KIRJALLINEN KYSYMYS 199/2007 vp Papilloomavirusrokotteen käyttö Suomessa Eduskunnan puhemiehelle Papilloomavirusta vastaan annettava rokote on hyvin nopeasti yleistynyt eri puolilla Eurooppaa. Lähes kymmenen maata on tämän kuluvan kevään aikana liittänyt kansalliseen rokoteohjelmaansa rokotteen, joka suojaa kohdunkaulan syöpää aiheuttavalta virukselta. Kohdunkaulan syöpä on naisten toiseksi yleisin syöpä maailmassa. Rokotteen avulla voidaan säästää tulevaisuudessa taloudellisia resursseja, joita syövän hoitoon kuluu, puhumattakaan inhimillisen kärsimyksen vähentymisestä. Saksa on päättänyt rokotuksesta maaliskuussa, ja Itävalta, Ranska ja Italia ovat seuranneet perässä. Päätökset on tehty nopeasti ilman viivyttelyä, ja nuorten naisten hyvinvointi on koettu monessa maassa erityishuomion arvoiseksi. Vaikka Suomessa itse kohdunkaulan syöpään sairastuu vain noin 160 ihmistä vuosittain ja seulonnat ovat saatavilla, niin kohdunkaulan syövän erilaiset esiastemuutokset aiheuttavat vuosittain miljoonien eurojen kustannukset. Näin ollen rokotteen toivoisi saavan maassamme myönteisen vastaanoton myös päättäjien taholta. Edellä olevan perusteella ja eduskunnan työjärjestyksen 27 :ään viitaten esitän asianomaisen ministerin vastattavaksi seuraavan kysymyksen: Aikooko hallitus ryhtyä toimiin, että Suomessakin otetaan rokoteohjelmaan Euroopassa nopeasti yleistynyt papilloomavirusrokote ja mikäli taloudellisiin syihin vedoten näin ei tehdä, niin aiotaanko edes helpottaa rokotteen yksityistä hankintaa mahdollistamalla osakorvauksen saaminen (Kela) apteekkioston yhteydessä? Helsingissä 18 päivän kesäkuuta 2007 Merja Kyllönen /vas Versio 2.0
Ministerin vastaus Eduskunnan puhemiehelle Eduskunnan työjärjestyksen 27 :ssä mainitussa tarkoituksessa Te, Herra puhemies, olette toimittanut asianomaisen ministerin vastattavaksi kansanedustaja Merja Kyllösen /vas näin kuuluvan kirjallisen kysymyksen KK 199/2007 vp: Aikooko hallitus ryhtyä toimiin, että Suomessakin otetaan rokoteohjelmaan Euroopassa nopeasti yleistynyt papilloomavirusrokote ja mikäli taloudellisiin syihin vedoten näin ei tehdä, niin aiotaanko edes helpottaa rokotteen yksityistä hankintaa mahdollistamalla osakorvauksen saaminen (Kela) apteekkioston yhteydessä? Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa: Papilloomavirusrokote eli HPV-rokote on ensimmäinen ensisijaisesti syövän ehkäisyyn kehitetty rokote. Sukupuoliteitse tarttuvan ihmisen papilloomaviruksen jotkut tyypit voivat harvinaisissa tapauksissa käynnistää prosessin, joka vuosien tai vuosikymmenten kuluessa johtaa kohdunkaulan ja joskus muunkin sukuelinten syövän kehittymiseen. Kahden 15 26-vuotiailla naisilla testatun HPV-rokotteen on osoitettu estävän tiettyjen syöpää aiheuttavien papilloomavirustyyppien aiheuttamia uusia infektioita lähes 100 %:sesti. Nämä tulokset ovat herättäneet toiveita siitä, että estetyt HPV-infektiot näkyisivät aikanaan myös estettyinä syöpätapauksina. Koska HPV-infektion kehittyminen syöväksi kestää vähintään seitsemän vuotta yleensä paljon pitempään näyttöä rokotteen vaikutuksesta syövän puhkeamiseen ei vielä ole. Kahdessa hiljattain julkaistussa tutkimuksessa HPV-rokote esti ensimmäisten seurantavuosien aikana 15 26- vuotiaina rokotettujen naisten kohdunkaulan syövän esiasteista 17 20 %. Vaatimaton teho selittyy tosin osittain mutta ei kokonaan sillä, että osa tutkimukseen osallistuneista oli ehtinyt saada HPV-infektion jo ennen rokotuksia. Koska HPV-rokotteen todellinen vaikutus syöpään ja sen esiasteisiin on toistaiseksi epäselvä, kaksi valtakunnallista asiantuntijaryhmää kansallinen rokotusasiantuntijaryhmä ja tartuntatautien neuvottelukunta tuli loppuvuodesta 2006 siihen tulokseen, että HPV-rokotteen vaikutuksista tarvitaan lisätietoa ennen kuin harkitaan sen ottamista yleiseen rokotusohjelmaan. Tätä lisätietoa kertyy lähivuosina mm. Suomessa tehtävistä tutkimuksista. Vaikka syövän esiasteet aiheuttavatkin potilaille ahdistusta ja yhteiskunnalle kustannuksia, niistä valtaosa paranee itsestään ja loppujen kehittyminen syöväksi asti voidaan lähes aina hoidolla estää. Päähuomio tulisikin kiinnittää itse syövän ja sen aiheuttamien kuolemantapausten ehkäisyyn. Niihin HPV-rokotukset vaikuttaisivat parhaassakin tapauksessa vasta vuosikymmenten kuluttua. HPV-rokotukset aloittaneet maat ovat yleensä asettaneet rokotusiän 11 12 vuoteen, koska rokote tehoaa vain ennen HPV-tartuntaa annettuna. Suomessa vuosittain löydetyistä n. 160 kohdunkaulan syövästä 90 % todetaan yli 30-vuotiailla. Vuosittain tähän syöpään kuolee n. 60 naista, heistä 90 % yli 50-vuotiaita. Jos Suomessa nyt aloitettaisiin 12-vuotiaiden tyttöjen HPV-rokotukset, voitaisiin syöpätapausten vähenemistä odottaa aikaisintaan 20 vuoden ja kuolemantapausten vähenemistä vasta 40 vuoden kuluttua edellyttäen, että rokote estäisi syöpää toivotulla tavalla. 2
Ministerin vastaus KK 199/2007 vp Merja Kyllönen /vas Jos kohdunkaulan syöpää ja sen aiheuttamia kuolemia halutaan vähentää myös seuraavan 20 40 vuoden aikana, on syytä etsiä muita keinoja. Kohdunkaulan syövän seulonnat ovat viimeisten 40 vuoden aikana vähentäneet syövän ilmaantuvuutta ja sen aiheuttamia kuolemia yli 80 %. Seulontojen tavoitteenahan on todeta ja hoitaa syövän esiasteet ennen kuin ne kehittyvät syöviksi. Suomi on onnistunut seulonnoissa paremmin kuin juuri mikään muu maa maailmassa. Esim. väestöltään Suomen kokoisessa Tanskassa todetaan vuosittain kohdunkaulan syöpää ja sen aiheuttamia kuolemia noin kaksinkertainen määrä Suomeen verrattuna. Seulontoja voidaan kuitenkin edelleen tehostaa, sillä niihin osallistuu n. 70 % kutsutuista. Kolme neljäsosaa kohdunkaulan syövistä todetaan niillä 30 %:lla, jotka eivät osallistu seulontoihin. Seulontojen peittävyyttä parantamalla olisi mahdollista vähentää syövän ilmaantuvuutta ja siitä johtuvaa kuolleisuutta merkittävästi. Papilloomaviruksen aiheuttaman tautitaakan vähentämiseen tulee pyrkiä kokonaisvaltaisesti. Mahdollisia keinoja ovat ennen kaikkea seulontojen tehostaminen ja rokotukset. Kansanterveyslaitos on käynnistänyt asiantuntijaselvityksen, jonka tavoitteena on tehdä ehdotuksia papilloomaviruksen torjuntaan tarvittavista toimista ja niiden kiireellisyydestä. Sosiaali- ja terveysministeriö tulee seuraamaan asiantuntijatyön etenemistä tarkasti ja ottamaan kantaa asiantuntijoiden ehdotuksiin. Sairauksien ehkäisyyn tarkoitettujen valmisteiden saattaminen KELA-korvattavuuden piiriin on laaja ja monitahoinen kysymys, joka vaatii yksittäisestä valmisteesta irrotetun käsittelyn. Edellä esitetyt perustelut sille, että HPV-rokotteen ottamista yleiseen rokotusohjelmaan ei ole syytä erityisesti kiirehtiä, pätevät kuitenkin vähintään yhtä hyvin mihin tahansa yhteiskunnan tukimuotoon. Mikäli rokotteen teho syöpää vastaan myöhemmin varmistuu, on erityisen tärkeää saada rokotetuksi seulontoihin osallistumisen myöhemmin laiminlyövät tytöt. Tämä taas edellyttää hyvin korkeaa rokotuskattavuutta, mikä on mahdollista saavuttaa vain sisällyttämällä rokote yleiseen rokotusohjelmaan. Helsingissä 9 päivänä heinäkuuta 2007 Peruspalveluministeri Paula Risikko 3
Ministerns svar Till riksdagens talman I det syfte som anges i 27 i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 199/2007 rd undertecknat av riksdagsledamot Merja Kyllönen /vänst: Ämnar regeringen vidta åtgärder för att vaccin mot papillomvirus, vilket snabbt vunnit terräng i Europa, tas med i vaccinationsprogrammet också i Finland och om vaccinet med åberopande av ekonomiska orsaker inte tas med i programmet, är avsikten ens att underlätta möjligheterna att skaffa vaccinet privat genom att möjliggöra partiell ersättning (FPA) när vaccinet köps på apotek? Som svar på detta spörsmål anför jag följande: Vaccin mot papillomvirus, HPV-vaccin, är det första vaccin som tagits fram framför allt för att förebygga cancer. Humant papillomvirus sprids vid könsumgänge, och vissa virustyper kan i sällsynta fall starta en process som inom några år eller inom några årtionden leder till cancer i livmoderhalsen och ibland också någon annan cancerform i könsorganen. Det har påvisats att två HPV-vaccin som testats på kvinnor i åldern 15 26 år hindrar nya infektioner orsakade av vissa cancerframkallande typer av papillomvirus med inemot 100 procent. Resultaten har väckt förhoppningar om att de blockerade infektionerna med HPV i sinom tid skall kunna ses också i form av förebyggda cancerfall. Eftersom det tar minst sju år vanligen mycket längre innan infektion med HPV utvecklas till cancer, finns det än så länge inte några bevis på om vaccinet inverkar på cancerutbrott eller inte. Enligt resultaten av de två undersökningar som nyligen offentliggjorts förhindrade HPV-vaccinet 17 20 procent av förstadierna till livmoderhalscancer hos kvinnor som hade vaccinerats som 15 26-åringar under de första kontrollåren. Den anspråkslösa effekten förklaras visserligen delvis men inte helt av att en del av deltagarna hade hunnit bli HPV-infekterade redan före vaccineringarna. Eftersom HPV-vaccinets faktiska verkan på cancer och förstadierna till cancer än så länge är oklar kom två expertgrupper på riksnivå den nationella vaccinexpertgruppen och delegationen för smittsamma sjukdomar mot slutet av 2006 fram till att det behövs ytterligare uppgifter om HPV-vaccinets verkningar innan det är dags att pröva om det skall tas med i vaccinationsprogrammet. Sådana ytterligare uppgifter fås under de närmaste åren bl.a. genom de undersökningar som görs i Finland. Trots att förstadierna till cancer skapar ångest hos patienterna och medför kostnader för samhället tillfrisknar största delen av patienterna av sig själva och för de övriga fallen gäller att utvecklingen till cancer nästan alltid kan förhindras med behandling. Den huvudsakliga uppmärksamheten bör därför fästas vid möjligheterna att förebygga själva cancern och de dödsfall den orsakar. Även i bästa fall skulle HPV-vaccineringar ha verkan på dessa först efter flera årtionden. De länder som börjat utföra HPV-vaccineringar har vanligt angett 11 12 års ålder som vaccineringsålder, eftersom vaccinet har verkan bara om det ges före smitta med HPV. Av de ca 160 fall av livmoderhalscancer som årligen upptäcks i Finland konstateras 90 procent hos kvinnor över 30 år. Årligen avlider ca 60 kvinnor av denna cancerform och av dem är 90 procent över 50 år. 4
Ministerns svar KK 199/2007 vp Merja Kyllönen /vas Om 12-åriga flickor nu började vaccineras mot HPV, skulle en minskning av antalet cancerfall kunna väntas tidigast om 20 år och en minskning av antalet dödsfall först om 40 år, förutsatt att vaccinet hindrar uppkomsten av cancer på önskat sätt. Om man även under de följande 20 40 åren vill minska antalet fall av livmoderhalscancer och dödsfall på grund av den, bör man söka andra metoder. Under de 40 senaste åren har screening för livmoderhalscancer minskat förekomsten av cancer och dödsfall på grund av den med mer än 80 procent. Syftet med screeningar är ju att förstadier till cancer skall kunna konstateras och behandlas innan de utvecklas till cancer. Finland har lyckats med screeningarna nästan bättre än något annat land i världen. Exempelvis i Danmark, som har ungefär lika stor folkmängd som Finland, konstateras årligen ungefär dubbelt fler fall av livmoderhalscancer och dödsfall orsakade av den än i Finland. Screeningarna kan dock effektiviseras ytterligare, eftersom ca 70 procent av dem som fått en kallelse deltar. Tre fjärdedelar av fallen av livmoderhalscancer konstateras hos kvinnor inom den 30 procent som inte deltar i screeningarna. Genom bättre täckning för screeningarna kan förekomsten av cancer och dödligheten på grund av den minskas betydligt. Det gäller att på ett övergripande sätt försöka minska sjukdomsbördan till följd av papillomvirus. Tänkbara metoder är framför allt effektivare screeningar och vaccineringar. Folkhälsoinstitutet har initierat en expertutredning där målet är att lägga fram förslag till åtgärder som behövs för att bekämpa papillomvirus. Dessutom klarläggs hur pass brådskande åtgärderna är. Social- och hälsovårdsministeriet kommer noggrant att ge akt på hur sakkunnigarbetet framskrider och ta ställning till experternas förslag. Det handlar om ett omfattande och mångfasetterat projekt när preparat avsedda för förebyggande av sjukdomar skall börja omfattas av FPAersättning. Ärendet måste behandlas fristående från ett enskilt preparat. De grunder som anförts ovan för att det inte är befogat att på något särskilt sätt påskynda upptagningen av HPV-vaccin i det allmänna vaccinationsprogrammet gäller dock i minst lika hög grad vilken stödform som helst som samhället står för. Om det senare bekräftas att vaccinet har effekt mot cancer, är det speciellt viktigt att flickor som senare försummar screeningarna blir vaccinerade. För detta förutsätts i sin tur en mycket hög vaccinationstäckning, vilket kan uppnås bara genom att vaccinet tas med i det allmänna vaccinationsprogrammet. Helsingfors den 9 juli 2007 Omsorgsminister Paula Risikko 5