Han såg tomflaskor i hyllor och då funderade han att vem hade supit. Han kunde inte misstänka sin dotter eftersom hittills hon inte har supit. Han misstänkte först och främst journalister men naturligtvis han kunde inte börja skylla dem eftersom han inte hade bevis. Hangö stadsdirektör klippte av det blåvita bandet och då var företaget invigt. Det samma skedde även i Nynäshamn, Ystad och Sassnitz men utan färjor. På hösten ska M/s Jim köras till Sassnitz för att de skulle vara redo för trafikstart vid årsskiftet. M/s Vivi körs till Nynäshamn. Framme i Hangö hamn blåsorkester spelade en fanfar för det nya rederiet. På nyårsafton det ska firas igen och då det är öppnandet av trafiken. Tills dess det blir tuffa anställningsintervjuerna samt installationer av datasystem både iland och på färjorna. Det ska också marknadsföras så att alla i Norden skulle veta vad Brand Line är för något. Familjen Palonens flygbolag Palos Aero startas också vid årsskiftet. Slutet av juli det hölls Branders första släktmöte i Brand Lines terminalen i Sassnitz. Det är synd att inga möten ordnades då José och Hilda levde. José och Hilda skulle säkert ha haft mycket att berätta. I denna släktträff deltog Raymond och Eva. Vivi är inte längre intresserat av att besöka i Tyskland eftersom hon har fått många finska vänner. Jim kunde ha tänkt delta i släktmötet men han ville hellre krya sig på Lappvikens sjukhus. Han vill bli frisk så att sedan kan njuta av livets goda. Den nybyggda Sassnitz terminal är ett perfekt ställe att ordna släktmöten och det var Helmut och Josés bror Wilhelm som var arrangörerna till släktmötet. De hade hyrt husvagnar för övernattning. Husvagnarna var ställda bakom terminalen under passagerarbron. I för sig man kunde sova inne i färjan men båtarna står kvar i Hangö. Senare på hösten kommer M/s Jim köras till Sassnitz. Wilhelm är släktsällskapets ordförande, och det uppdrag passar perfekt för honom eftersom han är pensionerad lantbrukslärare.
Till mötet kom bland annat Helmuts och Arthurs familjer samt Josés och Hildas syskon med deras familjer. Wilhelms fru är en långväxt brunrödhåriga polska Agnierzka Waliczek. Wilhelm och Agnierzka har en fullvuxen dotter Tanja. Hon är mycket artig och fin människa. Många gånger efteråt Eva och Raymond berömde hennes uppförande. Raymond var mycket stolt över sin kusin och nästan han blev kär i henne men så långt ville han inte gå eftersom han hade sagt ja till Eva framför prästen slutet av 60-talet. Han kan inte ens ana att frun faktiskt har legat med lillebror Arthur medan han själv satt inne. Det är Evas och Arthurs gemensamma hemlighet. De har fortfarande känslor mot varandra men det är bäst att hemlighålla känslorna. Säkert Karina skulle bli ursinnig om hon skulle få reda på gubbes snedsprång. Eva inte kan veta hur Raymond skulle reagera. Släktmötet var på lördag och då Wilhelm berättade om släktforskningens nuvarande fas, och frågade om någon annan skulle vara intresserad av släktforskning. Helmut lovade utforska att hur släkten hade kommit till Spanien. Det finns misstankar att släkten skulle komma från Östeuropa. På kvällen det var dans. Solisten var en tysk enmansorkester Göbel. Mannen spelade mycket bra med sin syntetisator och sjöng gamla tyska godingar från 60-talet. Det lät som om det fanns en hel orkester. Helmut ska ordna så att han skulle spela på Brand Lines färjor. På söndagsmorgon släktsällskapet bjöd en mycket god frukost i terminalens kafeteria. Tanja satt vid samma bord med Eva och Raymond. Tanja berättade för Raymond och Eva att hon ska till Helsingfors för att se det irländska bandet U2 konsert och hon kunde åka till Finland tillsammans med Raymond och Eva. De tog färjan från Travemünde till Trelleborg eftersom egna båtar inte än har börjat trafikera. Från Trelleborg de körde till Stockholm och därifrån den välkända röda båten till Helsingfors där Tanja hoppade från sällskapet för att se konserten. Nästa släktmöte är planerat till år 2000 och kanske på någon av Brand Lines färjor om släktens åldringar skulle godkänna förslaget. Kanske då Jim kunde delta i släktmötet. Så fort Raymond och Eva hade släppt Tanja utanför Helsingfors olympiska stadion där konserten ordnades så de åkte en sväng till Hangö för att kolla hamnen. Än så länge det är tyst och lugnt. Tre stora färjor väntar hösten då två av dem körs till andra hamnar. Förhoppningsvis nästa sommar det är liv och rörelse i samtliga Brand Lines hamnar. Einars gym blev färdig mitten av augusti. Det var meningen att Einar skulle själv leda sitt gym men han har inte tid till sådant eftersom han pluggar sista året på tekniska högskolan. Han anställde sin gamla skolkompis Toni Peltonen som gym chef och kommer att vara som föreståndare på gymmet. Han är mycket kompetent person att leda ett gym eftersom han tycker mycket om styrketräning. Einar och Toni har känd varandra ända från trean på grundskolan. Nästan hela 80-talet de brukade åka Skateboard och därefter de blev intresserad av flugfiske. Då var de medlemmar i en lokal fiskeförening för att lära sig göra flugor. Fiskeintresset slutade då de fick körkortet. Fredagskvällar de brukar köra kvartersrally, eller rättare sagt Pilluralli precis som ungdomar kallar det, i centrala Kajana och ragga tjejer precis som andra ungdomar vid 18-25 år. Einar blev förtjust i Vivi. De blev kära under nyårsfesten i Leijonahalli. Slutet av augusti det var gym invigning, och då blev det invigningsdisco. Givetvis Einar och Vivi dansade varenda tryckare och drack många flaskor cider. Gunther och Ellen var inte med på invigningen men de var i samma byggnad nämligen de älskade med varandra i mataffärens lager bland alla lådor och paket. Då var butiken stängt för dagen och samtliga anställda hade gått hem. Gunther har tillstånd att vistas i butiken eftersom ägaren är ju hans egen pappa. Charles visste inte att hans äldsta son och dennes flickvän älskade med varandra i affären eftersom Gunther hade sagt att de ska bara ut. Han har sin nyckelkopia i sin nyckelknippa för att kunna hämta dricka och godis från affären. Gunther och Ellen tände inte på ljuset för att ha den perfekta stämningen. De var helt nakna i lagret bakom köttdisken och kylrummet. De drack mycket cider och däremellan pussades och kramades. De tävlade att vem skulle vara först naken och vinnaren blev Ellen. Då de var i Adams och Evas dräkt så Ellen sa: Gunther, What s there? och pekade mot köttdisken. Gunther reste sig upp och tittade mot riktning dit hon pekade. Då blixtsnabbt hon tog hans kläder och sprang som en skottspole till affärs sida och gömde sig bakom en stor hylla. Gunther rusade efter henne och ropade: Give me my clothes back! Det var nästan lika mörkt i butiken som i lagret. Det kom lite grann ljus från korridoren. Ellen smög bakom hyllor och hade svårt att hålla skrattet eftersom hennes kille sprang alldeles naken i den nattliga livsmedelsbutiken.
Hon själv var också naken och just därför det var lite speciellt eftersom vanligt man är ju inte naken i en mataffär. Gunther gick in i kylrummet för att kolla om Ellen var där. Direkt när han hade gått in då blockerade hon pendeldörren med en stor trälåda. Då Gunther skrek: I am feel cold, open the door! Ellen skrattade: I love cold guys! Hon smög in i kylrummet via mjölkdisken och tog en mjölkförpackning och slog med den sin pojkvän på huvudet så att mjölken rann på hans nakna kropp. Han började stamma: Now daddy is very angry! Ellen skrattade samtidigt när hon slickade hans hud torr: We tidy up so your father notice nothing! De lade på ljuset i kylrummet och hämtade skurtrasan från städskåpet och började skura kylrumsgolvet för att Charles inte skulle märka något. Hela tiden de var helt nakna men de kände inte kylan eftersom kärleken värmde. Efter städningen de släckte ljuset och fortsatte att älska med varandra. Lite senare Gunther frågade om sina kläder och då Ellen sprang till andra ändan av butiken och tog hans kläder och gick sakta mot honom och precis när Gunther försökte ta sina kläder så hon tog fram en strömming från fiskdisken och lade den på tröjan och gav den till honom. Han tog emot tröjan men direkt när han hade sett fisken, då tappade han tröjan och skrek som om man skulle slakta en gris. Då Ellen lade ner hans byxor och tog tröjan och sprang mot snabbköpskassorna. Gunther vill först klä på sig tröjan innan han skulle ta på sig övriga klädesplagg. Han sprang efter sin flickvän. Hon lade tröjan i kassaskrinet och stängde den och då Gunther krävde att hon skulle ta fram tröjan. Ellen bara skrattade och fällde honom på kassabandet och själv hoppade på honom och fortsatte att kyssa honom. Hon tog en plastkasse och lade den i hans huvud och skrattade: Now, I could suffocate you! Gunther upprepade: Do it, do it my Darling! Hon blev allt mer upphetsat av hans långa orgasm. Det såg ut precis som i porrfilmer och det var tur att gymmets invigningsgäster hade redan gått eftersom vid kassorna det finns bara ett genomsynligt plastnät som man kör ner vid stängningsdags. Utanför plastnätet det är bred korridor av bruna stenplattor. Bakom pelaren Einar och Toni tittade på Gunthers och Ellens älskande på kassabandet. Det var Toni som märkte detta och hämtade sin kompis för att se denna Live porrföreställning. Just då Einar och Toni höll på och städade efter invigningsfesten. Det är viktigt att de städar efter sig eftersom imorgon idrottshallen är bokat till en innebandylag. Det låg massor av smulade chips och serpentiner på golvet. Nu killarna hade svårt att hålla borste och skyffel i handen eftersom de var fulla av skratt. Då när städningen äntligen blev klar då de gick tillbaks till korridoren för att fortsätta titta på denna porrföreställning. Toni viskade till sin kompis: Fan, tänk om vi skulle ha haft videokameran med oss Einar nickade: Jo, då skulle vi ha fått en egen porrfilm. Toni fortsatte: Din brorsa är en riktig porrskådis! Einar småskrattade för att Gunther och Ellen inte skulle höra. Lite senare Gunther och Ellen gick tillbaks till lagret för att klä sig och sedan gå hem. Då Gunther sade: This we must do again some times and next time we can love in the brother's gym! Ellen skrattade: Yes, we can take the love cruising on Brand Line s ferries, you is so lovely boy! I morgonen Einar gick i sin brors rum och sade: For some reason your new nickname is lollypop Och skrattade ljuvligt. Då Gunther började stamma: What What are you say? Einar berättade det som han hade sett igår kväll, och då Gunther rodnade: Talk nothing to mother and father do make not songs about it! Einar lovade vara tyst om detta eftersom han själv drömmer om likadana saker som han kunde göra tillsammans med sin älskade Vivi. I september Raymond och Helmut började anställa personal. I november man kör ena av färjorna till Sassnitz och samtidigt man har säkerhetsövningar. Till Hangö terminal kaféet det anställdes en stilig man med grå filthatt som heter Urho Kukkola. Hans sambo Lenita Asikainen fick jobb som biljettförsäljare. De båda har många år varit arbetslösa och nu äntligen de fick arbete. Urho kan inte ens ana att det är arbetsgivarens son som har råkat använda hans efternamn som pseudonym på Ravepartyt. Han har kommit över chocken och förstår att det är bara en slump. Jim vet inte heller att pappa har nyss anställd den verkliga Urho Kukkola som kaféföreståndare på Hangö terminalen. Jim har roliga stunder med sina nya kompisar på sjukhuset, speciellt Elli Yrjölä är busigast som försöker lära honom uttala några finska ordar korrekt. Mitten av september Raymond sade sig upp från arbetet på polishuset. Han skulle inte ha orkat sköta två jobb. VD posten är mycket krävande, speciellt nu i början när man anställer folk och bygger huvudkontor samt gör varubeställningar. Senare det ska anställas en speciell person som sköter dessa saker så att VD kan ägna sig till andra saker. Raymond har många järn i elden. Samma gäller även Helmut.
Nu när Raymond slutade arbeta som lokalvårdare i polishuset då hans arbetskompisar önskade lycka till med Brand Line projektet och kommissarie Arvo lovade köpa rederiets aktier direkt när trafiken har startats. Norr om Sukeva Raymond har redan röjt skogen eftersom snart Toivosen Raksa Oy börjar bygga huvudkontoret. Han har redan fått bygglov, och just nu Matti Toivonen håller och anställer byggnadsarbetare. Raymond har förslagit att Kajana och Idensalmi kunde bygga tillsammans bostäder runt det blivande huvudkontoret för att de anställda skulle ha kort arbetsresa. Kajana stadsdirektör var positiv till det även i Idensalmi man tyckte att det var bra idé. Man lovade undersöka saken om det skulle vara möjligt att bygga en hel förort som kunde vara lite lyxigare ett slags gräddhylla. Så sätt Kajanalands och Norra Savolax höga arbetslöshet skulle minska. Där skulle vara tomtpriserna lite lägre och därför vanligt folk skulle ha råd att bygga sin egen villa. I november M/s Jim kördes till Sassnitz och M/s Vivi till Nynäshamn för att trafiken kunde starta samtidigt från båda håll och detta sker vid årsskiftet. Då när M/s Jim anlände till Sassnitz hamn för första gången då en blåsorkester gav rejäla fanfarer. Då Jim fick ta en kort permission för att åka till Hangö. Han blev förvånad att det har blivit så stort och fint. Nu han träffade Urho Kukkola för första gången men avslöjade inte att han hade råkat använda hans efternamn som pseudonym på Raveparty. Jim vet inte hur Urho skulle reagera. Knappast han skulle vara aggressiv eftersom han är alltid lugn. Helmut väntade i terminalen i Sassnitz med sin familj när färjan äntligen ankom. Helmuts son Hans är förlovat med danskan Ursula Johansen. Wilma är fortfarande singel. Hon har en sådan känsla att kusin Jim är kär i henne men det har hon inte sagt till någon eftersom hon är mycket blyg på kärleksfronten. Jim och hans föräldrar bytte båten i Tyskland och återvände till Hangö med M/s Jim. Han blev förtjust i sin egen färja och ska fundera om profilering. Nästa dag när båten var framme i Hangö så Raymond och Eva körde sin som tillbaks till Lappviken. Eva vädjade sonen att ta alltid lugnt och fint. Jim lovade ta det lugnt och absolut inte mer försöka ta sitt liv. Av tanke han får numera kalla kårar i sin rygg. Längre han inte blir en dugg upphetsat av självmord och detta är ett bra tecken att han börjar bli frisk. Wilma har nyligen flyttat till Sassnitz. Pappa Helmut har köpt en avlång flerfamiljshus i centrala Sassnitz. Wilmas nya hem är i första våning i husets gavel och i andra ändan det är två butiker; äggoch potatisaffär och Stiegs Fotoshop. Det är en yrkesfotograf som Helmut råkade hitta och anställde som Brand Lines officiella reklam fotograf. Han har lätta mustascher och ovala glasögon som ger honom busig utseende. Stieg Steinig är verkligen busig och en stor humorist men mycket petnoga att fotografera och godkänner inte det minsta skugga i sina objektfotograferingar. Wilma börjar jobba i kafeterian på Sassnitz terminalen och därefter hon hade tänkt sig börja som lektanten på färjan. Hon har barnskötarutbildning och därför jobbet som lektant skulle passa perfekt för henne eftersom hon har barnasinnet kvar. Hon har haft sin långa hästsvans ända från sina barndomsår och vill inte ha några smycken på sig. Ett undantag är farmor Hildas värdefulla medaljong som hon ärvde eftersom hon är Branders första kvinnliga barnbarn. Brand Lines huvudkontor för Tysklands verksamhet är färdig och ligger strax utanför Sassnitz. Den är en gul tegelbyggnad med fyra våningar. Innan huvudkontoret i Finland blir färdig så detta tyska huvudkontor leder hela företaget. Branders är förberedda om Tax Free försäljning skulle upphöra. De är säkra att de skulle hitta nya spännande dragmagnet. Kanske just Jims idé om bokhandel vore bra lösning. Man kunde också sälja alkoholhaltiga drycker enligt tyska skatteregler så detta skulle vara lika billigt som i Tyskland och då bör färjorna segla under tyska flaggan. Nu i början färjorna seglar under finska flaggan. Arthur har ett mål att komma till Europaparlamentet och då kunde han försöka lobba fortsättning för Tax Free. Han har många bra kontakter till tyska Europa parlamentariker som säkert skulle hjälpa honom i lobbying arbete. Arthur är mycket omtyckt politiker i Münchens stadsfullmäktige. Han brukar ofta berätta dubbeltydiga vitsar till sina kollegor och många gånger det har varit mycket skratt i sessionssalen. Då och då han brukar tralla sina lustiga små fräcka sånger så att samtliga stadsfullmäktige ledamöter får skratta så att magar och brösten hoppar. Häromdagen när Arthur visade sin mobiltelefon för en kollega. Det var något konstig fel med displayen som visade bara kurvor. Då den ena politikern skrattade: Kanske du har tappat telefonen då när du var berusat. Då Arthur: Nein, det tror jag inte utan det måste vara din Pacemaker som stör. Då politikerkompis skrattade: Eller du har varit i Polen och mobilen har varit alldeles för nära Kurwor: Då Arthur komihåg snedsprånget med Eva våren 1980 och funderade om han skulle ordna en hemlig
dejt med brorsans fru men det vågade inte han. Då skulle han inte ha möjlighet att köpa Brand Lines aktier om han skulle bli avslöjat, alltså det är bättre beundra henne i all hemlighet. Han har sin Karina som har född tre underbara barn. Vivi och Einar började drömma om ett eget hus som inte är vilken ruckel som helst utan en herrgård. De har redan gjort ritningar om huset. Enligt deras ritningar det är ett vitt stenhus med två våningar. Vivi vill ha en riktig syateljé. Hon har lite grann pratat med pappa att han skulle ordna lokaler för syateljén inne på huvudkontorets lokaler. Då hon kunde grunda officiellt en designföretag. Raymond lovade ordna lokaler för dottern. En höstdag Vivi tog upp med sin far att hon skulle vilja ha ett eget hus. Raymond vill också bli av med den nuvarande eftersom den gamla är ganska sliten och kräver jämt renovering. Huset är en så kallat frontman hus. Efter kriget samtliga finska krigsveteraner fick en villatomt av staten för att kompensera sina viktiga och värdefulla insatser under kriget. Vivi föreslog att pappa kunde bygga ett hus för honom och mamma så att den nuvarande villa skulle bli hennes. Där hon kunde ha provisoriskt syateljé tills huvudkontoret skulle bli färdig och därefter huset kunde säljas eller hyra ut. Raymond tyckte att detta var bra idé. Han tänkte att kanske man kunde ha en vandrarhem i huset eftersom huset är värdefull. Raymond ska bygga en herrgård till sonen och detta ska vara en överraskning. Samtliga herrgårdar kunde stå i rad med jämna mellanrum. Jims herrgård kunde stå mellan hans och Vivis herrgård. Platsen där herrgårdarna skulle byggas, är utkant till en bottenlös kärr. Där börjar en liten skogsbäck som går till Sukeva sjön. Nära huvudkontorsbygget bäcken är lite bredare. Det är Evas idé att bygga herrgårdarna nära kärret för att ha nära hjortron marker. Hon älskar hjortron. Hon har lärt sig göra hjortronsylt. Vivi gjorde skiss till villan som hon skulle vilja ha; vit stenhus med två våningar. Huset är verkligen ingen villa utan en herrgård. Raymond tyckte om ritningen och bestämde sig bygga en likadan för hela familjen. Säkert Jim skulle bli jätteglad då han blir frisläppt från sjukhuset. Raymond lämnade in bygglovsansökan. Såklart herrgårdarna byggs av byggbolag Toivosen Raksa Oy. Det är logiskt så eftersom alla byggmaskiner är på samma område. Byggbolaget ska bli Brand Lines dotterbolag och ansvara för underhåll av rederiets byggnader i Finland. På svenska sidan terminal underhåll ansvaras av byggbolag Hopp Bygg AB. Även den ska bli rederiets dotterbolag. Början av december Matti Toivonen besökte hos Branders i Sukeva för att titta på huvudkontorets och herrgårdarnas tomter. Därefter han anställde många arbetslösa byggnadsarbetare. Redan i juni han besökte för första gången. Då blev han förtjust i Kajanalands stora ödemarker. Det är så härligt tyst i detta gröna landskap. Då Raymond bjöd till honom en härlig bastukväll med sin egen tillverkade hembränt. Slutet av november Ellen Rooster gjorde graviditetstest och fick bekräftelse att hon är med barn. Efter jul hon och Gunther flyttar hemifrån. De har hittat en bostadsaktie i centrala Kajana mittemot stadshuset. Jim-Adolf har det bra i Lappviken. Han har fått tre nya vänner av Elli, Mikko och Vihtori. Även dem har ungefär samma sjukdom som Jim men även mår nu bättre och kanske alla fyra blir utsläppt ungefär samtidigt. Psykiatrikerna och läkarna har beräknat att utskrivning sker någon gång efter millennieskiftet. De får korta permission och sedan de måste komma tillbaka för observation och efter vård. Jim känner att han har aldrig någonsin mått så bra. Huvudet känns som en ny och ingen sus i öron. Raymond har köpt en mobiltelefon till sin son så att det skulle vara enklare ha kontakt. Även Jims nya kompisar på Lappviken har mobiltelefoner och det smsas jämt så att alla fyra är på väg bli beroende av sina mobiler så läkarna ska försöka avvänja dem för att de skulle göra annat än bara sms:a. Visst dem för annat som till exempel spelar olika sorts brädspel. Ofta på eftermiddagar Jim och Elli brukar äta salladsbuffé som är hennes idé. Hon föreslog att sjukhus kantin kunde börja med plocksallad. Detta är nyttigt. Hon ska försöka bli av med kola beroende eftersom mage hänger ut. Det är jättesvårt att bli av med Coca Cola och andra läskedrycker. Jim själv är helt besatt av Pringles chips som är en nyhet. Jim och Elli har bett hjälp av psykiatriker för att få hjälp att bli av med beroende av dessa onyttiga saker. Ellen berättade allra först till sin mor Barbara att någon gång i februari-mars hon och Gunther får ett barn. Såklart Barbara Rooster blev glad eftersom pappa är mycket trevlig ung man. Lite blyg men i alla fall pålitlig som varken dricker eller slår.
Även pappa John tycker att det är roligt att bli morfar. Gunther har trevliga svärföräldrar. Barbara är utbildad undersköterska. John är en arbetslös byggnadsarbetare. Gunther föreslog för honom att Toivosen Raksa Oy behöver duktiga byggnadsarbetare. Så länge Gunthers föräldrar inte vet att snart son blir pappa men han ska berätta lite senare och överraska. Några veckor före jul rederiets huvudkontors ritningar var godkända och bygglov beviljades. Det gick snabbare vad Raymond hade tänkt. Huvudkontoret sysselsätter många arbetslösa så det var viktigt för myndigheter att godkänna bygglov. Länsstyrelsen gav bygglov på villkor att området ska bebyggas med särskild omsorg så att den värdefulla kajanaländska skogen inte skulle bli förstörd. Kärrmarken är mycket känslig på grund av den unika bottenlösa kärret. Skogsbäcken får muddras bara vid huvudkontoret, absolut inte där bäcken börjar för att man ska se hur skogsbäckar börjar. Det ska inte heller byggas slussar eller damm så att vattnet ska kunna strömma obehindrat till Sukeva sjön. Rund huvudkontoret kommer att bebyggas bostadshus, villor och affärer för att huvudkontorets anställda inte skulle ha lång arbetsresa. Det är meningen bygga en ekologisk samhälle där man kunde pröva ekologisk boende och ekologisk samhällsstruktur. Nästa år Raymond kommer söka bygglov för herrgårdarna. På julafton Raymond och Eva åkte till Kanarieöarna för att koppla av. Strax före jul avslöjade Vivi för sina föräldrar att hon är kär i Einar Brick, såklart mamma och pappa är glada att dottern har hittat kärleken. Såklart hon berättade även till sin bror att hon är nu ihop med Einar. Jim gratulerade. Han har länge funderat om Elli skulle vara något för honom men han vet inte riktigt. Här på sjukhuset det är bäst ta lugnt. Elli har lärt Jim krama rätt; kinden ska vara mot varandra. Tidigare Jims kramar liknade på polisgripande så hon fick otaliga gånger ruska huvudet. Hon brukar nästa dagligen försöka lära Jim några svåra finska uttal men Jim har svårt att lära uttala vissa ordar men skriver samtliga finska ordar helt korrekt men meningar kan lätt bli fel ordföljd. En dag i december Ellen och Gunther kollade lägenheten mittemot Kajana stadshuset och blev förtjust i den. Visst lägenheten är mycket liten men de kunde bo provisoriskt tills de hade hittat bättre lägenhet eller villa. Det är ju roligare att bli föräldrar i en egen lägenhet än hos mamma och pappa. Lägenheten ägs av en äldre dam som nyligen har flyttat i ålderdomshemmet. Damens fullvuxna son var den ansvarige för lägenheten och det är viktigt att sälja eller hyra ut lägenheten för att damen skulle få mer pengar till ålderdomshemmet. Alltså Gunther och Ellen kom som räddande änglar. Då när Gunther och Ellen har hittat en större lägenhet, då damens son kommer hyra ut lägenheten till tandlaboratoriet som finns bakom väggen. Gunther och Ellen skrev under hyreskontraktet och bestämde sig flytta direkt efter nyår. Lägenheten är verkligen trivsam. Vardagsrummet är tillräckligt stor med sovalkov och kokvrå. Så liten kokvrå att där får plats bara en person. Detta betyder att Gunthers och Ellens soppa kommer att bli mycket god eftersom det får plats bara en kock. Det är en stor balkong som vetter mot parkeringsplatsen. Lite längre bort det är Vuohenki gymnasiet. På nyårsafton i samtliga Brand Lines hamnar det var invigningsfest av trafiken. Till invigningen kom mycket journalister från Sverige, Finland och Tyskland. Det kom också ministrar från alla tre länder. Även Jim fick permission för att delta i Brand Lines officiella trafikinvigning. Eva var lite orolig att klarar hon var i så fint sällskap. Raymond bad sin fru vara sig själva men inte för artig. Föräldrarna blev förvånade att sonen har blivit mycket social och kunde artigt snacka med invigningsgäster och journalister. Lappviken har varit bra för honom och det kan man tacka speciellt fröken Yrjölä, herr Kaaninen och herr Näsi. I Nynäshamn svenska kungen klippte av det blågula bandet och sedan blåsorkester spelade fanfar. I Hangö Finlands president klippte av det blåvita bandet. I Sassnitz Tysklands förbundskansler klippte av det gul rödsvarta bandet och då detta nya rederi är öppnat för trafik. Färjorna tutade sina sirener och öppnade ramper så att de första passagerarna kunde gå in. Om en timme färjorna började sin första jungfruresa mot destinationshamnar. Mitt i Östersjön de mötande M/s Raymond och M/s Jim tutade sirener till varandra medan M/s Vivi fick tuta siren till andra båtar. Kanske i framtiden M/s Vivi skulle få en systerfartyg som skulle döpas efter Eva.