1992 vp Kirjallinen kysymys 583 Heikkinen: Kiinteistöjen ja asunto-osakkeiden verotusarvojen tarkistamisesta Eduskunnan Herra Puhemiehelle Kiinteistöjen ja osakkeiden arvot ovat laskeneet romahdusmaisesti vuosien 1991-1992 aikana. Vuodelta 1991 toimitettava verotus on valmistumassa. Verotuspäätösten yhteydessä on käynyt ilmi, että esimerkiksi asunto-osakkeiden verotusarvot ylittävät monilla paikkakunnilla niiden todellisen arvon. Edellä olevan perusteella ja valtiopäiväjärjestyksen 37 :n 1 momenttiin viitaten esitän kunnioittavasti valtioneuvoston asianomaisen jäsenen vastattavaksi seuraavan kysymyksen: Onko Hallitus tietoinen, että vuodelta 1991 toimitettavassa verotuksessa kiinteistöjen ja asunto-osakkeiden verotusarvot ylittävät jo niiden todellisen arvon, ja mihin toimenpiteisiin Hallitus aikoo ryhtyä, että verotusarvot voidaan alentaa jo vuodelta 1991 toimitettavassa verotuksessa niiden todellista arvoa vastaaviksi ja että tulevien vuosien verotuksissa huolehditaan, ettei vastaavaa yliarvostusta tapahtuisi? Helsingissä 5 päivänä marraskuuta 1992 Kauko Heikkinen 22005IL
2 1992 vp - KK 583 Eduskunnan Herra Puhemiehelle Valtiopäiväjärjestyksen 37 :n 1 momentissa mainitussa tarkoituksessa Te, Herra Puhemies, olette 5 päivänä marraskuuta 1992 päivätyn kirjeenne ohella toimittanut valtioneuvoston asianomaiselle jäsenelle jäljennöksen kansanedustaja Kauko Heikkisen näin kuuluvasta kirjallisesta kysymyksestä n:o 583: Onko Hallitus tietoinen, että vuodelta 1991 toimitettavassa verotuksessa kiinteistöjen ja asunto-osakkeiden verotusarvot ylittävät jo niiden todellisen arvon, ja mihin toimenpiteisiin Hallitus aikoo ryhtyä, että verotusarvot voidaan alentaa jo vuodelta 1991 toimitettavassa verotuksessa niiden todellista arvoa vastaaviksi ja että tulevien vuosien verotuksissa huolehditaan, ettei vastaavaa yliarvostusta tapahtuisi? Vastauksena kysymykseen esitän kunnioittavasti seuraavaa: Veronalaisiin varoihin kuuluva omaisuus arvostetaan tulo- ja varallisuusverolain 122 :n mukaan käypään arvoon verovuoden päättyessä omistajan hallussa ja sillä paikalla, missä se oli. KäyväHä arvolla tarkoitetaan omaisuuden todennäköistä luovutushintaa. Koska varojen yksilöllinen arvostaminen käyvän arvon mukaan ei käytännössä ole mahdollista, arvostetaan omaisuuserät verotuksessa kaavamaisesti. Varallisuusverotuksessa noudatettavan varovaisuusperiatteen vuoksi kaavamainen arvostaminen johtaa käytännössä käypää arvoa usein paljonkin alempaan arvoon. Kiinteistön arvo määrätään erikseen maapohjan ja rakennusten osalta. Tonttien verotusarvona käytetään noin 70 prosenttia selvitetystä käyvästä arvosta ja rakennusten yksikkökustannukset on laskettu 70 prosentin tasoon keskimääräisistä rakennuskustannuksista. Jos kiinteistön maapohjan ja rakennusten yhteenlaskettu arvo on kiinteistön todennäköistä luovutushintaa suurempi, alhaisempi todennäköinen luovutushinta katsotaan kiinteistön verotusarvoksi. Kiinteistöjen maapohjan verotusarvo perustuu Valtion teknillisen tutkimuskeskuksen selvitykseen rakennusmaan hinnasta. Vuosien 1991 ja 1992 verotusarvot perustuvat vuodenvaihteen 1985-1986 hintatasoon pohjautuviin tonttihintakarttoihin, joiden käyttöönotosta verohallitus antoi vuonna 1987 rakennusmaan arvostuksen yhtenäistämisohjeen. Ohjetta oli sitovana noudatettava ensimmäisen kerran vuodelta 1989 toimitettavassa verotuksessa. Ohjeen mukainen maapohjan tavoitearvo oli 70 prosenttia vuodenvaihteen 1985-1986 hintatasosta, ja tavoitearvoon oli määrä siirtyä asteittain verovuodesta 1988 alkaen. Tavoitearvoja on korotettu 5 prosentilla vuonna 1990. Vuodelta 1991 määrättyjen verotusarvojen yleistaso on 73,5 prosenttia vuodenvaihteen 1985-1986 tasosta, joten 1980-luvun lopun kiinteistöjen arvonnousu ei ole siirtynyt verotusarvoihin. Tonttien verotusarvot ovat vielä alle käypien arvojen, vaikka kiinteistöjen hinnat ovat kääntyneet laskuun vuonna 1991. Valtion teknillinen tutkimuskeskus on verohallituksen toimeksiannosta valmistellut uusia hintakarttoja, jotka tulevat perustumaan heinäkuun 1992 hintatasoon. Uudet hintakartat on mahdollista ottaa verohallituksen sitovan ohjeen perusteeksi verovuodesta 1993 alkaen. VTT:n kehittämä ajantasaistamisjärjestelmä mahdollistaa vastaisuudessa hintakarttojen vuosittaisen tarkistuksen. Rakennusten verotusarvo määrätään rakennuksen jälleenhankinta-arvon ja ikäalennuksien perusteella. Jälleenhankinta-arvona tarkoitetaan vastaavan uudisrakennuksen todennäköisiä rakennuskustannuksia. Ikäalennuksia koskevat säännökset ovat laissa ja jälleenhankinta-arvon perusteista määrätään valtiovarainministeriön päätöksessä. Päätöksen yksikköarvoja on vuosittain tarkistettu rakennuskustannusindeksin nousua vastaavasti. Verovuoden 1991 arvojen korotus oli 5 prosenttia, verovuonna 1992 arvot on tarkoitus pysyttää ennallaan. Kun jälleenhankinta-arvot ovat 70 prosenttia keskimääräisistä rakennuskustannuksista, ne ovat pääsääntöisesti alle todellisten uudisrakennuskustannusten. Valtiovarainministeriön rakennusten jälleenhankinta-arvopäätöksen uudistaminen on vireillä valtiovarainministeriössä ja vero hallituksessa.
1992 vp - KK 583 3 Asunto-osakkeiden käypä arvo määrätään valtiovarainministeriön päätöksen mukaisesti asunto-osakeyhtiön verovuotta edeltävän vuoden tarkistetun nettovarallisuuden perusteella. Päätöksen nojalla vahvistettu asunto-osakkeen verotusarvo ei yleensä ylitä huoneiston todennäköistä luovutushintaa. Verovelvollisen esittämän selvityksen perusteella huoneiston todellisen käyvän arvon ylittävä verotusarvo voidaan kuitenkin alentaa. Valtiovarainministeriön päätökseen eräiden arvopapereiden verotusarvon perusteista on valmisteilla muutoksia vuodelle 1992. Päätöksessä ei enää erikseen rajoitettaisi asunto-osakeyhtiön rakennusten ikäalennusten määrää, jolloin vanhojen asunto-osakeyhtiöiden osakkeiden arvo alenisi. Helsingissä 8 päivänä joulukuuta 1992 Valtiovarainministeri Iiro Viinanen
4 1992 vp - KK 583 Tili Riksdagens Herr Talman I det syfte 37 1 mom. riksdagsordningen anger har Ni, Herr Ta1man, med Er skrivelse av den 5 november 1992 till vederbörande med1em av statsrådet översänt följande av riksdagsman Kauko Heikkinen undertecknade spörsmål nr 583: Är Regeringen medveten om att beskattningsvärdet för fastigheter och bostadsaktier vid beskattningen för 1991 redan överstiger det reella värdet av dessa, och vilka åtgärder ämnar Regeringen vidta för att beskattningsvärdena skall kunna sänkas redan vid beskattningen för 1991 så att de motsvarar det reella värdet och för att man vid beskattningen för de kommande åren skali kunna se tili att en sådan övervärdering inte sker? Som svar på detta spörsmål får jag vördsamt anföra följande: Enligt 122 lagen om skatt på inkomst och förmögenhet uppskattas egendom som hör till de skattep1iktiga tillgångama tili det gängse värde som den hade vid skatteårets utgång i ägarens besittning och på den ort där den fanns. Med gängse värde avses egendomens sannolika överlåtelsepris. Då en individuell värdering av tillgångama till gängse pris inte är möjlig i praktiken, värderas egendomens delar schablonmässigt vid beskattningen. På grund av den fösiktighetsprincip som tillämpas vid förmögenhetsbeskattningen 1eder den schablonmässiga värderingen i praktiken till ett värde som ofta är betydligt lägre än det gängse värdet. Värdet av fastigheten bestäms separat för marken och för byggnadema. Som beskattningsvärde för tomter används ca 70 % av det utredda gängse värdet och priset per enhet för byggnader beräknas till 70% av de genomsnittliga byggkostnadema. Ar det sammanlagda värdet av den mark och de byggnader som hör till fastigheten högre än fastighetens sanno1ika överlåte1sepris, anses det lägre sannolika överlåtelsepriset som fastighetens beskattningsvärde. Beskattningsvärdet för den mark som hör till fastigheten grundar sig på Statens tekniska forskningscentrals utredning av priset på byggnadsmark. Beskattningsvärdena för 1991 och 1992 hänför sig tili de tomtpriskartor som baserar sig på prisnivån vid årsskiftet 1985-1986. För införande av dessa medde1ade skattestyrelsen år 1987 anvisningar om förenhetligande av värderingen av byggnadsmark. Avsikten var att anvisningama, som är bindande, första gången skulie tiliämpas vid beskattningen för 1989. Det normgivande värdet för marken enligt anvisningama var 70 % jämfört med prisnivån vid årsskiftet 1985-1986 och avsikten var att ett normgivande värde skulle införas stegvis från och med skatteåret 1988. De normgivande värdena höjdes 1990 med 5%. Den allmänna nivån för de beskattningsvärden som fastställts för 1991 är 73,5% jämfört med nivån vid årsskiftet 1985-1986. Det innebär att den värdestegring i slutet av 1980-talet som gällde fastigheter inte har beaktats i beskattningsvärdena. Beskattningsvärdet för tomter ligger ännu under de gängse värdena, trots en nedgång i fastighetsprisema 1991. Statens tekniska forskningscentral har på uppdrag av skattestyrelsen berett nya priskartor som baserar sig på prisnivån ijuli 1992. De nya priskartoma kan tas i bruk 1993 som grund för skattestyre1sens bindande anvisningar. Det uppdateringssystem som utvecklats av statens tekniska forskningscentral gör det möjligt att i framtiden justera priskartoma årligen. Beskattningsvärdet för byggnader bestäms på basis av återanskaffningsvärdet och åldersavdraget för en byggnad. Med återanskaffningsvärde avses de sannolika byggkostnadema för en nybyggnad. De stadganden som gäller åldersavdragen finns i lagen och grundema för återanskaffningsvärdet fastställs i finansministeriets beslut. De priser per enhet som fastställts i bes1utet justeras årligen för att motsvara byggnadskostnadsindexet. Under skatteåret 1991 var höjningen av värdena 5%, under skatteåret 1992 blir värdena oförändrade. Emedan återanskaffningsvärdena utgör 70 % av de genomsnittliga byggkostnaderna, ligger de i regel under de reella kostnaderna för en nybyggnad.
1992 vp - KK 583 5 En revidering av finansministeriets beslut om grunder för återanskaffningsvärdet av byggnader pågår vid finansministeriet och i skattestyrelsen. Det gängse värdet för bostadsaktier fastställs enligt finansministeriets beslut på basis av bostadsaktiebolagets justerade nettoförmögenhet för det år som närmast föregår skatteåret. Det beskattningvärde för bostadsaktier som fastställts med stöd av beslutet överstiger i regel inte detsanoolika överlåtelsepriset för lägenheten. På basis av den skattskyldiges utredning kan dock ett beskattningsvärde som överstiger det reella gängse värdet för lägenheten sänkas. Ändringar i finansministeriets beslut om de grunder enligt vilka värdet på vissa värdepapper fastställs är under beredning för 1992. Enligt beslutet begränsas antalet åldersavdrag för ett bostadsaktiebolags byggnader inte längre separat, vilket innebär att värdet av aktierna i gamla bostadsaktiebolag sjunker. Helsingforsden 8 december 1992 Finansminister Iiro Viinanen