De bästa åren 2

Transkriptio

1 Kapitel 2. Jul 1982 Eva och barnen reste till Hamburg för att fira jul tillsammans med farfar och farmor samt med farbröders familjer. I år Eva och barnen var hos Helmut. Tidigare år de brukade samla hos José och Hilda. Det är ju roligt att variera lite. Arthurs familj sov hos José och Hilda. På julafton Eva och Arthur hade ögonspel och tittade varandra i smyg. Eva vågar inte ens tänka hur Karina skulle reagera om hon skulle veta att i försommar 1980 hon har älskat med hennes gubbe. Det skulle säkert bli en riktig kvinnoduell. Karina är mycket energisk och tuff kvinna. Just nu Karina är gravid. Förlossningen är beräknat att ske någon gång i februari Direkt när Jim hade sett hennes mage, då kände han konstig känsla; som om där skulle finnas något mycket speciellt. Han skojade att inne i mage det finns bara tegelsten och det är mycket farligt. Detta kom helt spontant ur hans mun. Kanske inne i hans undermedvetande det finns något speciellt och just sådana dolda saker är mycket oroande då det gäller Jim-Adolf. Ingen kan ens ana att vilken dominoeffekt kan den här pojken orsaka Januari 1983 Mitten av januari Raymond Brandzer blev frisläpp från fängelset och då Jim satt bredvid sin far och lyssnade spännande fängelsehistorier. I fängelse Raymond har gjort en minnesbok; Gefängnis Erinnerung. Där skrev han livet i ett fängelse och längtan till kvinnans närhet. Han kan inte ens ana vad har hänt; frun har legat med brorsan och sonen har dödat två klasskompisar. Visst han har läst från tidningen om Mikael mordet alldeles närheten av Grenzstein skolan. Han blev orolig om hans barn skulle drabbas och kan inte ens tänka att mördaren är hans egen son. Han har också läst efterlysningen av Mark. Såklart hans misstankar går till östtyska Stasi, att deras agenter kan mörda oskyldiga västtyska barn. Det är just Stasis fel att han och Retkutsenkos hamnade i fängelse. Av konstig anledning Jims favoritfilm är just nu Flykten från Alcatraz. Han brukar då och då leka fängelse tillsammans med sin lillasyster; de bildar celler av stora madrasser och de försöker rymma precis som i filmen. Raymond har börjat fundera att flytta från Berlin för att börja ett nytt liv. Det har också Eva funderat eftersom arbetskompisar har börjat berätta elaka osanna rykten om kåkfararens hustru. De har också blivit rädda för den mystiske mördaren som har dödat Jims klasskompis och den ene har försvunnit. Stackars Eva och Raymond inte kan ana att mördaren finns inom familjen. Om de skulle veta det, då skulle det vara enklare söka vård för sonen. Först Eva funderade att ta skilsmässan men sedan tänkte hon på barnen. Hon beslöt att förlåta sin make. Egentligen Raymond hade god tanke för att hjälpa östtyskar. Raymond ändrade lite grann sitt efternamn genom att ta bort bokstaven Z. Här och med hans familj heter Brander. Här och med Brandzer är historia. Även övriga släktingar gjorde likadant för att ingen skulle koppla dem till Fängelse Raymond. Raymond och Eva började allvarligt planera att flytta i ett nytt land. I fängelse Raymond läste mycket om olika europeiska länder och han blev förtjust i Finland eftersom landet ligger långt borta från Tyskland samt Finlands andra officiella språk är svenska det vill sägas släkt till tyskan med många gemensamma lånord. I fängelse Raymond hade svenska och finska språkkurser. Han tyckte att det är ganska lätt att lära svenska eftersom flera ord är det samma. Eva tyckte att det vore trevligt att flytta till tusen sjöarnas land eftersom där finns rena och gröna skogar. Hon har hört att finnar är hederliga. Om man inte skulle trivas så man kan ju återvända. Den 19 februari Arthur och Karina fick en liten tös som döptes till Jennifer. I april Raymond reste till Finland för att se om det skulle vara bra idé att flytta dit. Han flög till Helsingfors-Vanda och där hyrde han en bil och åkte till Tusby för att kolla villatomter. Han blev inte intresserad eftersom de låg ganska långt borta från all service. Några tomter var rena rama lervälling. Därefter han åkte till Kervo för att kolla hyreslägenheter. Han tyckte att husen var fula och priset var alldeles för höga trots han är miljonär. Därifrån åkte han tillbaka till Helsingfors-Vanda flygplatsen och flög till Uleåborg för att kolla om norra Finland har något att erbjuda. Framme i Uleåborg han gick i ett stort kontorskomplex för att söka jobb men det fick han inte så bra på grund av att han inte kunde så bra svenska eller finska samt han är tysk. Företagets chef var mycket otrevlig mot honom och sade: Det räcker att ni tyskar brände ner halva Lappland... Ulos vitun sakemanni!" Då sa Raymond med sin dåliga finska: Det här glömmer jag aldrig! Och gick ut och slängde dörren efter sig. Sedan han kollade några broschyrer om den lilla staden Kajana som han hade tagit med sig från flygplatsen. Han hade tur att det gick flygturer till dit, och bestämde sig flyga dit och utforska lite mer på denna kajanaländska stad som verkar vara mysig liten stad.

2 Där framme han gick till Kajana arbetskraftsbyrå för att söka jobb. Det fanns ett ledigt jobb i polishuset, nämligen polisen i Kajana söker en duktig lokalvårdare. Han blev intresserad. Det låter ju lite speciellt att jobba på polishuset fast man är bara lokalvårdare. Han ringde hem till Berlin och frågade sin fru om hon verkligen kunde tänka sig att flytta till norra Finland. Hon var positiv till ett nytt liv i Norden med midnattssol. Därefter han reserverade arbetet och sedan han tittade bostäder. Han hittade en mysig 60-tals villa i stadsdelen Purola på gatan Lamminkatu. Huset är ett vitt trähus. Han bestämde sig köpa villan. Inom promenadavstånd det är en skola, och där kunde ungarna börja. Han köpte huset kontant och därför husets förre ägare blev förvånad att köparen var så förmögen. Familjen Brander har ju inte ont om pengar precis. Raymond hade tur att tjänstemannen i fastighetsförmedlingen kunde bra tyska. Sedan flög han tillbaka till Västberlin för att förbereda flytten. De flyttar i början av juli. Eva och Jim var positiva att flytta till Finland men Vivi lade käppar i hjulet, men till slut hon fick ge upp. Slutet av april hela familjen reste till Kajana för att bekanta sig på deras nya hemstad. De tog den gamla hederliga gasturbinfärja Finnjet från Travemünde till Helsingfors och sedan körde de norrut till Kajana. Eva tyckte att det är mycket vackert i Finland och undrar på att varför de har aldrig semestrat där. Nu hon är på väg att bli en av Finlands invånare, en Finlands tyska. Det kändes konstigt att här finns inte lika mycket motorvägar och det är mindre trafik. Visst är det lugnare tempot här men motorväg kunde i alla fall gå genom landet för att resande skulle vara smidigare. Vid skolavslutningen läraren Elfriede grät helt öppet eftersom hennes favoritelev slutar. Hon skulle ha velat krama Jim men det ville inte han. Om läraren skulle veta om Jims mörka hemlighet då skulle hon jubla att han slutar. Början av juli det var dags för flyttning. Då kände Jim lite vemod att lämna sitt kära Berlin men samtidigt han vill uppleva något nytt. Jim är både konservativ och liberal det vill sägas han vill bevara det gamla men samtidigt uppleva nya saker. Konservativ är han absolut inte då det gäller Berlinmuren. Direkt när muren är riven då skulle han vilja komma tillbaka, men sådant händer väl inte... Väntan av flyttbilen Branders rastade hunden i en park som ligger bakom huset. Jim gick till en kulle och tittade mot det håll där Nancy bor och då kände helt nya känslor; han fick en droppe i ögonkanten. Han börjar känna kärlekskänslor till henne men alldeles för sent. De kommer aldrig mer ses igen. Jim har ingen möjlighet träffa henne eftersom flyttbilen kan komma när som helst. Han sade för sig själv: Auf Wiedersehen Berlin! Han tänkte att om saknaden skulle bli alldeles för stor då kunde han rymma till Berlin och ta henne. Då när alla varorna var inne i flyttbilen och Raymond hade lämnat tillbaka lägenhetsnycklar då satte de i bilen och körde efter flyttbilen till Travemünde. Hunden vägrade komma i den glöd heta bilen eftersom det var högsommarvärme. Då Raymond skrattade: Tänk om det skulle finnas harar i bilen? Då Jims tankar gick till den forna kaninen men tanken gick bort lika fort som den hade kommit. Han är glad att kanin fick ett nytt hem. Han har ingen som helst aning att kanin hade varit i hans magsäck som han har bajsat ut för länge sedan. Kanske det är bäst att han inte vet för mycket. Sent på eftermiddag de var framme i Travemünde och färjan avgick på kvällskanten. Det tar mycket länge köra med bil från Västberlin eftersom det är få vägar västerut och man ska stanna på gränsen mellan Öst- och Väst-Tyskland. Vägen mellan Västberlin och Väst-Tyskland man får inte lämna eftersom vägen ligger ju inne i DDR. Från båten vinkade de till det gamla hemlandet. Hytt värdinnorna berömde hunden. Säkert tänkte de att hunden bara smutsar ner och det blir mer jobb. På färjan Jim och Vivi gick till bollhavet fast Jim är redan 13 år. Lite senare kom lektanten som sade till honom att bollhav är bara för småbarn men Jim ignorerade henne eftersom han ville vara bland de färggranna bollarna. Jim bara lyssnade och sade ingenting. Hon sade samma på finska, svenska, tyska och engelska men Jim bara teg. Till slut hon tröttnade på att tjata och gick i sin väg. Säkert hon trodde att det var en hörselskadat autistisk person. Jim hoppade tillbaks bland dessa små bollar. Han sade inte ett ord till sina föräldrar att lektanten hade försökt köra ut honom. Efter en lång körning på riksväg 5:an Branders kom till Kajana. Detta är deras nya hemstad långt borta från Västberlin. Då när Raymond hade öppnad dörren till deras nya hem, då Eva nästan svimmade eftersom huset var rena rama svinstia. Husets förra ägaren hade inte städat efter sig. Eva var mycket arg, ledsen och besviken eftersom hon själv hade städat mycket noga lägenheten i Berlin och sedan man får sådant

3 som tack. Allra först Eva och Raymond fick snabbstäda villan innan de kunde ta in möbler. Kylskåpet var fullt av matrester och på hall golvet det låg massor av gamla reklamblad. Raymond fick måla om taket i vardagsrummet eftersom den var gul av tobaksrök. Lite senare kom en hälften flintskallig engelsktalande man för att hjälpa med inflyttningen. Såklart han fick hjälpa att bära in sängar och soffor. Mannen presenterade sig till Charles Brick och kommer från Swansea i Wales. Han hade flyttat hit ett år sedan. Han bor nästan i granne och har två barn som är jämnåriga med Jim och Vivi; Gunther och Einar. Han är gift med brunkrulliga Agatha. I samma hus med Charles familj bor hans bror Ken med sin familj samt deras mor Fanny. I kväll när samtliga varor var på plats, då Branders tog kvällspromenad längs lugna gator i Purola. Mitt i området det är en liten livsmedelsbutik som heter Purolan K Valinta därifrån man kan snabbt köpa i fall någonting tar slut så man slipper åka längre bort. I augusti Jim och Vivi började i skolan Keskuskoulu som ligger inom promenadavstånd. Jim ville gå sjätte klassen en gång till eftersom han har lite svårt i matematik och ville lära sig finska språket innan han börjar på högstadiet. Gunther Brick är annars likadan som Jim men han kan absolut inte döda någon och är mycket lugnare men under tidiga barndomsåldrar han har gjort små bus men det var inte så allvarligt utan det var typ Emil i Lönneberga. Jim och Gunther blev kompisar ganska snart. Redan om en månad Gunther upptäckte konstigheter i Jims uppträdande; då Jim blir irriterade då hans blick svartnar och blir skrämmande. Gunther ska hålla honom på ögat. Han ska ta det försiktigt med Jim-Adolf Brander och där gör han helt rätt i. Gunther fick en idé att börja skriva en berättelse om konstiga typer och Jim kunde vara bra idé källa. Jim och Gunther hamnade i samma klass så det är lätt för Gunther att få idéer till berättelsen. Gunther kan inte ens ana att hur lång blir berättelsen och vad han får upptäcka av sin kompis. Vivi började på tvåan. Mellan- och högstadiet ligger andra sidan av skolbyggnaden. Skolbyggnaden är gammal och sliten. Här har de flesta kajanabor fått sina kunskaper för livet. På rasterna Jim och Gunther umgicks med varandra. Deras gemensamma språk är engelska eftersom det är den enda främmande språk som Jim kan bäst. Ibland Gunther lär honom några ord walesiska och Jim lärde honom tyska. Jim är en stor Tysklands vän och därför några andra elever brukar då och då lite små reta honom. De kallade honom för nazist på grund av hans andra namn och hans ursprung. Oftast Jim brukar spänna upp sina muskler och säga på engelska eftersom han inte än kan finska: If I m is nazi so shut up I m very strong, so shut up! Då hans ögon svartnar men som tur han lugnar sig fort eftersom andra elever verkar vara så pass förnuftiga och lämnar honom ifred på grund av rädslan. Ingen kan ana att den här svarthårige killen har dödat två personer i Berlin. I skolan Jim är rastlös eftersom han inte kan finska och har den där förbaskade psykopatin som funktionshinder; man kan säga att Jim-Adolf Brander är hälften psykopat och hälften normal. Han är mycket duktig på att dölja sin mörka sida. Om han skulle vara ännu klokare, då skulle han självmant söka hjälp för att bli botat av besväret. Eftersom verkligheten är det som det är så det blir inget vård och hans föräldrar vet ingenting om sonens allvarliga besvär. Så fort hans inre susande ljud i huvudet ökar, då han börjar slingra sig och känner obehag. Det är meningen att Jim och Vivi skulle få hemspråks undervisning samt stödundervisning i finska men Kajana stad har inte råd till det. Visst lärarna försöker ge extra stöd till Jim och Vivi. I finska skolorna det är obligatorisk svenskundervisning. Jim hade lätt att lära sig svenska. Han har ett stort intresse av att lära sig tala och skriva olika språk. Svenska han lärde snabbt eftersom detta är också ett germanskt språk det vill sägas släkt med tyska. Vissa ord är likadana i de båda språken. Några av hans nya klasskompisar små mobbar honom men han försöker ignorera det men det är svårt. En höstdag en kille i parallell klass hade snattat kondomer från en stormarknad på närheten och gav dessa stulna kondomer till Jims klasskompisar som i sin tur gav dem till honom. Som man kan nästan gissa, Jim började skrämma tjejer med gummin. Då när han tröttnade på det då han gav preventivmedlen tillbaks till den person som hade gett dem till honom, men han stoppade kondomerna i Jims skolbänk. Då Jim fick panik och kastade dem ut och då gummin blev liggande mitt i golvet i klassrummet och i samma ögonblick kom in religions lärare, en gammal knarrande kvinna som blev chockat att det ligger sådana syndiga saker på golvet, och frågade med sin knarrande röst att vem har gjort det här. Då någon i klassen ropade att det är Jim. Då Jim började stamma med sin usla finska: Minä ei kondomi. Läraren gav en order att han ska omedelbart till rektors expedition för att klara upp det inträffade. Det hjälpte inget annat än att lyda och gå svans mellan bena. Som tur att rektorn kunde lite grann tyska och engelska så Jim kunde klara upp det inträffade. Rektorn verkade vara irriterande auktoritär och därför Jim funderade om han skulle mörda honom men det skulle han inte klara av eftersom rektorn är storväxt och någorlunda muskulös.

4 Jim berättade för rektorn som det var att han hade blivit mobbat. Rektorn ringde hem och berättade om det inträffade. Eva var hemma för tillfället och försvarade sin son att det måste vara så att pojken har blivit mobbat. Hon sade det på enkel tyska för att rektorn skulle förstå och det gjorde han. Jim var mycket nära hamna i kvarsittning om inte mamma skulle ha berättat om sin son att han alltid har varit känslig för yttre påverkningar. Efter samtalet Jim berättade för rektorn att vilka hade gett kondomerna till honom. Sedan kunde rektorn nysta fram snattaren som fick portförbud till varuhuset. Såklart några av Jims klasskompisar började kalla honom för bedragare eftersom han hade tjallat. Gunther följde diskret situationen för att lära känna Jim och få mer material till berättelsen. Ibland på rasterna Gunther uppmanade Jim att började på Karatekurs. Då Jim påstod att han redan har gått sådan kurs. Gunther tror inte på det eftersom Jim verkar vara fegis och blyg. En höstdag på rasten när kondomsnattaren, en viss Heikki, hotade Jim att han skulle få ordentligt stryk, då Jim fick en idé; lockade honom bakom en sidobyggnad och där han plötsligt knivhögg honom och skar upp halsen. Sedan Jim övertäckte kroppen med löv så att ingen skulle hitta kroppen för tidigt. Även nu Jims höstjacka blev blodig. Han tog av sig jackan och skrynklade den så att ingen såg blodfläckar och efter skolan han brände upp sin jacka i en park på närheten. Hemma han låtsas grät att stora pojkar hade skärt sönder jackan. Hans föräldrar inte kunde ringa till skolan på grund av språk svårigheter. Om en vecka skolvaktmästaren började kratta löv och hittade Heikkis kropp under lövhögen bakom sidobyggnad. Han ringde polisen men det fanns inte så mycket ledtrådar eftersom det hade regnat och Jim hade på sig handskar. Återigen Jim hade tur. Det här är mycket skrämmande att han aldrig hamnar fast och få vård. Jim blir bättre och bättre att hantera samvetet så att han inte tänker om sina gärningar men samtidigt det inre suset ökar sig i hans huvud. På grund av rastlöshet Jim fick gå några gånger hos familjerådgivningen för att diskutera med psykologen om saker och ting samt göra tester. Där fick gå hela familjen. Sådan tur att det fanns en psykolog som kunde bra tyska. Efter psykologbesöken Raymond skojade att det var ett under att man inte behövde visa upp underbyxor eftersom detta liknade mycket på en polisförhör. Istället för poliser det fanns ihilistiska psykologer, det vill sägas auktoritära personer som vill stå ovanför den lilla människan. sådana auktoritära småaktiga tjänstemän Raymond brukar kalla för ihilist. Psykologen tyckte att det vore bäst för Jim att byta skolform. Grundsärskola vore bra för honom eftersom då läraren skulle ha mer tid för honom och då skulle han få special hemspråks undervisning samt individuellt anpassat finsk stödundervisning för att han skulle lära språket bättre. Jim tyckte att det lät bra. Eva var lite orolig eftersom då skulle det var risk att pojken skulle hamna bland handikappade barn och då även han skulle känna sig väldigt handikappat. Vad mor Eva inte vet, pojken är mer än handikappat och skulle behöva vård istället för särskola. Då när Eva hade sagt sin oro om handikappade, då psykologen höjde upp sina ögonbryn och sade: Det är inget fel att var med handikappade eftersom även dem är människor. Då Eva nickade och stammade att så menade hon inte utan pojken kan känna sig efterbliven om det skulle finnas massor av rullstolar omkring. Psykologen berättade att Jim inte hamnar i sådan särskola utan i klassen finns lätt utvecklingsstörda personer. På julavslutningen samtliga klasser samlades i festsalen för att lyssna på julsånger och ord av rektorn. Rektorn höll en minnestal om den mördade Heikki utan att kunna ens ana att mördaren finns bland åhörarna. Jim bara flinade då rektorn nämnde Heikkis namn. Diplom delades till några elever på grund av olika prestationer. Esa i Jims klass fick också ett diplom. Då när han ropades till scenen då plötsligt Jim skrek hals över huvud: "Jee, Esa Lehtinen!" Fast han hette inte så i efternamn. Jim är impulsiv och kan få mycket konstiga idéer. Alla i festsalen började gapskratta när denne svarthårige tysken plötsligt ropade halsöverhuvud. Lite senare när en flicka med rutig kjol stod bredvid Jim, då kunde han inte hålla sina fingrar i styr och lyfte upp kjolen och sa: Haa, Ich bumsen! Då en äldre lärarinna tittade surt på honom och slog mot fingrar: Hyi, häpeä! som betyder fy skam. Detta var sista gången för Jim att vara i Keskuskoulu normalklass. Efter jul Jim börjar i grundsärskolan som finns i samma skolbyggnad men andra sidan av byggnaden. Bara en liten flygel står mellan Vivis klass och särskolan. Egentligen Jim-Adolf borde placeras i ett isoleringsskola och låsa samtliga rum och kasta nyckeln i Uleträsk. Året 1984 Efter jul Jim bytte skolform. Han inte behövde byta skolbyggnad. Sådan tur att särskolan finns i samma byggnad. Gunther fortsätter i Jims gamla klass 6B. Fortfarande de brukar umgås med varandra på rasterna. Jim

5 påstår för honom att det inte är den sedvanliga särskolan utan skola för de särskild begåvade personer. Jim är någorlunda intelligent men han skulle behöva vård men det är svårt eftersom han inte vågar prata om det inre suset. Skolsköterskan kan bra engelska och någorlunda tyska så språket är inget hinder. Jim vill inte bli stämplat som tokig. Jim påstod för Gunther att i den nya klassen går bara riktiga mafiosos samt blivande poliser. Såklart Gunther tror inte på sådant men han låtsas tro på hans fantasier för att få mer material till berättelsen. Om allting går enligt planer då kommer han publicera novellen som bok. Gunthers farmor Fanny brukar hjälpa honom att skriva levande. Hon själv har skrivit mycket på sina ungdomsår. Hon har gjort berättelsehäften som hon skänkte till Swansea huvudbiblioteket. Fannys noveller är skrivna på levande walesiska så de är värdefulla kulturskatter. Nu hon vill lära sitt barnbarn skriva både på engelska och walesiska. Redan nu Gunther är mycket skicklig skrivare. Gunther vågar inte berätta för Jim att han skriver om det som han säger eftersom Jim har den skrämmande stickande blicken. Övrigt Jim är trevlig och det är roligt att lyssna honom men inte bli som offer. Om man blir osams med honom då han lätt kan döda, övrigt han gör inte det. Gunther har uppfostrats att vara diplomatisk. Därför Jim tror att Gunther är dum och lättlurat men där har Jim fel. Jim bestämde sig att använda sin kompis som ett slags personliga assistent för att bygga upp sin maffia känslan. Gunther har redan genomskådat Jims tankegång men han vill i alla fall göra som han vill. Gunther tycker att det är synd att andra i klassen var lite taskiga mot Jim och därför han vill umgås med honom. I februari och mars månad Jims klass brukade titta mycket på teve eftersom det var OS i Sarajevo. Jim är inte intresserad av idrott och då brukade han små sova när andra tittade på teve. I smyg höll han tummarna för de tyska skidåkare medan hans klasskompisar hejade Finland. Jim är en stor Tysklands vän. Hans kärlek till sitt födelseland har ökat den senaste tiden. Då när han bodde i Tyskland då kände han inga speciella känslor till sitt land men nu han känner stolthet att vara tysk. Tänk om Jim-Adolf skulle få makten i ett land, då det skulle bli precis som hans välkända namne gjorde under andra världskriget. Jim brukar översätta varenda text till tyska eller tvärtom. Tack vare detta han har redan lärt mycket finska. Han tycker att här i särskolan det är lite bättre atmosfär. Hans nya klasskompisar är snälla och vill veta massor av saker om Tyskland. Jims sexualitet har börjat vakna rejält. Varje dag i skolan han ser en romantisk scen på live, nämligen klasskompis Tiina och parallell klassens Jouni brukar dagligen hångla med varandra på skolkorridoren. Jim brukar få vårkänslor då han ser de två hånglas och samtidigt han blir lite vemodig att han inte har någon flickvän. Den enda tjejen som han är förtjust, bor kvar i Berlin men han har inga kontakter till Nancy. All sannerligen andra killar omringar henne. I höstas Jims gamla klasskompisar i Berlin skickade ett brev till honom. Nancys brev Jim har redan otaliga gånger kysst fast det stod ingenting om kärlek men ändå han blir upphetsat av hennes korta brev. Jims gamla klasskompisar och läraren skrev att de längtar efter honom och frågade när kommer ut tidningens Finland-nummer. Jim svarade att tidningen aldrig utkommer mer på grund av porto kostnader. Såklart rike mans son skulle ha råd till porto men ofta just de rika är allra snålaste. En vårdag när Jim var ensam hemma då blev han kättjefull och klädde av sig naken. Sedan han gick i garderoben. Där juckade med en maskot hare som mor och far hade vunnit i tivoli och sedan Jim fick den som leksak. Nu är den verkligen som en leksak nämligen sexleksak. Jim smekte den mjuka gulvita maskoten så mycket att den blev trasig och fyllnaden började komma ut. Lite senare han reste sig upp. Sedan han klädde sig upp igen. Han började mer och mer längta efter Nancy men det är omöjligt träffa henne på grund av den stora avståndet. Nu när hans sexualitet har vaknat så han har börjat se mardrömmar om några konstiga tegelstenar som blockerar honom och sedan det studsar fram en stor säck som sväljer honom och inne i säcken det är hett lava. I denna fas han vaknar och är svettig. Jim har börjat drömma om han skulle någon gång få hångla med tjejer i buskage. I Jims klass går bara två tjejer och den finaste Tiina är ju redan upptagen. Den andra är svarthåriga Virpi. Jim tänder inte i svarthåriga. Han är svag till blondiner. Virpi är troligen same härkomst. Jim själv är också svarthårig men ändå han tänder i blondiner. Han vågar inte flörta till Tiina eftersom Jouni verkar vara tuff och maskulin. För Gunther Jim har ljugit att han har redan otaliga gånger legat med tjejer. Gunther tvivlar på det men spelar dum. Han lyssnar gärna på Jims lustiga historier. Jim själv tror på allvar att Gunther tror på honom och tror att kompis är dum i huvud. Senare i våren Raymond köpte en grön furu villa, ett så kallat frontman huset, med vita knutar i det lilla samhället Sukeva söder om Kajana vid riksväg 5:an mittemellan Kajana och Idensalmi. I juli de flyttade i huset. Det gamla huset i Kajana de hyrde till en familj. Raymond är en stenhård

6 affärsman. Sukeva ligger ganska långt borta från Kajana men det går bussar. Jim och Vivi fick busskort från skolan så de slapp byta skola. Deras nya hem ligger ganska nära riksvägen så de slipper gå så långt. Jims och Vivis rum finns i andra våningen. Det är den första gången när de fick egna rum. Jim kan inte ens ana att vad komma skall och hur och vilket sätt han kommer flytta från föräldrahemmet men vi går inte före i berättelsen. I början Jim vågade inte riktigt sova i sitt rum eftersom han var rädd för spöken tills han hade sett nattdröm där han själv var ett spöke och hjälpte en blondin att hitta en kille. I drömmen tjejen hade konstig futuristisk klädsel av aluminium. Jim tyckte att drömmen var mycket konstig; drömmen började från en röd tegelvägg i en källare med stora säckar och eldsflammor. Drömmen slutade tills han hade blivit spöke som osynligt följde efter en blondin. På morgon när han hade vaknat upp då ritade han drömmen på pappret för att inte glömma det. Så länge han inte kan rita människor utan dessa blir som streckgubbar med lustiga cylinderhattar. Spöket han ritade med svagt streckade linjer. Jim fick en konstig idé att försöka lära sig sova utan tröja. Det blev svårt att vänja sig sova utan tröja eftersom snoppen började stå upp. Såklart detta är irriterande eftersom han inte blir av sin konstiga fläskrumba; han inbillar sig att han är tjock fast det är han inte. Visst han har liten kalaskula men inte har övervikt. Häromnatten utan tröja han smög till vardagsrummet i första våningen. Där lade han sin nattröja på en liten kista och sedan gick tillbaks i sitt rum. Raymond råkade höra till sovrummet, som ligger vägg i vägg med vardagsrummet, att någon smyga bakom väggen. Han nästan kunde gissa att det måste vara sonen. För säkerhets skull han gick dit för att kolla läget, att det inte var inbrottstjuv. Han såg Jims nattröja ligga på den lilla kistan av trä bredvid den runda kakelugnen. Han tog tröjan och flyttade den till soffan. Sedan han gick till andra våningen för att kolla att vad sonen håller på med. Han såg sonen låtsas sova utan tröja och täcket låg på golvet. Han lyfte upp täcket och lade den på honom för att han inte skulle frysa. Han frågade: Jim, Schlafen du? Jim svarade inget och låtsas sov. Direkt när Raymond hade lämnat Jims rum och gått till sovrummet att fortsätta att sova, då Jim reste sig upp för att hämta tröjan eftersom han inte är van att sova utan tröja. Han smög till vardagsrummet men hittade inte sin tröja och blev svettig att vad han ska göra nu. Han måste kunna sova för att inte vara trött i skolan. Sedan han såg tröjan på soffan och klädde upp den och gick i sitt rum för att sova. Vid frukostbordet Raymond tog upp det nattliga äventyret: In heute Nacht, det spökade här! Eva och Vivi frågade att hur då spökade, då svarade han: Jo, Jims nattröja låg på kistan i vardagsrummet och han sov utan tröja. Detta är en riktig nyhet inom familjen eftersom vanligtvis Jim brukar inte ens ta av tröjan när andra är närvarande. Raymond sa till Jim att visst det är skönt sova utan tröja men då det är risk att man får hårigt bröst. Slutet av juli Branders åkte till Tyskland för att träffa släktingar. Nu såg de för första gången Arthurs och Karinas dotter Jennifer som är ett år gammal. Förra året de hann inte besöka i München på grund av flyttning. Arthur och Raymond har inte heller sett varandra sedan han blev frisläppt. Nu har han mycket att berätta om livet i fängelse. Han kan inte ens ana att frun och brorsan har haft sex medan han satt bakom lås och bom. Då när Raymonds familj kom hos Arthur, då Karina och Jennifer var utanför huset och väntade på sina sommargäster. Då Jennifer tittade länge på Jim och slutligen frågade: Wer ist diese? Karina svarade: Er heißt deine Kusine Jim-Adolf Då Jennifer sade: Ich lieber Jim-Adolf! Då det kom massor av konstiga tankar i Jims huvud och alla dessa tankar dög upp med jämna mellanrum och han blev mer och mer yr av sina konstiga funderingar. Bröderna Retkutsenko blev frisläppta våren I fängelse de hade planerat noga att efter frisläppning de skulle fly till väst men inte från DDR utan från norra Sovjet. De skulle inte ha någon framtid i DDR eftersom hela tiden Stasi skulle vara på hälarna men i Sovjet de har det lite lugnare eftersom deras två bröder jobbar som KGB agenter. Så det är alltid bra att ha bra kontakter. Såklart Igor och Ivan blev glada att det inte blev speciellt lång fängelsedom. Det finns folk som får sitta ännu längre. Bröderna Retkutsenko hade tur att deras KGB bröder hade pratat varmt om dem att de inte är så farliga för kommunismen. Efter frisläppning Igor och Ivan fick tillstånd att resa till Leningrad i Sovjet för att träffa sina föräldrar och bröder. Där framme Sergej och Boris hjälpte dem fly till väst och hänvisade till Sovjet norska gränsen eftersom där finns mycket skogar och på natten det är löjligt enkelt att gå över gränsen. Eftersom Norge är ett Natoland så knappast de skulle bli utvisade. Sergej och Boris vet mycket om gränsövervakning och dess brister eftersom de jobbar på KGB. Även

7 Igor och Ivan känner till gränsvakternas rutiner men vid olika gränsövergångar det kan variera rutiner men å andra sida där uppe i norr det kan vara lite slöare eftersom där bor inte så mycket folk. Boris och Sergej påstod för sina förmän att de skulle skjutsa sina bröder till hamnen i Murmansk där de skulle börja arbeta. Detta är bara svep skäl. Igor och Ivan fick kompass och en bra karta över nordvästra hörnet av Sovjet för att de skulle kunna gå mot rätt riktning. Vid gränsen de måste vänta till natten och sedan i skydd av mörker de kryper under taggtrådar på gränszonen och samtidigt de måste se upp larm trådar samt eventuella minor. Allting gick som tåget och de klarade sig till norska sidan. Därefter de promenerade till Kirkenes som är Norges östligaste stad. De har tänkt sig flytta dit för att kunna se sovjetisk teve fast den är full av propaganda. Framme i Kirkenes de anmälde sig till myndigheter och påstod att de är sovjetiska flyktingar och vill ha asyl i Norge. Självklart de fick stanna eftersom Norge är ju Natoland och kalla kriget är på gång. Sedan de råkade gå ini en blomsterhandel för att fråga expediten att var de kunde bo tillfälligt. De hade tur att den kvinnliga expediten var ägare till butiken och har ett bra hjärta för flyktingar. Hon heter Boel Lindefoss. Hon blev på en gång förtjust i Igors lilla hakskägg. Hon har länge varit singel. Hon har svårt hitta en seriös man. Hon har bara mött riktiga snuskhumrar som vill bara en sak av kvinnan; det som finns mellan bena. Bröderna fick bo hos henne. Nu äntligen hon skulle få sällskap av två trevliga maskulina män. Även Igor tyckte att nu han har mött den rätta kvinnan. Om en månad de förlovade sig och sedan på midsommar de gifte sig. Däremellan Igor och Ivan fick norsk medborgarskapet för att Sovjet inte skulle börja krångla. Efter bröllopet Igor började arbeta i blomsterhandeln. Boel började i den lokala Vinmonopolet. Ivan började arbeta hemma hos Boel och Igor. Han är duktig på att laga mat och baka. Om ett år bröderna Retkutsenko startade ett företag, en liten fiskefabrik. Det är ett fiskeföretag som har gått i konkurs som har två fiskebåtar. Bröderna anställde några arbetslösa fiskare. Även Retkutsenkos är miljonärer och de har konto i schweiziska banken. Hittills de inte har haft möjligheter att utnyttja pengarna eftersom de bodde inom socialistiska blocket men nu äntligen Igor och Ivan kan använda pengarna. Hittills det var Raymond och Helmut som skötte bankkontot. Nu när Retkutsenkos äntligen hade flytt till väst, då blev det aktivitet på kontot. Helmut undrade på att vem det är som tar pengar därifrån och kontaktade sin bror. Då Raymond gissade att Retkutsenkos hade blivit frisläppta och de hade flytt till väst men naturligtvis han vet inte i vilket land befinner dem i. Han kunde inte ens ana att Raymond bor mycket nära; spikrakt söderut. Raymond försökte ringa till Retkutsenkos gamla adress i Östberlin men numret var inte i bruk. Sedan han lade en annons i Västberlins lokaltidning att han söker efter sina gamla arbetskompisar från öst sidan. Precis samma gjorde även Retkutsenkos att de söker före detta gränsvakt Raymond Brandzer. De vet inte att Raymond har flyttat till ett annat land och ändrat efternamnet men huvudsaken är ju att Raymond skulle se efterlysningsannons. En höst dag i 1985 Raymond såg Retkutsenkos annons och ringde till numret i annonsen. Då Igor blev glad att äntligen han fick tag på honom. Igor berättade att de hade blivit frisläppta och flytt till nord Norge. De blev förvånade att de båda bor numera i Norden och det är inte så himla långt mellan Sukeva och Kirkenes. Nu det finns möjlighet att Raymonds familj skulle träffa Retkutsenkos för första gången. En helg slutet av oktober 1985 Igor, Ivan och Boel kom på besök hos Branders. Det var deras första besök i Finland. Inte ens Boel hade någonsin varit i grannlandet i söder. Nu Eva och barnen träffade för första gången Raymonds gamla arbetskompisar. Eva skrattade: So, alltså så här ser ut dina smugglarkompisar! Raymond nickade och bad sin fru att inte mer påminna om smuggleriet. Jim tyckte att Ivan har häftiga mustascher och bestämde sig att själv skaffa likadana. Ivans mustascher är just den typ som väcker Jims maffia känslan. Precis likadana som Saddam Hussein har. Jims skägg och mustasch växt har nyligen börjat. Skägget brukar han raka mycket noga men mustaschen han vill spara, speciellt nu när han har träffat Ivan. Håret vattenkammar han bakåt precis som Ivan. Jim kan inte ens ana vilken rumba väntar honom tillsammans med dessa två ryska bröder. I början han ville inte erkänna för sina föräldrar att han är på väg få mustascher och envist påstod att det är bara hundhår som har fastnat i överläppen. Som julklapp Jim fick en batteridriven rakapparat som han inte tyckte om och kallade den för diktafon. Höst 1985 Jim började på årskurs åtta och blev för första gången storm kär i Marika som går nuförtiden i samma klass. Hon började höstas och går på sjuan eftersom det är en samlingsklass med samtliga högstadierna inom särskolan. Till Jims stora sorg hon är redan upptagen men ändå Jim bestämde sig att han vill ha henne; om inte frivilligt då med tvång. Han glodde stackars Marika med sin skrämmande stickande blick så att hon blev vettskrämd.

8 Lite senare han blev kär i hennes väninna Mirja och så småningom han började lämna Marika ifred men nu Mirja fick ta emot dessa skrämmande stirrande blickar. Inte heller hon vill och vågar ha honom som pojkvän. Jim är bokstavligen galen till tjejer och vill ha den tjej som han är kär i. Nancy i Berlin hade tur att Jim bor nu långt borta. Säkert han skulle ha blivit envist kär i henne och då det kan hända vad som helst. Jim känner distanskärlek till henne i Berlin, men henne har han inga möjligheter träffa. Häromdagen Jim skickade i smyg ett brev till sin gamla skola i Berlin. I brevet skrev han bland annat att han älskar Nancy. Han gav ingen adress för att hans föräldrar och lillasystern inte skulle få reda på att han längtar till Berlin. Han fick aldrig veta om brevet kom fram eftersom han hade klistrat en begagnat frimärke från sitt frimärksalbum. Jim är inte aktiv frimärkssamlare men samlar frimärken från samtliga brev som kommer till familjen. Han har andra intressen som till exempel teckning. Ju bättre han blir i teckning desto skrämmande blir teckningarna. Han tecknar sina mardrömmar om den växande tegelväggen och människoätande säckar som innehåller hett lava. Stackars Mirja kan inte ens ana vad komma skall. Hon har börjat se hemska mardrömmar där hon befinner sig i konstigt rum med metallväggar och där en stor säck sväljer henne och hör snorskratt eka men sådan tur att detta är bara mardröm. I skolan Mirja och Marika försöker undvika Jim för att kunna vara ifred. Det var omöjligt eftersom de går i samma klass Jim konfirmerade sig samtidigt med Marika. Det var just hennes skull han valde samma konfirmationsgrupp. Egentligen han skulle ha konfirmerat sig ett år tidigare men då han inte än var färdig till det. Strax innan konfirmationsfesten konfirmanderna hade en lägerutflykt på ön Manamansalo mitt i sjön Uleträsk. På kvällen när alla konfirmander låg i tälten och sov, så Jim reste sig upp och smög bakom tjejernas tält och gjorde ett litet hål i tält tyget för att se var sover den söta Marika. Hon sov närmast och då han rev hålet lite större och la in handen och klämde hårt på hennes bröst så att hon skrek full av panik. Sedan han sprang tillbaks i pojkarnas tält och började låtsas sova. Återigen Jim hade tur att ingen såg detta. Det var nära ögat men ingen tänkte att vem den var som sprang eftersom de som vaknade till hennes skrik, var sömniga. Såklart Marika misstänkte Jim men dessvärre hon inte hade några bevis. Till Jims konfirmation kom alla släktingar från pappas sida. Mammas släktingar kunde inte komma eftersom morbror Ruben inte fick ledigt från sitt jobb på en grosshandel och morbror Volkhard är också bunden i sitt jobb som bilförare. Han kör varje dag bröd till Västberlins butiker. Mormor Elisabeth skulle så gärna ha kommit men hon är alldeles för gammal att resa och vågar inte åka till utomlands. Hon är livrädd om hon skulle råka dö under resan. Bröderna Retkutsenkos fiskefabrik Ice sea King A/s har blivit lönsam och de har anställd mycket folk. Igor är VD och Ivan är marknadschef. De sitter i gemensamma kontor eftersom det är ont om kontorslokaler. Ivan och Boel har märkt att Igors nerver har blivit dåliga. Direkt när han blir irriterat eller stressad då börjar hans händer rycka och ansiktet får skrämmande rödblå nyans. Dem har redan otaliga gånger försökt lugna ner honom men förgäves. Då skrattar han bara: Jeg er stein rolig! Igor har redan lärt sig norska men han har lite svårt att uttala och skriva eftersom han har blivit van vid de kyrilliska bokstäver och dessa latinska bokstäver låter lite konstiga fast dessa man använder även i DDR. Igor är en riktig arbetsnarkoman och har svårt att ta det lugnt. Boel har gett honom ett litet orange häfte så kallade aggressionslappar. Direkt när man blir ilsken och vill slå någon medmänniska då ska han istället ta en lapp och forma den till en boll och kasta mot väggen. Igor stoppade lapparna i innerfickan och började använda dem som notisblock. Aggressionslapparna Boel hade fått från en arbetskompis på Vinmonopolet. Häromdagen när Igor och Ivan satt i sitt gemensamma kontor. Just då lyssnade de på en kassettband. Det var ryska schlagerfavoriter. Radiobandspelaren stod bakom Igor på en liten vägghylla. Övrigt de brukar lyssna på radion men nu var det kassett som gällde. Plötsligt telefonen ringde och Igor stängde av radion men istället radion gick på och han kom inte ihåg att det var kassett som var på. Nu blev han igen irriterad och tog kontakten ur väggen för att apparaten skulle bli tyst. Hans ansikten blev rödblå. Då tog han fram aggressionslapparna och formade en av lapparna till en boll och kastade mot kontorsväggen. Då Ivan hade svårt hålla skrattet eftersom brorsan fick nervsammanbrott på grund av en liten radioapparat. Man ska absolut inte skratta eller flina då Igor är irriterat. Raymond har börjat göra hembränt i källaren. Apparaten placerade han i en gammal uttorkat brunn för att ingen skulle se den. Han monterade metallrör ner till hembränningsapparaten på brunn botten. Ovanför röret det är en kran för att det skulle vara enklare hälla spriten i flaskor. Han började sälja hembränt till alkoholister på torget i Kajana men för säkerhets skull han sålde bara en

9 gång i månaden annars det skulle ha varit alldeles för stor risk att bli avslöjat och då skulle det vara igen dags för en fängelsevistelse. Raymond vill aldrig mer hamna i fängelse. I Sukeva finns länsfängelse och dit vill han inte. Han vara anonym med spritförsäljning och berättar inte ens förnamn. Om någon av alkisar skulle fråga hans namn då svarar han med sin dåliga finska: "Ei mitään nimiä läpälässyn-lässyn lää!" som betyder att inga namn och trams. Detta brukar faktiskt hjälpa och ingen vill ifrågasätta hans identitet. Han använder smeknamnet; Oulujärven kunkku det vill sägas Uleträsk kungen. Han har blivit kompis med många poliser i Kajana eftersom han jobbar ju som lokalvårdare i polishuset. Kriminalinspektör Arvo Reinikainen brukar då och då köpa hembränt av honom eftersom hans hemma tillverkade sprit har mycket bra kvalitet som man kan jämföra med Alkos produkter. Raymond har inofficiellt döpt spriten till Sukevan Akvaviitti. Om det skulle ske undret och spritmonopolet skulle slopas då skulle han börja sälja officiellt sin akvavit men så länge försäljning får ske svart under ytan. I början Eva gillade inte alls att hennes make började syssla med hembränning på grund av risken att hamna igen i fängelse och därefter det skulle bli igen dags att byta omgivning. Raymond lovade för sin älskade fru att vara försiktigt och inte sälja för ofta. Så småningom Eva accepterade makes sprittillverkning och började själv göra lagligt hemma vin i källaren så att det skulle bli lagliga dofter det vill sägas mäsk lukt skulle täckas. Då när Jim fyllde 15 år då han fick av sin far en moped som present. Jim inte var så intresserad av mopeden eftersom den var alldeles för högljudd och sliten. Mopeden Raymond köpte billigt från en tidningsannons. Moppen låg i en hölada täckt av hö. Mopeden är av märket Puck Dakota. Nu Jim har fått ett motorfordon som födelsedagspresent. Några gånger han körde en sväng till Mainua korsning på riksväg femman och sedan tillbaka. Han tyckte att det är pinsamt köra med mopeden eftersom den är väldigt bullrig och smårimmat. Eftersom Jim-Adolf inte var så intresserad för mopeden så om några månader Raymond sålde den till arbetskompis Arvo eftersom han ofta har drömt om en billig moppe. Jim har märkt att han blir kär i alla tjejer som heter Nancy och Ulrika. Varje gång när han hör någonstans namnet Ulrika, då hans tankar associeras till morbror Rubens äldsta dotter. Just nu i Tyskland det är en tonårssångerska Ulrika Catrameterra och hennes debutsingel heter Ich und Du som handlar om en förälskat par som har tappat aptiten på grund av kärleken. Ulrika Catrameterra vann musiktävlingen Herbst ton 1983 med denna låt. Nästan omedelbart Jim blev kär i henne fast han inte ens känner henne. Kärleken speglas till kusin Ulrika. Ju äldre han blir desto starkare blir förälskelsen. Varje gång när Jim hör Ulrika Catrameterras låt i tysk radio på mellanvågor då blir han upphetsat och tankar går till kusin Ulrika Kartoffel. Han brukar ofta lyssna på Väst-Tysklands utlandssändningar eftersom han är stor Tysklands vän. Jim brukar ljuga för Gunther att han har redan otaliga gånger haft sex. Gunther fortsätter att spela teater för att få mer idéer till berättelsen. Gunther låtsas frågar att hur man charmar en kvinna, då Jim blir energisk och ger en guidad rundtur på skolkorridorer och presenterar alla dessa tjejer som han inte vill ha. Jim har mycket höga krav på tjejer. Häromdagen Jim gick fram till några av skolans populäraste och snyggaste tjejer och sade med sin dåliga finska: "Risu minut, pois vaatteet!" som betyder att han ville att tjejerna skulle klä av honom naken men eftersom Jim kan så dåligt finska så han sa fel; risu istället för riisu. Risu betyder björkris på finska. Såklart tjejerna skrattade så att brösten hoppade och föreslog en röd clownnäsa. Då Jim svarade att han inte behöver någon clown näsa utan han vill ja sex. Sedan han försökte pussa en av de kraftigt sminkade tjejerna men då hon sparkade honom mellan bena så att han flög mot den gula tegelväggen så att han svimmade av. Tjejerna blev rädda och lyfte upp honom på korridorbänken. Då han kvicknade till och upprepade att han vill knulla. Tjejerna blev rädda och lämnade honom. Såklart Jims huvud kändes konstig men snart han mådde igen bra. Han fick inga men. Nästa rast han påstod till Gunther att förra rasten de kraftigt sminkade tjejer blev så vilda och klädde av honom naken och sedan det blev en lång sexakt i skoltoalett. Då Gunther sade precis som tjejerna att han bör skaffa en röd näsa. För säkerhets skull Gunther pratade med tjejerna om detta trots allt var sant. Det var inte det och tjejerna skrattade ljuvligt. Gunther varnade tjejerna att Jim kan vara farlig och bad berätta om de skulle upptäcka något nytt. Gunther har också varnat Jims klasskompisar Marika och Mirja att den där kille inte har alla Mumin i dalen. Gunther får goda råd från en annan kille i samma skola som heter Jean-Sixten, en svensk kille. Han bor också i Sukeva och ser varje dag Jim i bussen. Charles är en stenhård affärsman precis som Raymond. Han har nyligen hyrt en butikslokal från idrottshallen i stadsdelen Lohtaja söder om Kajana. Där grundade han en matbutik som han döpte till K

10 Valinta Lohtaja eftersom butiken tillhör i kedjan Kesko. Just nu Charles förhandlar med Kajana stad att köpa upp hela idrottshallen. Han har massor av intressanta idéer att utveckla idrottshallen. Även kommun skulle vinna med det, nämligen det skulle bli extra pengar till basservice. Han har redan haft många möten med kommunens chefer. Några politiska partier är mot försäljning men lyckades i alla fall hyra hallen. Nu han försöker förhandla att få köpa fastigheten. I januari 1990 Kajana stad ändrade sig och sålde idrottshallen till Charles Brick. Kommun var tvungen bli av med fastigheten på grund av rådande lågkonjunktur. Charles döpte byggnaden till Leijonahalli. Därefter köpte han en tegelvilla från samma stadsdel ganska nära Leijonahalli. Det är bara en gräsmatta mellan idrottshallen och villan. Charles broder Ken köpte grannvillan. Mor Fanny bor fortfarande hos Charles eftersom där finns mest utrymme. Charles och Agatha jobbar i en fabrik där Charles underhåller maskiner och Agatha jobbar som produkt packare. Eva jobbar som lokalvårdare på ett ålderdomshem i centrala Kajana. Raymond jobbar fortfarande som lokalvårdare i polishuset. Vivi brukar umgås ofta med sina skolkompisar och då när de kommer hos henne då brukar Jim spana från fönstret eftersom lillasysters väninnor är snygga blondiner. Vivi brukar tillsammans med sina väninnor sy kläder. Hon är intresserad av kläddesign. Hon brukar ofta umgås med två jämngamla tjejer som heter Annika Hopeainen och Vivianne Palonen. Den sistnämnda är Jean-Sixtens syster. Jim brukar det mesta sitta ensam i sitt rum och lyssna örat fast i väggen för att höra tjejsnack. Han brukar anteckna vartenda ord som sägs i lillasysters rum. Av anteckningar Jim skriver enkla berättelser där två gubbar, som han hade döpt till Zigarre Arrow och Alter Mann Hahnbau, gör massa konstiga saker precis som författaren själv. På en höstdag mitten av 80-talet klasskompis Mirja kom till Sukeva för att lämna Jims tröja som han hade gjort i syslöjden. Han har varit hemma på grund av förkylningen och hon ville vara snäll och lämna tröjan till honom som han hade glömt i skolan. Den egentliga anledning var att hon ville se hur den där konstiga killen bor som har skrämmande stickande blick. Mirja har flera gånger pratat med Gunther och Jean-Sixten om Jim att den där pojken mår inte så bra. De båda tycker att någon måste agera men hur de skulle formulera att han skulle få rätt sorts hjälp. Mirja har det extra svårt på grund av sin dyslexi och lätt utvecklingsstörning. Nu när Mirja kom hos Branders då Jim blev blyg och kunde inte säga annat än Tack. Innersta sig han skulle ha velat ha sex med henne men det kunde inte han eftersom mamma var nära. Våren 1988 Jim pryade för första gången och arbetsplatsen var Purola K Valinta. Där fick han prismärka varor och ta in läsk och öl. Han tyckte att det var ett bra arbete med lagom ansvar och varierande uppgifter. Kunder fanns inte heller för mycket eftersom butiken ligger mitt i ett villa område. En dag han fick uppgiften att packa siklöjor i plastfilm och det var lite obehagligt eftersom Jim har fiskskräck. Han är inte allergisk men någonting på fisken ger honom kalla kårar i ryggraden. Nästan varje dag det brukade komma en viss Matti för att köpa öl. Då brukade Jim göra reklam för öl märket Karjala. Jim har blivit förtjust i detta ölmärke och brukade dricka öl bakom hörnet. Chefen Pussinen började ana att praoelev smygdricker öl på arbetstid men han brydde sig inte om det eftersom Jim inte störde och kunde sköta sina arbetsuppgifter. Han tänkte att kanske Jim skulle berätta för sina kompisar att här säljs det Karjala öl extra billigt. Matti har några dagars skäggstubb och okammat hår. Han har också olimmade proteser så att löständer gungar i mun då han skrattar är året då Gunther fick körkortet och Jim var lite svartsjuk att kompis hann få körkortet före honom. Detta bevisar att Gunther är intelligentare än Jim men ändå Jim försöker hävda sig att han inte skulle ha tid för körkortsutbildningar fast han har gott om tid. Helt enkelt Jim inte än är mogen till körkort. Man kan verkligen undra att när Jim-Adolf blir mogen eller blir han aldrig det. Han själv har en sådan känsla att han inte skulle bli gammal. Av sådana funderingar han blir upphetsat och börjar fundera på självdestruktiva tankar att vilket sätt skulle vara det bästa sättet att ta sitt liv. Stackars Raymond och Eva inte ens kan ana att vilka tankar finns i sonens huvud. Jim skulle behöva vård. Det funderar han jättemycket i sitt rum och vågar inte be hjälp. Han är livrädd att bli kallat som galen. Nu när Gunther fick körkortet då Jims intresse för körkort lite grann ökade. Raymond sökte för honom övningskörningstillstånd för att kunna övningsköra på parkeringsplatser och på riksväg 5:an. Jim fick övningskörningstillstånd och han började då och då övningsköra på vägar då det är minst trafik. I början Jim brukade backa snett i parkeringsrutan och då Raymond svor: Hölle junge, nu ska du skärpa dig!