Play Turun linna Åbo slott

Transkriptio

1 Play Turun linna Åbo slott Anne Eirola, huilu flöjt Henna Jämsä, klarinetti klarinett Etienne Boudreault, fagotti fagott Mervi Huttunen, käyrätorvi valthorn Kerim Gribajcevic, viulu violin Helinä Nissi, alttoviulu viola Pekka Laamanen, sello cello Anna Kulmala, piano

2

3 OHJELMA PROGRAM Jaakko Kuusisto (s./f. 1974): Play Franz Schubert ( ): Jousitrio B-duuri, D 581 Stråktrio B-dur, D 581 Allegro moderato Andante Menuetto (Allegretto) Rondo (Allegretto) Nikolai Rimski-Korsakov ( ): Kvintetto pianolle ja puhaltimille B-duuri Kvintett för piano och blåsare B-dur Allegro con brio Andante Rondo (Allegretto) Konsertti päättyy n. klo Ei väliaikaa. Konserten slutar ca kl Ingen paus.

4 Jaakko Kuusisto (s. 1974): Play op. 10 Aktiivisesti esiintyvänä viulistina ja kapellimestarina Jaakko Kuusisto edustaa vahvaa muusikko-säveltäjien perinnettä. Hän on sitä myös siinä syvemmässä merkityksessä, että hänen teoksensa on hahmoteltu muusikkouden näkökulmasta, soittimien parhaita ja luonteenomaisimpia ominaisuuksia hyödyntäen. Kuvaan sopii myös se, ettei hän ole ollut kiinnostunut erilaisista teoreettisista sävellysstrategioista. Kuusiston vapaatonaaliseen tyyliin kirjoitettuun tuotantoon sisältyy useita lähtökohdiltaan vaihtelevia oopperoita, orkesteriteoksia sekä kamarimusiikkia. Play klarinetille, viululle, sellolle ja pianolle on valmistunut 1998 Kuhmon kamarimusiikin tilauksesta. Muusikkouden näkökulmasta otsikko on kuvaava, sillä se tarkoittaa paitsi "leikkiä" ja "näytelmää" myös "soittamista", ja vahva soittimellisuus leimaakin tätä vuolaisiin kaarroksiin kasvavaa teosta. Sittemmin saman teosotsikon alle on ilmestynyt kaksi muutakin teosta, Play II (2006) pianokvartetille ja Play III (2008) jousikvartetille. Jaakko Kuusisto (f. 1974): Play op. 10 Jaakko Kuusisto, som aktivt uppträder som violinist och dirigent, företräder den starka traditionen med musikerkompositörer. Han gör det även i den djupare betydelsen att hans verk gestaltas ur musikerns synvinkel och utnyttjar instrumentens främsta och mest karaktäristiska egenskaper. Till bilden hör även att han inte är intresserad av olika teoretiska kompositionsstrategier. Till Kuusistos produktion i fritonal stil hör flera operor med omväxlande tematik, orkesterverk samt kammarmusik. Play för klarinett, violin, cello och piano färdigställdes år 1998 på beställning av Kuhmo kammarmusik. Ur musikersynvinkel är titeln träffande, eftersom den förutom lek och skådespel även betyder att spela, och en tydlig instrumental karaktär präglar detta verk som växer i flödande bågar. Under samma verktitel har senare tillkommit även två övriga verk, Play II (2006) för pianokvartett och Play III (2008) för stråkkvartett. Franz Schubert ( ): Jousitrio B- duuri D581 Kun Schubert syyskuussa 1817 sai valmiiksi B-duuri-jousitrion, hän oli jo kohtuullisen kokenut kamarimusiikin säveltäjä. Keskeisen teossarjan hänen kamarimusii- Franz Schubert ( ): Stråktrio B- dur D581 När Schubert i september 1817 blev klar med stråktrion i B-dur var han redan en relativt erfaren kompositör av kammarmusik. Den centrala verksviten i hans

5 kissaan muodostavat jousikvartetot, joita oli tuolloin valmistunut 11. Sen sijaan jousitrio oli teoslajina harvinaisempi, ja ennen häntä sitä oli merkittävimmin kokeillut Beethoven. Schubertilla jousitriot jäivät lopulta yhteen teokseen, sillä hänen aiempi yrityksensä (1816) jäi keskeneräiseksi, eikä hän enää myöhemmin tuntenut tarvetta palata teoslajin pariin. Schubertin varhaiset, 1810-luvulla valmistuneet jousikvartetot ovat tavoitteiltaan vaatimattomampia kuin hänen suuret 1820-luvun mestarikvartettonsa, ja niiden taustalla oli usein tarve luoda teoksia kotimusisointia varten. Jousitrio B-duuri liittyy tähän samaan maailmaan, mitä jo sen suhteellisen suppea muoto heijastaa. Omassa lajissaan teos on kuitenkin mitä viehkein luomus. Siinä on tiiviiksi puristettu sonaattimuotoinen avausosa paikoin runsaasti koristeltuine melodioineen, elegantti mutta ei täysin varjoton hidas osa, menuetti jonka Ländler-tyylisessä triossa alttoviulu nousee päärooliin sekä keveästi rallattelevan pääteeman ympärille rakentuva finaali-rondo, jonka ilmaisua kaksi sivuepisodia syventävät. Nikolai Rimski-Korsakov tunnetaan parhaiten värikylläisten orkesteriteosten ja kotimaassaan Venäjällä myös oopperoiden säveltäjänä. Sen sijaan hänen kamarimukammarmusikproduktion utgörs av stråkkvartetterna, som vid den tiden var 11 till antalet. Stråktrion i sin tur var mer ovanlig som verkgenre, och före Schubert var Beethoven den första som gjort ett mer betydande försök inom genren. Schubert kom slutligen att skriva endast en stråktrio, eftersom hans tidigare försök (1816) förblev ofullbordat och han inte kände något behov av att återvända till verkgenren vid ett senare tillfälle. Schuberts tidiga stråkkvartetter från talet var mer anspråkslösa till sin karaktär än hans stora mästarkvartetter från talet, och i bakgrunden till dem fanns ofta ett behov av att skapa verk för hemmamusicerande. Stråkttrion i B-dur hör till denna värld, vilket redan dess relativa småskalighet är ett tecken på. I sin egen genre är verket dock en förtjusande skapelse. Den har en tätt packad inledande sats i sonatform, med ställvis rikt utsmyckade melodier, en elegant men inte helt skuggfri långsam sats, en menuett i vars trioavsnitt i Ländler-stil violan får huvudrollen samt ett finalrondo, som bygger på det lätta och trallvänliga huvudtemat, vars uttryck fördjupas av två sidoepisoder. Nikolai Rimski-Korsakov ( ): Kvintetto pianolle ja puhaltimille B-duuri Nikolaj Rimskij-Korsakov ( ): Kvintett för piano och blåsare B-dur Nikolaj Rimskij-Korsakov är mest känd för sina färggranna orkesterverk och i sitt hemland Ryssland även som en operakompositör. Hans kammarmusik har å

6 siikkinsa ei ole samalla tavalla levinnyt yleiseen tietoisuuteen, vaikka hän sävelsi toistakymmentä laajamuotoista kamarimusiikkiteosta. Kvintetto pianolle ja puhaltimille B-duuri on suhteellisen varhainen teos vuodelta 1876 ja valmistui Venäläisen musiikkiyhdistyksen järjestämää kamarimusiikkiteosten sävellyskilpailua varten. Teos jäi palkitsematta, ainakin säveltäjän mukaan lähinnä siksi, että sitä tuomaristolle esitellyt pianisti ei ollut erityisen hyvä prima vista -soittaja. Kvintetto jakaantuu kolmeen osaan. Avausosan Rimski-Korsakov luonnehti itse olevan "Beethovenin klassisessa tyylissä". Osa rakentuu kahdelle keskeiselle teemalle, joista ensimmäinen on valoisa ja energinen ja tunnelmaltaan lähes hilpeä, toinen teema kuullaan pelkkien puhaltimien esittämänä ja on luonteeltaan laulava. Hidas osa on pitkälinjaisine melodioineen ilmeeltään venäläiskansallisempi, ja osassa on myös fugato. Päätöksenä on eloisan humoristinen rondo, jossa pianolla on vuorostaan oma fugatonsa, ja osassa on myös vuorollaan lyhyet kadenssit jokaiselle soittimelle fagottia lukuun ottamatta. andra sidan inte nått samma spridning, även om han komponerade drygt tio större kammarmusikverk. Kvintetten för piano och blåsare B-dur är ett relativt tidigt verk från år 1876 och färdigställdes för Ryska musikföreningens tävling för kammarmusikverk. Verket fick inget pris, åtminstone enligt kompositören snarast för att pianisten som framförde verket för juryn inte var speciellt duktig på att spela prima vista. Kvintetten består av tre avsnitt. Rimskij- Korsakov karaktäriserade själv den inledande satsen som skriven i Beethovens klassiska stil. Satsen är baserad på två centrala teman, av vilka det första är ljust, energiskt och nästan lustigt till sin stämning, medan den andra temat framförs av enbart blåsarna och är sångbart till sin karaktär. Den långsamma satsen med sina långa melodilinjer är mer rysknationell till sitt uttryck, och innehåller även ett fugato. Verket avslutas av ett livligt humoristiskt rondo, där pianot i sin tur har ett eget fugato, och satsen innehåller även korta kadenser för alla av instrumenten utom fagotten. Teosesittelyt: Kimmo Korhonen Verkpresentationer: Kimmo Korhonen Översättning: Sebastian Djupsjöbacka Turun filharmoninen orkesteri

7

8