KIRJALLINEN KYSYMYS 976/2001 vp Biologisen vanhemman oikeudet lapsen huoltajuuteen Eduskunnan puhemiehelle Korkein oikeus on ottanut käsiteltäväkseen erikoisen huoltajuuskiistan, joka saattaa olla eurooppalainen ennakkoratkaisu. Kahden lapsen huoltajuudesta käyvät oikeutta heidän sveitsiläinen biologinen isänsä, joka on lasten edesmenneen äidin entinen puoliso, ja äidin naispuolinen asuinkumppani. Alemmat oikeusasteet ovat määränneet huoltajuuden lasten isälle, mutta äidin naisystävä ei ole luovuttanut heitä. Viranomaiset eivät ole puuttuneet tilanteeseen toteuttaakseen isälle oikeuden päätöksen mukaan kuuluvan huoltajuuden. Lapset ovat olleet naisen hoidossa äidin kuolemasta saakka. Heidän on pitänyt turvautua häneen, ja siksi hänen vaikutusmahdollisuutensa lasten tahtoon on ollut myös vahva. Lapsille ei ole annettu mahdollisuutta tavata biologista isäänsä ja luoda häneen normaalia isä-lapsi-suhdetta. Suomi on sitoutunut YK:n kansainväliseen lasten oikeuksien yleissopimukseen, jonka kolmatta artiklaa on tämän huoltajuuskiistan yhteydessä ilmeisesti rikottu. Sopimuksen mukaan sopimusvaltiot sitoutuvat takaamaan lapselle hänen hyvinvoinnilleen välttämättömän suojelun ja huolenpidon ottaen huomioon hänen vanhempiensa, laillisten huoltajiensa tai muiden hänestä oikeudellisessa vastuussa olevien henkilöiden oikeudet ja velvollisuudet. Suomen valtio ei ole myöskään kunnioittanut lapsien oikeutta tuntea vanhempansa ja olla hänen hoidettavanaan eikä oikeutta säilyttää sukulaissuhteet. Lapsen huolto kuuluu meidän oikeusjärjestelmässämme pääsääntöisesti lapsen vanhemmille. Vaikka lapsen etu on ensisijaisesti otettava huomioon, lähtökohtana on se, kumman vanhemman huoltajuus on lapsen edun mukaista. Suomi on sitoutunut myös Eurooppalaiseen yleissopimukseen lastenhoitoa koskevien päätösten tunnustamisesta ja täytäntöönpanosta ja lasten palauttamisesta. Myös tämän sopimuksen toteuttaminen on kyseenalaista ko. huoltajuuskiistassa. Edellä olevan perusteella ja eduskunnan työjärjestyksen 27 :ään viitaten esitän kunnioittavasti valtioneuvoston asianomaisen jäsenen vastattavaksi seuraavan kysymyksen: Onko hallitus tietoinen siitä, että Suomen viranomaiset eivät ole laittaneet täytäntöön lapsen huoltajalle annettua oikeuden päätöstä huoltajuudesta ja onko hallitus tietoinen siitä, että Suomi on mahdollisesti rikkonut lasten huoltajuutta koskevia kansainvälisiä sitoumuksiaan? Helsingissä 20 päivänä syyskuuta 2001 Päivi Räsänen /kd Versio 2.0
Ministerin vastaus Eduskunnan puhemiehelle Eduskunnan työjärjestyksen 27 :ssä mainitussa tarkoituksessa Te, Rouva puhemies, olette toimittanut valtioneuvoston asianomaisen jäsenen vastattavaksi kansanedustaja Päivi Räsäsen /kd näin kuuluvan kirjallisen kysymyksen KK 976/2001 vp: Onko hallitus tietoinen siitä, että Suomen viranomaiset eivät ole laittaneet täytäntöön lapsen huoltajalle annettua oikeuden päätöstä huoltajuudesta ja onko hallitus tietoinen siitä, että Suomi on mahdollisesti rikkonut lasten huoltajuutta koskevia kansainvälisiä sitoumuksiaan? Vastauksena kysymykseen esitän kunnioittavasti seuraavaa: YK:n lapsen oikeuksia koskevan sopimuksen 7 artiklan mukaan lapsella on, mikäli mahdollista, oikeus tuntea vanhempansa ja olla heidän hoidettavanaan. Suomessa lapsen oikeus tuntea isänsä on turvattu isyyslain (700/1975) säännöksillä. Isyyslain nojalla avioliitossa syntyneen lapsen isäksi tunnustetaan äidin aviomies. Lapsen oikeus olla vanhempiensa hoidettavana on puolestaan turvattu lapsen huollosta ja tapaamisoikeudesta annetun lain (361/1983) säännöksillä. Mainitun lain mukaan huollon tulee turvata myönteiset ja läheiset ihmissuhteet erityisesti lapsen ja hänen vanhempiensa välillä. Lapsen vanhemmat, jotka lapsen syntyessä ovat avioliitossa keskenään, ovat kumpikin lapsensa huoltajia. Kyseisessä tapauksessa lasten huolto on alkujaan ollut yhteisesti lasten äidillä ja isällä. Sittemmin hovioikeuden päätöksellä lasten huolto on uskottu yksin äidille. Isällä on ollut oikeus tavata lapsiaan. Äidin kuoltua lapset ovat oikeudellisesti katsottuna jääneet ilman huoltajaa. Lasten hoidosta on tosiasiallisesti vastannut äidin naispuolinen asuinkumppani. Lapsen huollosta ja tapaamisoikeudesta annetun lain 14 :n 2 momentin mukaisesti hänellä on lapsille läheisenä henkilönä ollut oikeus panna vireille lasten huoltoa koskeva hakemus. Samoin isällä on ollut oikeus mainitun lain 14 :n 1 momentin mukaisesti panna vireille vastaavan sisältöinen hakemus. Laissa säädetyn menettelyn mukaisesti isän ja lapsille läheisen henkilön hakemukset on käsitelty käräjäoikeudessa. Käräjäoikeus uskoi lasten huollon isälle. Valituksen johdosta asia on käsitelty myös hovioikeudessa. Myös hovioikeus uskoi lasten huollon isälle. Hovioikeuden päätöksestä on haettu muutosta korkeimmalta oikeudelta, joka 20.6.2001 antamallaan valitusluvalla on ottanut asian tutkittavaksi. Oikeudenkäymiskaaren 30 luvun 3 :n mukaan valituslupa voidaan myöntää, jos lain soveltamisen kannalta muissa samanlaisissa tapauksissa tai oikeuskäytännön yhtenäisyyden vuoksi on tärkeätä saattaa asia korkeimman oikeuden ratkaistavaksi. Tuomioistuimen päätös lapsen huollosta tai tapaamisoikeudesta taikka siitä, kenen luona lapsen tulee asua, voidaan pääsäännön mukaan panna heti täytäntöön, vaikka päätös ei ole saanut lainvoimaa. Muutoksenhakutuomioistuin voi kuitenkin ulosottolain 3 luvun 12 :n nojalla kieltää lainvoimaa vailla olevan tuomion täytäntöönpanon tai määrätä sen keskeytettäväksi. Kyseisessä tapauksessa hovioikeus ja sittemmin myös korkein oikeus ovat tehneet päätöksen täytäntöönpanon keskeyttämisestä. Lapsen huoltoa ja tapaamisoikeutta koskevan päätöksen täytäntöönpanosta säädetään lapsen huoltoa ja tapaamisoikeutta koskevan päätöksen täytäntöönpanosta annetussa laissa (619/1996). 2
Ministerin vastaus KK 976/2001 vp Päivi Räsänen /kd Täytäntöönpanoasia käsitellään käräjäoikeudessa, jonka päätöksestä voidaan valittaa hovioikeuteen. Myös täytäntöönpanoviranomainen voi määrätä täytäntöönpanon keskeytettäväksi. Kyseisessä tapauksessa isä on laissa säädetyn menettelyn mukaisesti käynnistänyt täytäntöönpanomenettelyn. Käräjäoikeuden huoltoa koskevan päätöksen täytäntöönpanoa koskeva asia on kuitenkin rauennut hovioikeudessa, koska käräjäoikeuden huoltoa koskevan päätöksen tilalle on tullut hovioikeuden huoltoa koskeva päätös. Täytäntöönpanoviranomaiset eivät siten ole voineet ryhtyä täytäntöönpanoon täytäntöönpanokelpoisen päätöksen puuttumisen vuoksi. Täytäntöönpano voi myös estyä niissä tapauksissa, joissa 12 vuotta täyttänyt lapsi vastustaa sitä. Viranomaiset eivät myöskään voi ryhtyä täytäntöönpanoon vastoin tätä nuoremman lapsen tahtoa, jos lapsi on niin kehittynyt, että hänen tahtoonsa voidaan kiinnittää huomiota. Sanottu sääntely on sopusoinnussa YK:n lapsen oikeuksien sopimuksen 12 artiklan kanssa, jonka mukaan lapsen näkemykset on otettava huomioon lapsen iän ja kehitystason mukaisesti. Suomi on vuonna 1994 liittynyt eurooppalaiseen yleissopimukseen lasten huoltoa koskevien päätösten tunnustamisesta ja täytäntöönpanosta ja lasten palauttamisesta (SopS 56/1994). Yleissopimus sisältää määräyksiä vieraassa valtiossa annetun päätöksen tunnustamisesta ja täytäntöönpanosta. Kyseisessä tapauksessa lapset asuvat Suomessa ja lasten huoltoa ja tapaamisoikeutta koskeva asia on käsitelty suomalaisissa tuomioistuimissa. Näin ollen sopimuksella ei ole välitöntä merkitystä asian ratkaisemisen kannalta, mutta sopimuksen perusajatus lapsen huoltoa koskevien päätösten laajemmasta tunnustamisesta ja ripeämmästä täytäntöönpanosta ei näytä tässä tapauksessa toteutuneen. Tapaus poikkeaa tavanomaisista lapsen huoltoa ja tapaamisoikeutta koskevista riidoista. Poikkeuksellisissakin tapauksissa oikeusturvakoneiston tulisi lapsen edun turvaamiseksi toimia kohtuullisessa ajassa, alistumatta minkään osapuolen viivytystaktiikkaan. Korkeimman oikeuden ratkaisun jälkeen on syytä arvioida lainsäädännön ja menettelyn kehittämistarpeita. Helsingissä 12 päivänä lokakuuta 2001 Oikeusministeri Johannes Koskinen 3
Ministerns svar Till riksdagens talman I det syfte 27 riksdagens arbetsordning anger har Ni, Fru talman, till behöriga medlem av statsrådet översänt följande av riksdagsledamot Päivi Räsänen /kd undertecknade skriftliga spörsmål SS 976/2001 rd: Är regeringen medveten om att myndigheterna i Finland inte har verkställt det domstolsbeslut om vårdnaden som givits barnets vårdnadshavare och är regeringen medveten om att Finland eventuellt brutit mot de internationella konventioner om vårdnad om barn som Finland förbundit sig att följa? Som svar på detta spörsmål får jag vördsamt anföra följande: Enligt artikel 7 i FN:s konvention om barnets rättigheter skall barnet, så långt det är möjligt, ha rätt an få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem. I Finland är barnets rätt att få vetskap om sin far tryggad genom bestämmelserna i lagen om faderskap (700/1975). Med stöd av lagen om faderskap är äkta mannen barnets far då barnet är fött under äktenskapet. Barnets rätt att bli omvårdat av sina föräldrar tryggas genom bestämmelserna i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983). Enligt nämnda lag bör vårdnaden trygga positiva och nära människokontakter i synnerhet mellan barnet och föräldrarna. Är barnets föräldrar gifta med varandra när barnet föds, är de båda vårdnadshavare för barnet. I det aktuella fallet har fadern och modern till en början gemensamt haft vårdnaden om barnen. Sedermera har vårdnaden om barnen genom beslut av hovrätten anförtrotts modern ensam. Fadern har haft rätt att träffa barnen. Efter moderns död har barnen saknat vårdnadshavare i juridiskt avseende. Moderns kvinnliga sambo har de facto svarat för vårdnaden om barnen. Enligt 14 2 mom. lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt har hon i egenskap av person som står barnen nära haft rätt att anhängiggöra en ansökan som gäller vårdnad om barnen. Även fadern har med stöd av 14 1 mom. nämnda lag haft rätt att anhängiggöra en ansökan med motsvarande innehåll. Enligt det förfarande som föreskrivs i lag har ansökningarna av fadern och av den person som står barnen nära behandlats i tingsrätten. Tingsrätten anförtrodde fadern vårdnaden om barnen. Med anledning av ändringssökande har ärendet behandlats också i hovrätten. Även hovrätten anförtrodde fadern vårdnaden om barnen. Ändring i hovrättens beslut har sökts hos högsta domstolen, som genom sitt besvärstillstånd 20.6.2001 har tagit ärendet till behandling. Enligt 30 kap. 3 rättegångsbalken kan besvärstillstånd meddelas om det med avseende på lagens tillämpning i andra liknande fall eller med hänsyn till en enhetlig rättstillämpning är av vikt att ärendet prövas av högsta domstolen. Domstolens beslut om vårdnad om barn eller umgängesrätt eller frågan om hos vem barnet skall bo kan enligt huvudregeln verkställas genast, även om beslutet inte har vunnit laga kraft. Fullföljdsdomstolen kan dock med stöd av 3 kap. 12 utsökningslagen förbjuda verkställigheten av en dom som inte har vunnit laga kraft eller förordna att den skall avbrytas. I det aktuella fallet har hovrätten och senare också högsta domstolen beslutat att verkställigheten av beslutet skall avbrytas. Om verkställighet av beslut som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt bestäms i lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt (619/1996). Ett ärende om verkställighet behandlas i tingsrätten och 4
Ministerns svar KK 976/2001 vp Päivi Räsänen /kd ett beslut av tingsrätten kan överklagas hos hovrätten. Även verkställighetsmyndigheten kan förordna att verkställigheten skall avbrytas. I det aktuella fallet har fadern i enlighet med det förfarande som föreskrivs i lag inlett verkställighetsförfarandet. Det ärende som gäller verkställighet av tingsrättens beslut om vårdnad har dock förfallit i hovrätten, eftersom tingsrättens vårdnadsbeslut har ersatts med hovrättens vårdnadsbeslut. Verkställighetsmyndigheterna har således inte kunnat vidta verkställighetsåtgärder eftersom ett verkställbart beslut saknas. Verkställigheten kan också förhindras i de fall då ett barn som har fyllt 12 år motsätter sig detta. Om ett barn är yngre än 12 år får verkställighet inte heller ske mot dess vilja, om barnet är så utvecklat att avseende kan fästas vid dess vilja. Denna reglering överensstämmer med artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter, enligt vilken barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. År 1994 anslöt sig Finland till den europeiska konventionen om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn (FördrS 56/1994). Konventionen innehåller bestämmelser om erkännande och verkställighet av beslut som meddelats i en främmande stat. I det aktuella fallet bor barnen i Finland och det ärende som gäller vårdnaden och umgängesrätten har behandlats vid domstol i Finland. Konventionen har därför ingen direkt betydelse med tanke på avgörandet av ärendet, men grundtanken i konventionen, enligt vilken beslut som gäller vårdnad om barn skall erkännas i större omfattning och verkställas i snabbare takt, tycks inte ha förverkligats i detta fall. Ärendet skiljer sig från normala tvister kring vårdnad om barn och umgängesrätt. För att trygga barnets intresse bör rättsskyddssystemet även i extrema fall fungera inom skälig tid utan att utsätta sig för fördröjningstaktik från någon av parterna. Efter högsta domstolens avgörande är det skäl att ta ställning till utvecklingsbehoven när det gäller lagstiftning och praxis. Helsingfors den 12 oktober 2001 Justitieminister Johannes Koskinen 5