De bästa åren 1

Transkriptio

1 Väst-Berlin 1980: Raymond Brandzer jobbar som gränsvakt vid Checkpoint Charlies gränsövergång i Västberlin. Han brukar smuggla västerländska varor till Östberlin tillsammans med två östtyska gränsvakter Igor och Ivan Retkutsenko som i sin tur säljer varorna till östtyskar som de litar. Försäljningspengar bröderna Retkutsenko ger till Raymond för att han skulle ha råd att köpa nya varor och resten sätter han i det gemensamma kontot i schweiziska banken. Dessvärre Igor och Ivan har inte möjlighet använda pengarna men de tror starkt att på någon vacker dag kommunismen faller och den riktiga friheten kommer även till öst. Så länge de vill hjälpa östtyskar att få västerländska varor som är officiellt förbjudna. Hittills de har haft tur att Stasi inte har fått reda på deras olaga sysslor, i alla fall så tror dem. De har nu smugglat in varor ett år. Bröderna Igor och Ivan är ogifta. Deras föräldrar Nikolai och Natalie bor i Leningrad. De har fyra barn som är från de äldsta; Igor, Ivan Sergei och Boris. De två sist nämnda jobbar inom KGB och bor i Leningrad i en fint villa. Igor har lite skägg under hakan och Ivan har en tjock svart mustasch. Västvakten Raymond har svart helskägg och han är gift med Eva och har två barn; Jim-Adolf och Vivi. Kall vintrig förmiddag i januari: Raymond öppnar bakluckan på sin kombibil och tar fram en stor brun papplåda som innehåller västerländska varor som till exempel lexikon, årsböcker, videofilmer, enkla videobandspelare, musikkassetter och amerikanska tidskrifter, det vill sägas varor som är förbjuden i de socialistiska länderna. Han bär lådan bakom vaktstugan och därefter gå in och säger till sina kolleger: Kaffeepause, hier Kaffeebrot! Arbetskompisar samlar sig vid den avlånga kaffebordet i den grönmålade fikarummet längst bak i vaktbaracken och tar fram sina kaffekoppar och börjar skära bitar av kaffebrödet som Raymond lade på bordet. Direkt när arbetskompisarna hade gått in för att fika, då Raymond gick ut och tog upp lådan och gick till östsidan av muren och knackade tre gånger på vaktstugans dörr. Till östsidan det gäller att gå bara på betongplattor och absolut inte gå vid sidan eftersom där kan det finnas minor, el- och larmtrådar. Betongplattorna går tvärsöver ingenmansland mellan muren. Så här har det skett mitten av varje månad från och med januari Det är Raymonds tur att fixa kaffebrödet mitten av varje månad, och hela idén med kaffebrödet är hans för att kolleger inte skulle störa smugglingen. Igor och Ivan har organiserad östsidans vaktrundor så att mitten av varje månad de ska bevaka muren och kontrollera pass och visum. Nu när Raymond knackade tre gånger på östsidans vakthytts dörren, då Igor öppnade dörren eftersom han hörde av knackningar att det är just han. Igor tog emot lådan och Ivan gav pengarna som de hade fått från förra månadens varor. Sedan Raymond rusade tillbaks till västsidan och gick ini fikarummet för att kolleger inte skulle misstänka något. Han sade till sina kolleger att allt är okej, och tog fram sin vita kaffekopp och hällde rykande svartkaffe i koppen och tog från kylskåpet en burk yoghurt. Därefter han brukar sätta sig bredvid en arbetskompis som har brun mustasch. Raymond måste titta noga på att inte sitta bredvid en kraftig man eftersom denne inte tål Raymonds närvaro. Ingen vet varför den korpulente mannen inte tål honom, kanske mannen avskyr Raymonds svarta hårfärg och den djupa rösten. Om han skulle råka sitta bredvid honom, då tjockisen börjar svära och uppmana Raymond dra åt helsicke. Under tiden Igor lade lådan med västerländska varor i bagaget av en grå Trabant. Plötsligt han hörde polissirener och han vände sig om. Han såg två muskulösa milismän ropa till honom och Ivan att de ska omedelbart komma i bilen. Det hjälpte inget annat än lyda. Raymond och hans kolleger hörde polissirener från östsidan, och de gick ut för att se vad är det som händer. Raymond tog fram kikaren och tittade österut och såg i sin fasa att Igor och Ivan var anhållen och tvingades i en polisbil. Så klart han kunde inte göra något eftersom han är ju västvakt och kan och får inte blanda sig i Östberlins saker. Han tänkte att nu är det färdig smugglat och hans knän började darra eftersom det kan hända att även han har blivit avslöjat. Han sade till sina

2 kolleger: Kaffeepause fortgesetzt! Och försökte vara naturlig men det var jättesvårt eftersom han tänkte hela tiden att snart är det hans tur att bli hämtat av polisen, men som tur att det är i all sannerligen västpolis. Samtidigt andra sidan av gränszonen östtyska polisen bad Igor öppna bagageluckan. Det hjälpe inget annat än att lyda. När Igor hade öppnat bagageluckan då den ena polisen gav ordern att gå i bilen medan den andra tog lådan från bagaget. Bröderna Retkutsenko hamnade i handbojor och de knuffades i baksätet av den trånga polisbilen. Igor sade att de inte har gjort något fel utan de bara tänkte hjälpa östtyskar att få västerländska varor. Då ena av poliserna sade att han ska vara tyst, och visade upp gummibatongen. Lite senare bilen gick iväg, och bröderna Retkutsenko fick fyra års fängelse dom. Som tur att de hamnade i samma cell, så att de hade sällskap. Bröderna bestämde sig att uppföra sig fint för att slippa tortyr. Strax efter kafferasten en polisbil stannade vid Checkpoint Charlie och en av poliserna frågade Raymond: Sind Sie Raymond Brandzer? Raymond nickade godkännandet och frågade att vad det gällde fast han nästan gissade svaret. Polisen visade för honom den bekanta lådan som östtyska polisen hade lämnat till en annan gränsövergång. Där gränsvakterna kontaktade västpolisen. Detta var mycket ovanligt att polisen i DDR kontaktar västpolis för att ange västvakt. Nu polisen frågade Raymond att är det han som sysslar med smuggling. Då han funderade om han skulle erkänna. Han bestämde sig att lägga alla korten på bordet. Helt enkelt han orkade inte börja blåneka. Han sade att det inte var farliga saker som han sysslade med utan bara västerländska litteratur och videofilmer. Han tillade att det inte är något fel att hjälpa andra människor, och det rörde inte om narkotika eller vapen. Polisen suckade att detta kan leta till allvarliga konflikter mellan DDR och BRD samt smuggling är straffbart även här i väst. Raymond fängslades och kördes till polishäktet för ytterligare förhör och rättegång. Inne i polisbilen Raymond sade att det är ju barnsligt att dela ett helt rike, då den flintskallige kriminalinspektören suckade att vi inte kan påverka politiska beslut, och nu är det så att du har blivit skyldig till smuggleri. Raymond frågade att vad han tror att hur lång fängelsedom det kan bli, då kriminalinspektör svarade att det blir all sannerligen tre år. Raymond frågade om han hamnar i Sibirien, då polisen skrattade att det gör han inte eftersom vi befinner oss i väst och här gäller det västerländska lagar. Sedan Raymond frågade att vad händer till dessa vakter på östra sidan, då polisen svarade att troligen de hamnar i ett östtysk fängelse och domen kan vara lite längre och strängare och tillade: Tack och lov att du inte blev fast i östsidan för då skulle det ha varit mycket svårt att få dig återlämnat till väst! Raymond suckade tungt: Detta är en rejäl chock för familjen. Då polisen sade: Du borde ha tänkt det innan du började med sådana dumheter, och nu är det för sent att ångra. Raymond nickade. Han hamnade i en liten fängelsehåla med enkel säng av trä och en liten bord som är fäst i väggen. Det var snabb rättegång för att inte orsaka politiska konflikter mellan de två Tyskland. Fångvaktarna var vänliga mot honom eftersom han var trots allt en kollega och hade bara tänkt hjälpa andra människor men ändå det gick fel. Raymond är redo att ta sitt straff. Nu han har gott om tid att fundera tiden efter fängelse. Då är det helt uteslutet att jobba som gränsvakt. Kanske han kunde flytta till ett annat land och börja ett nytt liv men vill familjen det. Nu i fängelse han har gott om tid att lära olika språk. Han har alltid varit intresserad av andra germanska språk eftersom dessa liknar på tyska. Han tyckte synd om familjen. Hela 70-talet det var mycket bekymmer om pojken eftersom han var rastlös i Kindergarten och gjorde massa hyss. Nu när han satt i sin karga cell, då tänkte han för sig själv: Sådan son sådan far Han tyckte synd om sonen eftersom han är lite efterbliven och kanske nu han skulle bli ytterligare rastlös eftersom pappa sitter i kåken. Dottern klarar sig säkert eftersom hon alltid har varit lugn men säkert frun får röka otaliga nervcigaretter på balkongen. Eftermiddag, höghus i Västberlin:

3 På eftermiddag ringde det dörrklockan hos familjen Brandzer och Eva öppnade dörren. Det var två poliser som kom att meddela att hennes make är gripen på grund av smuggling. Eva blev chockad. Hennes ben darrade som om dem vore gelé. Poliserna gjorde husrannsakan om Raymond hade gömd smuggelgods hemma men det hade han inte. Han hade lyckats dölja det hela från sin familj. Då när poliserna hade gått, då Eva tänkte att det var tur att pojken är i skolan. Säkert det här skulle vara stor chock för honom. Hon funderade att hur i sjutton en hel familj har fått så mycket oro; hela 70-talet pojken var rastlös, nu även hennes kära make hamnade i fängelse. Hon ruskade på huvudet. Tänk att make har hamnat fast från smuggleri, tänkte hon. Hur skulle hon kunna berätta det här till sin mor Elisabeth samt till svärföräldrar? Säkert det skulle bli massor av nitro. Fyraåriga dotter Vivi som snart fyller fem år, leker just nu med dockor. Hon har massor av dockor, och hennes favorit är en bebisdocka som har storebror Jims tandspår på huvudet. En gång Jim var så sur att han bett på sin lillasysters docka på huvudet. Då Vivi lade ett plåster på tandspåren. Nu när poliserna hade gått, då Vivi frågade sin mamma att vad har pappa gjord för något, då Eva bestämde sig säga som det var, att pappa hade varit dum och nu har han hamnat i fängelse. Hon tillade att hon hoppas på att Vivi och Jim alltid skulle vara snälla och inte göra dumheter. Vivi lovade att uppföra sig snällt. Lite senare på eftermiddag Jim kom från skolan och då Eva sa att han ska sitta ner vid kaffebordet eftersom hon har något viktigt att berätta. Hon hällde kaffe i Jims kaffekopp och hällde lite grann mjölk i kaffet. Sedan hon började: Jo, pappa har smugglat förbjudna varor bakom muren och nu har han hamnat i fängelse och kommer ut om tre år Jim jublade: "Bravo, Papa ist König, då när jag är stor då jag ska bli gangster och riva muren! Eva slog näven på bordet och sade: "Nicht, det ska du inte alls, och jag önskar att ni skulle bli laglydiga medborgare, se nu hur det gick för pappan! Och tittade på sina barn. Jim svarade: Papa sich erholen! Eva sade att i morgon de kunde hälsa på pappa i fängelse om ni vill, då Jim blev mycket energisk och skulle ha gått dit nu direkt. Han har alltid varit intresserad av fängelser och nu han har möjlighet se en äkta fängelse med egna ögon. Ofta Jim har frågat sina föräldrar om massa saker om fängelser, soptipp och Sovjet. Raymond har sagt att snart pojken blir som ett stort frågetecken och då blir det jobbigt att stå på punkten. Raymond och Eva förstår inte varför pojke är intresserad av sådana saker. Speciellt Jim brukar fråga att vad finns längst bak i en soptipp. Varje dag Eva och barnen hälsade på Raymond i fängelse. Jim tyckte att det var häftigt att besöka ett fängelse och han skulle ha velat sova tillsammans med pappa men det går ju inte. Jim gav en chokladkaka till sin far. Vivi på sin tur tyckte att det var otäckt i ett fängelse. Eva sade till sin make att hon hoppas att han skulle lära av sina misstag, och var mycket nära säga att hon skulle vilja ta skilsmässan men som tur det sade hon inte eftersom då skulle Raymond ha blivit deprimerad och då skulle det ha varit risk för tragiska påföljder. Hon tittade på ventilations rör på taket i cellen och påminde sin make att han har en familj som tänker på honom. Raymond lovade bli en bättre människa efter fängelsedomen. Jim går på tredjeklass i Grenzsteins Schule som ligger inom promenadavstånd högst uppe på bergkrönet. Till skolan han går via ett brant backe. Just där en klasskompis som heter Mikael brukar knuffa och kalla honom för fläskskalle och skurkens son. Knuffande och retande blev ännu värre nu när Jims pappa hamnade i fängelse. Som tur att andra klasskompisar är hyggliga mot Jim, men Mikaels elakhet är alldeles för mycket. Jim vill inte slå tillbaka eftersom det inte passar till hans natur. Häromdagen strax före engelsk lektion när eleverna hade samlat sig i ett provisorisk klassrum som ligger på korridoren, då Mikael var igen retsam och kallade Jim för fläskskalle och plätt ansikte men Jim var förnuftig och ignorerade honom. Mikael blev irriterad att Jim brydde sig inte om dessa skällsord och började påstå att på Jims stol har tidigare suttit en padda som tappade sina slemmiga skorpor på stolen och nu Jim sitter på dessa. Så klart Jim tyckte det lät äckligt men han brydde sig inte om det. Sedan Mikael igen

4 började kalla honom för fläskskalle, och då det hördes en mansröst från korridoren: Wer ist fetter Kopf und wo ist es? Mikael pekade på Jim: Da, fetter Kopf! Då den långväxta brunskäggige magistern sade till Jim: Jetzt, nu ska du omedelbart till lärarrummet! Jim förstod ingenting eftersom han inte hade gjord eller sagt något olämpligt, utan det vore Mikael som skulle ha gått till utfrågning. Jim är ju helt oskyldig. Hans klassföreståndare ringde hem till honom och berättade till Eva att Jim hade varit dum i skolan. Jim satt bredvid och förstod ingenting. Läraren sade att Jim säger att han inte vet vad han har gjord för något. Jim var gråtfärdig och tyckte att detta är rena rama mardröm. Jim var mycket bitter mot den där skäggige läraren som gjorde mobbningsoffret till den skyldige. Jim fick en timmes kvarsittning. Som tur att även Mikael fick kvarsittning. Jim fick gå lite före honom och då viskade han till läraren att hon skulle släppa Mikael lite senare för att han skulle få försprång, och hon lovade göra så, men direkt när Jim hade försvunnit bakom hörnet då släppte hon Mikael och sedan knuffande och sparkandet fortsatte. Jim tänkte att nuförtiden man kan inte ens lita på läraren. Plötsligt Jim komihåg att han har ju en kniv i jackfickan. Då sa det klick i hans lilla huvud och bestämde sig ta lagen i egna händer. Han gick bakom det stora hyreshuset strax nedanför den branta backen och hoppades på att även Mikael gjorde det samma. Det gick precis som Jim hade tänkt och Mikael gick efter och däremellan knuffade och sparkade Jim utan någon som helst anledning, kanske bara för att han är lite annorlunda och pappa sitter i fängelse. I smyg Jim tog fram kniven som han hade fått av sin far för att sonen skulle lära sig tälja trägubbar. Hemma på balkongen det finns massor av ved bitar som Jim kunde tälja. Nu bakom det höga huset Jim bestämde sig tälja något helt annat, nämligen helt plötsligt han stack kniven i Mikaels buk så att han föll på marken och höll på det kraftigt blödande såret. Sedan Jim högg om och om igen på bröstet och halsen så att Mikael dog snabbt. Sedan Jim tittade runt omkring sig om någon hade sett. Han hade tur att ingen såg fast det är massor av fönster. Eftersom husets baksida vetter sig mot den lilla parken mellan skolans fotbollsplan och den lilla dystra granskogen. Lite längre bort det finns promenadstigar där ofta hundägare rastar sina jyckar. Det var inga stigar precis bakom det höga huset där Jim-Adolf Brandzer har åstadkommit sitt allra första mord som lär inte bli den sista. Han tog Mikael på fötter och drog i ett buskage vid väggen så att ingen skulle hitta kroppen för tidigt. Sedan han fortsatte sin väg hem. Han kände inget dåligt samvete. Då när Jim hade kommit hem då ingen var hemma. Mamma hämtade lillasystern från kindergarten. Mamma hade köpt till honom ett ny ritblock. Då Jim blev vemodig att mamma är så snäll och han hade varit i kvarsittning. Jim funderade att kanske trots allt han hade varit dum eftersom lärare säger ju så. Lite grann samvetet började besvära men det lyckades han lägga undan och tänkte att om han skulle hamna fast, då skulle han ta livet av sig själv för att slippa fängelset. Jämna mellanrum han började fundera om han skulle avsluta sina dagar men som tur han är alldeles för mesig till sådant. Då och då Paul Koppel från Jims klass brukar komma hos honom för att leka. Ofta Jim brukar visa för honom familjens smalfilmer som pappa hade filmat i Bayern under 70-talet. I München bor farbror Arthur och farfar José och farmor Hilda. I juni Jim köpte en kanin. Först funderade han att köpa en guldhamster men Eva gillar inte om hamster eftersom hon tycker att en hamster är det samma som en råtta. Hon sade: Pfui, där

5 bakom muren det finns gott om råttor och du, en västtyske, vill helt frivilligt skaffa en råtta, Pfui! Hon föreslog att en kanin skulle vara bättre alternativ. Så gjorde han och köpte en vit kanin med sina veckopengar. Innan han köpte kaninen, då brukade han sitta på balkongen och fila buren som han hade hittat från gatan. Det blev en glänsande fin bur. En sommardag Jim hörde främmande språk från balkongen nedanför. Han tittade nedåt för att se vad är det som händer där nere. Han såg huvudet av en rödhårig assyriska. Plötsligt Jim fick en fruktansvärt dum idé och spottade rakt på kvinnans hjässa och sedan gick diskret i sitt rum för att hon inte skulle få reda på att varifrån spottet kom, men det var mycket enkelt att gissa eftersom familjen Brandzer bor i det översta våningen och det fanns inga fåglar på taket samt det var molnfri himmel. Lite senare Brandzers dörrklocka ringde och Vivi gick att öppna dörren eftersom hon trodde att det var hennes kompis Annie Sandbau. Det var ingen kompis utan en mycket ilsken assyriska som först trodde att Vivi hade spottat på henne, men som tur att hon hade alibi; hon var i köket tillsammans med mor för att laga mat. Då när kvinnan hade gått, då gick Eva i lekrummet och var mycket arg till Jim: Hölle junge, det där måste vara sista gång när du spottar på folk! Då började Jim gråta. För honom en gråt är detsamma som förlåtelse. Jim lovade skärpa sig. En sommardag Raymonds yngsta broder Arthur kom på besök för att hälsa på brorsan i fängelse. Han kom ensam eftersom familjen inte kunde följa med på grund av skolan och arbetet. Han övernattade hos sin brors familj och i dennes säng bredvid Eva. Det är så att de har alltid känd dragning till varandra. Nu det blev ett bra tillfälle att smaka den förbjudna frukten. De båda är gifta och har sin familj men ändå de varma känslor dog dem till samma säng direkt när Jim och Vivi hade somnat. Barnen delar rum med varandra. Jims säng står vid samma vägg med dörren till barnkammaren och Vivis säng står vid väggen mittemot. Mellan sängarna mitt i golvet det är en mjuk svart matta för att det skulle vara roligare leka. På kvällen Arthur drack kanske för många vin och blev kraftigt berusat. Vid midnatt han spydde från balkongen och lite spyor hamnade i balkongen nedanför. Då Eva blev lite orolig om assyriska skulle komma och klaga att nu man har börjat spy till hennes balkong. Som tur att hon kom inte. Kanske hon hörde att på den här gången det var en fullvuxen berusat man. På natten Eva och Arthur älskade med varandra. Som tur att de använde preventivmedel annars de skulle ha blivit avslöjade. Eva vågar inte ens tänka på efterföljder av snedsprånget. Hur skulle hennes make reagera? Säkert hennes mor Elisabeth och svärföräldrarna José och Hilda skulle få äta massor av nitro. Speciellt mor Elisabeth skulle ta det väldigt tungt eftersom hon är religiös. Hennes make Emil avled 1968 det vill sägas ett år innan Jim föddes. Han avled till hjärntumör. Som tur att de inte glömde kondom så det inte blev avslöjat. Nästa övernattningsgäst var Raymonds äldsta broder Helmuts familj. Då Jim blev blygsam och gömde sig i skåpet i sovrummet. Då Helmuts fru Annette, som är Jims gudmoder, frågade att vart tog vägen gudbarnet själv, då Eva hänvisade henne till sovrummet och öppnade skåpdörren, och då Jim kom ut ur skåpet och skrattade. Då Annette skrattade: Kommer du redan nu ur garderoben? Då Eva hyssjade: Lär inte pojken sådana dumheter! Vad Eva inte vet, sonen har gjort redan mycket allvarligare sak, nämligen dödat sin klasskompis. Mikaels kropp har hittats men ingen vet vem gärningsmannen är. Ingen kan ens misstänka den mesiga Jim. Visst han har gjort ett och annat i skolan och i Kindergarten men det har inte varit så allvarligt, bara rastlöshet och små bus typ Emil i Lönneberga. Det finns inga spår efter honom eftersom strax efter mördandet det regnade samt Jim hade på sig skinnhandskar. Det blev lite blodfläckar på hans ljusblåa dunjacka men han lyckades tvätta bort det.

6 Jim är i alla fall ingen gumse fast nu han har gjort det som man inte får göra. En sommardag Jim köpte en vit kanin. Efter några veckor den började lukta som apa fast den är ju en kanin. Eftersom Jim är bara 10 år så han är ganska lat att städa buren så den placerades på balkongen. Redan otaliga gånger Eva har funderat att hur ska hon göra på vinter? Det går inte ta djuret in eftersom då skulle hela lägenheten lukta kanin bajs. I augusti när skolorna hade börjat igen och Jim var i skolan, då ringde hon till Raymond i fängelse och frågade råd att vad ska hon göra med Jims stinkande kanin. Raymond bad henne ringa till Volkhard som är Evas mellanbror. Så gjorde hon och nästa dag då när Jim var igen i skolan då kom morbrodern och hämtade kaninen och slaktade den i sin källare. Han separerade köttet och pälsen. Köttet han gav till Eva som i sin tur gjorde kaninstek. Pälsen han sålde och pengarna gav han till Eva som i sin tur gav dem till Jim och påstod att hon hade såld kaninen till en arbetskompis. Jim blev glad att kanin fick ett bra hem och kunde inte ana att nu har kanin flyttat i det stora morotslandet. På söndag hos familjen Brandzer det var kaninstek som Eva kallade för kyckling. Självklart hon kunde inte säga för sina barn att det var Jims kanin. Jim tyckte att kycklingen smakade ovanligt gott. Visst förstår Jim att det inte går ha en stinkande kanin i ett höghus. I september Eva köpte en Collie eftersom hon är lite rädd eftersom Raymond sitter inne och hon bor ensam med två barn. Hunden tänker Eva absolut inte äta upp eftersom hon inte är någon asiat. I höst Jim började fjärde klassen. Detta var en specialklass eftersom Jim är mycket dålig i matematik så det ordnades en särklass för två personer; Jim och Mark Rosén. Läraren är en nybliven svarthårige Elias Plunder som har smal kroppsbyggnad och på ansiktet han några dagars skäggstubb. Jim och läraren kom bra överens men ibland Mark var lite taskig mot honom. En höstdag när Elias var i möte i lärarrummet, då Mark skvätte vattenfärg mot Jim så att han blev ledsen. Han gick till kapprummet i detta lilla källarrum i ett höghus framför skolan. I själva skolbyggnaden det inte fanns lediga lokaler så i huset bredvid det ordnades tre små klassrum. I ena har assyrier sin hemspråksundervisning. I den andra finns engelska klassen. I den tredje har Jim och Mark sitt klassrum. Nu Jim gick till det lilla kapprummet och tog från jackfickan kniven och gömde den bakom ryggen och gick bakom Mark. Plötsligt han stack kniven i sin klasskompis rygg och sedan högg i bröstet och halsen så att plågoanden avled. Sedan han tog fram en svart sopsäck och lade kroppen i den och släpade säcken till husets soprum. Han knöt säcken ordentligt. Därefter han torkade blodet på klassrumsgolvet. Det blev rent och sedan han kontrollerade sin skjorta att om det finns blodfläckar. Det fanns lite grann som Jim lyckades ta bort med blöt servett. Då när magister Elias hade kommit, då han undrade på att vart Mark har tagit vägen. Jim svarade att Mark gick hem eftersom han inte mådde bra. Elias trodde på Jim. Han kunde inte ens ana att han har en mördare som elev. Nästa dag Marks föräldrar blev oroliga att vart har sonen tagit vägen och han efterlystes. Om en vecka sopbilen hämtade sopsäckarna från soprummet och säcken som innehöll Marks kropp, hamnade bland övriga sopsäckar i Västberlins största soptipp och ingen förutom måsarna hittade kroppen. En höstdag Jim och Elias gjorde en ångbåts utflykt på Berlin ån tillsammans med den nya trean. Jims klass brukar mycket umgås med treorna för att inte bli isolerat. Det är ångbåten S/s Eiderende som går fram och tillbaka mellan Väst- och Östberlin. Självklart det går inte landstiga i östsida utan man kan bara titta på Östtyskland. Ombord Jim såg en spak och han kunde inte hålla fingrar i styr och vred på den så att spaken öppnade en lucka, och då började det strömma in vatten. Då Jim blev rädd och gick tillbaka till övre däcket där Elias satt och pratade med den nya treans lärare Elfriede. Som tur att besättningen såg läckan och kastade en trasa mot vattenflödet. Några av eleverna berättade till besättningen att gärningsmannen att vem har pillat på spaken. Då eleverna fick som belöning en stor ångbåtsaffisch.

7 Då när Elias hade fått reda på det, då tog han Jim på örat och sade att resten av resan han bör sitta bredvid honom. Då när de hade kommit till skolan igen då Elias var mycket arg till Jim: Vad skulle du sagt om båten skulle ha sjunkit och nu många hem skulle ha sorg? Jim kunde inte säga något eftersom detta var bara impulsiv handling. Man kan aldrig veta vad det rör sig i Jim-Adolfs huvud. Elias skrev ett brev till Jims mor som han själv skulle ha lämnat personligen men det ville inte han och kastade brevet på hemvägen och Eva fick aldrig veta om det inträffade. Elias trodde att Eva fick brevet och därför tog aldrig upp saken på föräldramöten. I förgäves Jim var orolig om mamma skulle få reda på saken. Före föräldramöten Jim brukade gardera att Elias inte skulle ta upp ångbåts sak. Jim ville inte orsaka mer bekymmer till mamman eftersom hon har tillräckligt med bekymmer om pappa. Det var ett under att Elias inte tog upp saken eftersom det var mycket svårt glömma på grund av tjatande. Det var verkligen rena rama ryskt roulett. På femman Jim började igen på normalklass eftersom det inte var någon idé att ha en persons klass. Jim själv utgallrade klassens elevantal till ett. Fortfarande Marks kropp har inte hittats. Den ligger någonstans i Västberlins soptipp bland avfallshögar. Jim har börjat göra en klasstidning eftersom han har enormt intresse att uttrycka sig så Elias fick idén att ge honom ett uppdrag att göra en enkel klasstidning som skulle kopieras och delas till andra klassrum. Några lärare blev förtjust i tidningen eftersom Jim har en härlig fantasi. Ingen kan ens ana att pojken har dödat två personer. Om de skulle få reda på det, då han skulle få vård. Det är mycket skrämmande att ingen vet om Jim-Adolfs dolda psykopati. Samtliga lärare bara fjäskar honom och låter honom göra tidningen medan andra har modersmål eller matematik. Han får göra tidningen även i den nya klassen. Andra elever tycker att Jim är en mysig person utan att ana om hans dolda liv. I tidningen Jim brukar presentera sina fantasireportrar; Herr Feder och Herr Radiergummi. Lite senare kom det en nykomling nämligen Herr Schreibmaschine. Det finns också en special fantasireporter till som han döpte efter sin forne kanin till Hase Kaninchen. Hur i sjutton han kan ha så bra fantasi? Har lärarna otaliga gånger funderat. Säkert i framtiden Tyskland skulle få en mycket bra komiker, har lärarna redan spått. Man kan bara hoppas att historien inte skulle upprepas eftersom Jim har ju den oroväckande andra namnet det vill sägas Hitlers namne. Då och då på fritiden Jims klasskompis Nancy Zucht brukar komma hos honom för att leka. De brukade leka tafatt. Vivi brukar också vara med eftersom med Nancy brukar ofta följa hennes lekskolekompis Karita. Då när Nancy och Karita hade gått hem, då Jim sa till sin mor att han skäms för att han har lekt med flickor. Då skrattade Eva: Detta ska vi komma ihåg om några år! Jims sexualitet har inte än vaknat eftersom han är bara 12 år, tack och lov! Däremot hans psykopati har vaknat. Han kan säga det tyska ordet Liebe helt öppet utan att rodna. Jim vet inte ens vad ordet sex betyder eftersom han är så ofta ensam. Häromdagen på rasten någon sade till honom något om sex, och då förstod han ingenting och därför frågade läraren Elfriede att vad sex betyder. Jim hade inte det minsta aning om ordets betydelse. Läraren Elfriede Kranich rodnade och försökte förklara att sex är helt naturlig sak precis som en stol eller en bord. Elias Plunder har slutat eftersom han tröttnade att bo i Västberlin det vill sägas på väst ön. Elfriede är mycket humoristisk och blev inte chockat av ordet sex, inte i alla fall när just den rolige Jim frågade det. Nu på femman Jims klass hade för första gången sex- och samlevnad, och då Elfriede frågade att vad det kvinnliga könsorganet heter. Alla blev knäpptysta fast alla visste det men ingen vågade säga, inte heller Jim eftersom han har blivit uppfostrat att sådana ord säger man inte högt. Några år sedan Jim hade trotsat förbjudet och skrivit med hjälp av lillasysters träklossar med bokstäver ordet Gebärmutter som betyder livmodern. Då mamma Eva blev rasande och då Jim fick ta ner byxorna och rumpan blev illröd. Därefter helt enkelt han vågade inte bilda sådana ordar.

8 Inte heller nu i skolan, tills Oswald, som tillhör i en välkänd etnisk folkgrupp, svarade organets vulgära namn och då alla började gapskratta. Elfriede tog det lugnt och berömde Oswald att han visste det. Hon berättade såklart ordets snällare namn. Numera Vivi inte umgås med Annie Sandbau eftersom dennes familj flyttade från Väst-Berlin av samma skäl som Jims förre lärare Elias, att de inte ville bo på väst ön. Familjen Sandbau flyttade också därför att de hade fått dålig rykte orsakat av supande. Annies föräldrar är kraftigt alkoholiserade. Det cirkulerar massor av rykten på stan att dem skulle använda narkotika. Inte alls konstigt om detta skulle vara sant nämligen pappa Sandbau har egendomlig lukt; lite sötaktig och hans ständiga besök på apoteket med påståenden att han skulle köpa insulin. Han har fått öknamnet Flaskpojke eftersom han brukade samla tomflaskor vid Kurfürstendamm i Berlin City samt han har alltid med sig en flaska Jägermeister. Mamma Sandbau brukade ofta sitta utanför varuhuset Ka De We och snacka med andra missbrukare. Ofta en ung privatspanare brukade passera och ruska huvudet till henne och mumla: Sicket folk, sicket damen! Hon är ständigt sur och speciellt då när den unge privatspanare passerade, då vände hon huvudet från honom. Några gånger har en äldre manlig missbrukare skojat att snart han ska vrida nacken av den där jäveln. Det blir intressant att se hur det blir i Hannover dit Sandbaus flyttade, och hur blir det för stackars Annie. Eva tycker synd om tösen och skulle tänka sig adoptera henne men knappast hon skulle orka det eftersom hon har ju två egna barn och fängelsesittande make. Efter att Annie hade flyttat, då Vivi började umgås med en viss Bertha Kleinensee. Även hennes föräldrar är missbrukare men som tur att de inte är lika vilda och har ens lite grann kontroll i sina drickande. Många gånger har Eva funderat på att hur i sjutton dottern alltid bekantar sig med alkoholisters barn. I för sig det är helt okej eftersom Vivi är bra uppfostrat och är en bra förebild men självklart det finns risk att hon skulle råka illa ut. Eva förmodar att även sonen är väluppfostrat och snäll men där har hon fel. Stackars Eva inte kan ens ana att sonen har redan dödat två klasskompisar och det är fortfarande olöst. Häromdagen Jim märkte att från hans Lego stad det har börjat försvinna speciella Legobitar direkt efter att lillasystern har haft Bertha på besök. Han kollade syrrans Legolådan om legobitarna fanns där men det fanns inte. Han blev ledsen att det försvinner hans leksaker men kan inte göra något åt saken eftersom han saknar bevis att det är just Bertha. Om de skulle vara ensamma i samma rum då säkert Jim skulle av ilska döda även henne. Som tur att varje gång när systers kompis kommer, då Jim flyttar sig till föräldrarnas sovrummet för att leka med sina plastgubbar eller ritar lustiga teckningar. Jims ritblocken fungerar som reservventil och den senaste tiden det har blivit teckningar av mystiska säckar och enkla teckningar av sågverk där gubbar blir avsågade. Visst Eva har sett sonens sjuka teckningar men bryr sig inte om det. Hon klassar dem bara som barnsliga ritningar. Mormor Elisabeth Kartoffel bor också i Västberlin. Hon bor i centrala stan i en liten enrummare. Varje dag en sjuksköterska besöker hos henne. Även hennes mellan son Ruben och Eva hjälper henne att dosera mediciner. Hon har mängder av olika sorts tabletter. Elisabeth har många år varit övertygat att hon dör snart men så länge hon är vid liv och mår någorlunda bra; varannan dag bättre och varannan sämre. Hon har sett hemska mardrömmar om dotters son Jim. I mardrömmen han försvinner i ett stor säck som sedan blockeras av en tegelmur. Elisabeth är rädd att Jim skulle råka hamna bakom Berlinmuren eller mellan muren på ingenmansland och trampa på minan. Hon har berättat om mardrömmen till Eva och Ruben men de klassar den bara som tokeri på grund av hennes starka mediciner. Ruben är gift med Beatrix och de har tre barn som heter från den äldsta Ulrika, John och Annie. De bor i en hyreslägenhet. I samma lägenhet bor den besvärliga svärmor Liebling som är ibland

9 taskig mot Ruben och hans släktingar som till exempel Elisabeth. Kanske Liebling upplever Elisabeth som ett slags konkurrent. Just nu Ruben bygger en villa i närheten av Västberlins största flygplats. Villan får en vacker rödbrun tegelvägg. Självklart svärmor får egen rum. Häromdagen när Jims klass hade haft textilslöjd och skolklockan ringt ut då på någon anledning Jim gömde sig i textilförrådet bakom ett stor bomull säck. Då när syslöjd salen hade blivit folktom då Jim klädde av sig naken och kröp längs golven i syslöjd salen. Sedan han lyfte upp en symaskin på bordet och lade snoppen under pressarfoten och tryckte på pedalen. Då han skrek. Det gjorde mycket ont och det blödde en hel del från förhuden. Sedan han gick tillbaka till textilförråd och hoppade i det stora bomull säcken och grävde sig djupare i den så att den vita bomull blev röd av den blödande förhuden. Han önskade om han skulle dö men det gjorde inte han. Sedan han klädde upp sig igen och gick hem eftersom syslöjd var dagens sista lektion. Ingen visste att Jim blev kvar i syslöjd salen och nästa dag slöjdläraren undrade på att varifrån det har kommit dessa blodfläckar som leder till bomull säcken och bomullen har blivit blodiga. Läraren inte kan misstänka Jim eftersom hon förmodade att hon lämnade salen sist. * Hösten 1982 började Vivi på ettan och Jim började i sjätte klass. En dag pratade Vivis lärare, en ung lärarinna vid namn Eva Zeichen, om olika irritationsmoment. Bertha berättade att hon hatar lakritsclowner. Då sa Eva att så får man inte säga om andra människor. Då Bertha frågade: Hur då människor, jag menade om de finska godis Då lärarinnan ruskade på huvudet och upprepade: Sicket folk! Vivi berättade i sin tur att hon är trött på storebrors eviga tjat och skrik varenda kväll. Varje kväll brukar Jim leka maffiabossen tillsammans med sin henne. Han brukar bland annat fråga med djupröst: "Ich Mafia Boss, schlafen du?" I början Vivi brukade svara på hans lustiga frågor men till slut hon tröttnade på det. Häromdagen vid frukostbordet hon berättade detta till mamman, och då Eva sade till Jim att detta är ju allvarliga saker, man får inte leka maffiaboss eftersom dem är hårda gubbar och använder hårda fettsyror. Nu när Vivis lärarinna fick reda på det, och nästa gång när hon såg Jim då sade hon till honom: Du får vara snäll mot din lillasyster Då Jim tänkte för sig själv att syrran är ju en riktig tjallare men han kan inte bli riktig arg, och visst förstår han att han hade gått lite för långt med sina maffiasnack. Här och med han tjatade inte mer till Vivi och lät henne sova i fred.